I går var jag arg, ledsen och besviken över att jag fick bryta loppet och tyckte synd om mig själv för att jag råkade få detta elände i hälen, men idag så har jag stenkoll på läget. Jag ska tillbaka och jag ska bli starkare och bättre än någonsin. Det som inte dödar härdar och även om det är jobbigt att se alla löpare som tinat fram och som joggar förbi mig här jag kommer på cykeln, så tror jag att jag behövde en paus från löpningen. Jag tror detta var meningen.

 

 

Idag har jag cyklat 20 km vardagsmotion och utöver det suttit 60 mn på en spiningcykel till ljudet av en musikanläggning och peppande instruktör. Ja men nog vet ni väl att jag föredrar ljudet av mina egna hjärtslag men nu är det bara gilla läget och vara glad att jag kan träna något i allafall.

 

Svetten rann och rann och pulsen låg mestadels på mellan 135 och 150 så spinning är för mig, ett bra komplement.

 

Roadtrip till Älvsbyn för att möta bästa Anna

för att låna flytbälte till min vattenlöpning jag kommer dra igång med i morgon. Vattenlöpning är bra alternativ träning för löpare och jag kommer varva detta med spinning och styrketräning, men den mesta av denna kommer genomföras utomhus. Beroende på hur lång tid skadan tar att läka, kommer jag antingen att fia pjäxor til rullisarna eller en ny racercykel för at kuna vara ute och träna, för det är ju detta som är jag.

Det här är en blogg om ett liv, ett liv präglat av löpning. Löpning i skogen, löpning på asfalt men framför allt löpning med vinden mot kinden.

Det här är en blogg skriven av en elitlöperska som till slut fick känna på den beska medicinen i form av en överansträngning orsakad av det som jag egentligen älskar mest, nämligen att springa. Det här är numera en blogg om vägen tillbaka och de erfarenheter jag kommer dela med mig av under färden. Om ni inte vet jag hur mycket jag älskar att springa, så kommer ni veta det hädanefter.

Följ med mig på min resa. Det kommer inte att bli lätt, det kommer bli svettigt, taggigt och fyllt av längtan, men banne mg det kommer bli det bästa slut jag kan önska, and I know it!

 

Mot Stockholms halvmarathon 2013

 

Paltmaran

och mycket mycket mer. Jag vet vad min favoritdistans är och hädanefter har jag lärt mig att inte tävla för mycket utan det får alla andra här uppe sköta. Jag vet ändå att jag är

One of a kind!

=)

ADIOS