Plötsligt slog mig tanken att det är din begravning idag. Hur kunde jag glömma? Din dörr stod alltid öppen och du serverade det alra bästa kaffe man kunde tänka sig. Dina ögon, varma och bruna, pigga som nötkärnor. Ditt hem så rent och din gästvänlighet så varm och omtänksam att den kunde mättat ett helt fotbollslag.

Plötsligt känner jag ledsamheten tränga upp till ytan och jag vill bara hem och visa att jag finns med dig på den sista färden. Men jag kan inte. Jag sänder en hälsning till dig på det här viset istället och när jag kommer hem skall jag åka till din grav och berätta för dig hur fin och godhjärtad du varit. Du är saknad och byn Tvärån, i den norra delen av landet Sverige blir aldrig ensamma igen. Vila i frid Gurli.

Min resa fortsätter. Himlen ger i från sig ett blå-grått sken som liknar mer ett stormande hav än en snäll himmel. Himlen blandas med havet och då och då smattrar det regndroppar mot mig. Dagarna går och det är en sällsam resa jag gör i det leende människornas land. Jag måste träna mig mer på att bara vara och att låta landets alla guldkorn ge sig till känna här mitt framför mig, likt en stjärna visar vägen en svart natt. Jag har alla möjligheter så varför gå miste om det . Just nu reser jag ensam då tjejerna blev på annan ort och vi kanske inte sammanstrålar förrän om några dagar beroende på hur vädret artar sig.

Jag har datorn med mig och jobbar då och då med bloggen och med mina projekt. Löparlägret närmar sig och vi har gott om bokningar, dock är det ännu inte fullt, så vill du anmäla dig kommer du inte ångra dig, det kan jag lova!

Annons i marknadstidningen idag =)

Jag har saker på gång och det gör mig glad. Det gör mig också glad att jag kan springa bättre och bättre och att det inte blir värre efteråt. Idag utökade jag till 45 minuters löpning i ett tempo på ca 5 till 5.30 min per km och fick en liten upptäcksfärd i området här på den vackra Ön Lamai. Första löppasset kändes stelt och tungt ungefär som om jag inte hade benen med mig, men det lossnar mer och mer. Jag bryr mig inte om jag inte kan tävla på en gång för jag anser mig ändå uppnått så fina prestationer i år. Däremot ska jag uppleva med löpningen.

Det finns så många vackra stränder och det finns så mycket god mat att jag bara smälter. Det enda som är trist nu är att den blå himlen byttes ut mot regn och rusk och blåst och jag pratade precis med en familj som kom från Hua Hin och de

Bild tagen på väg upp till en utsiktsplats på Lamai.

rekommenderade oss att åka dit upp snart för att där var vädret mer stabilt.

Den som lever får se . Fortsätt gilla Vinden mot kinden

https://www.facebook.com/Vindenmotkinden?ref=hl

och dela sidan vidare hos era vänner. Den 30oe ”gillaren” kommer bjudas på en överaskning.

ADIOS!