Så var jag här, i staden jag en gång satte mitt personbästa i. Göteborg, en vacker stad, en stad som rymmer mycket löpning, vackra vyer, klippor och goa vänner som alltid är sig själva och får mig att vara mig själv. Min mosters man är 82 år, världens coolaste och han hämtade mig på flyget. Sedan hem till dem och äta Brunch i deras fina lilla hus.   Var så otroligt härligt att träffa min moster igen. Hur hon minner mig om mormor medan mormor levde och hur lik hon är min älskade mamma. Göteborg. Staden där jag träffat fina släktingar jag knappt vetat att jag har! Göteborg, en stad att minnas.

-Hör du dåligt, frågade hon mig, min kära fina vän som jag en gång delat allting med. Hon sitter där framför mig så vacker som bara hon kan vara. Vi har precis tillbringat eftermiddagen ute på klipporna i utkanten av Göteborg där hon hyr sitt lilla hus.  Nej jag hör inte dåligt, jag är bara en skrälig Johanna som hörs och syns och som bjuder på mig själv.  Kanskr är jag van att behöva överrösta Vinden, vinden mot min kind.  Har hon glömt det? Vi har ju inte setts på ett tag.  =) Underbart god middag kvällen innan med två glas vin och efterrätt bestående av glass och bär.

Allting är strålande vackert och jag känner en inre frid i min kropp. Jag är Johanna, varken till eller från och tanken av att ställa mig i något elitled känns om möjligt väldigt avlägsen.

Svetten sipprar bakom min rygg och får mig att påminnas om det som väntar i Thailand. En tropisk värme och den sol jag normalt älskar, ja i allafall när jag inte är löparen Johanna. För hon vill ha svalt, och det är då hon presterar som bäst.

Jag åkte till Göteborg med känsla av att kunna springa riktigt bra för jag är verkligen i mitt livs form men det var innan det gick från vår till högsommar inom loppet av ett dygn. Människor laddar nu överallt med Resorb och salter för att klara den utmaning de ställs inför, som säkerligen kommer vara lika tuff oavsett om du står i elitledet eller längst bak.

Dricka, svettas, dö!

Jag vågar inte sätta upp något tidsmål utan mitt mål idag är att ta mig runt utan att svimma. Jag är otroligt värmekänslig och till saken hör att det kan vara direkt livsfarligt att anstränga sig i sådan tryckande värme . Jag kommer stanna och dricka varje vätskestation och jag kommer lägga ribban lägre och starta långsamt för att inta vägga för tidigt. Jag vill inte ha Spagettiben och jag vill inte riskera uttorkning. Jag vill springa med känsla .

Frukosten är intagen och nu är det bara några saker kvar. Outfiten är vald och det blir kortlinne och running skirt från Loverunning.com

Jag lovar er att jag ska försöka överleva och skriva och delge mig om detta ikväll eller i morgon. Det här blir det tyngsta jag gjort i löparväg. Aldrig förr har jag tävlat i 28 gradig värme.

Håll alla tummar mina vänner.

Nu kör vi!

Mot värmen i Göteborgsvarvet 2013.

ADIOS