Stigarna där jag trivs som bäst, nu börjar det!

Jag trodde att jag glömt, eller jag trodde att jag hitta paradiset och det har jag. Men någonstans signalerade det som jag stoppat in och gömt så länge, att det ville träda fram igen och svepas med i härligheten. Det BÄSTA jag vet är att springa och att göra det med en fin känsla i kroppen.  Att känna andfåddhet men ändå kunna hålla hög fart. Dagar av värme tar på krafterna och att resa många timmar över tidszoner orsakar obalans i kroppen, det vet jag sedan innan. För två år sedan hade jag magproblem efter min Thailandsresa som visade sig som spändhet, halsbränna och tyngre att andas framförallt vid snabbare löpning.

thailand

Att springa i varma klimat med 35 grader och hög luftfuktighet ger givetvis inga kvalitetspass och effektiv träning i den bemärkelsen att man blir tillgodosett rent endorfinmässigt, men man får det man behöver ändå genom de vackra vyerna och det faktum att man svettas så grisigt mycket så att hur gärna man än vill så är det omöjligt att springa ett uns längre.

Ja jag hade glömt. Idag förstår jag vad jag älskar med naturen . Med Sverige. Hela våren har varit asfalt så jag hann aldrig njuta av skogen innan min resa . Jag har längtat men inte förstått, exakt vad jag längtat efter.

skog

Vi glömmer fort, det gör vi, men vi återupptar snabbt ett känslotillstånd som gett oss något för sinnet, oavsett om det handlar om vänskap, kärlek eller passion.

Det här.

över

 

Första 15 min, trögt, segt, lite spändhet i magen och fart på strax under 5 min per km. Vid vändplatsen lossande det och jag låg mellan 4.35 och 4.10 min per km, lätt och utan problem.  Om jag tappat fart så är det inte konstigt eftersom att 6 veckor gått utan tempopass, men 6 veckor underbar rehab i ett vackert land där människor ler och coconut shakar smakar mumma är heller inte helt fel.

 

Regnet började accelerera så sakteliga och på slutet rätt rejält men det bekommer inte mig för det gör luften så syrerik och skön. Sanden som annars är mjuk och trög, på mina egna stigar är nu hård och packad och jag slänger ett öga upp mot berget där jag förra året NJÖT AV mina backintervaller inför Axa. Jag tänker ….

Är jag rubbad som älskar detta så mycket? =)

senare, men inte idag. Nu är det morgon, morgon i Överkalix och jag ska göra lugnt och låta kroppen väckas till liv efter att ha varit strandad i någon dag. Egentligen i veckor. Jag har mitt mål och kanske inte fullt lika många som förra säsongen, men mål som jag vill nå.

rosa

Igår kom  jag återigen tillbaka till verkligheten då febern gick ner och jag blev människa igen.  Påverkad av Jetlag ännu men i den bästa av världar finns det alltid problem.  Nu är jag igång med träningen gott folk. Nu kan det bara bli bättre, aldrig sämre, ty det som varit svagt, kan bara bli starkare.

hemma

 Nu väntar härliga dagar av fin träning, förberedande inför Vinden mot kinden löparläger med över tjugo löparentusiaster samt avkoppling och semester. Hemma.

 

ADIOS

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s