En utflykt till Pajala och ett skönt formbesked.

Hur skulle det gå idag?

Det är över 6 veckor sedan jag tävlade sist och inte har jag heller kört några snabba intervallpass eller tempopass. Jag har njutit av allt för mycket bekväma löppass och samtidigt som det varit skönt har jag givetvis saknat tävlandet. Idag var jag redo, eller var jag det?

Igår kl 19 blev det bestämt. Jag skulle åka till Pajala för att springa Pajala marknadsjogg, en 12 km tävling som jag aldrig sprungit förr. Jag valde den för att jag alltid har tyckt att de mindre byatävlingarna, som i ordets rätta bemärkelse inte är mindre, utan det är många deltagare med, men ändå mer blandat folk och inte alltid samma som på de som är i Luleå med omnejd.

Jag åkte kl 8.45 i morse och fick åka med Bengt, årets eldsjäl och klubbens maskot, den bästa Bengt som finns. När vi kom fram visade det sig att nummerlapparna skulle hämtas i centrala Pajala (12 km från start) och då hade vi 30 min på oss. Genom ett samtal med Stig, tävlingsledare och tillika duktig långdistanslöpare, lyckades jag få tag i en nummerlapp så att när starten gick kl 11 var jag på plats.

dd

DSC_0138

 

 

 

 

En ung tjej som slutade treea, öppnade upp hårt och jag hade inga högre ambitioner med

detta lopp mer än att se om jag hade kvar mina tider från i vår eller om jag tappat form sedan sommarens avbrott…. Jag lade mig i dryga 3.45 från start men det kändes bra så jag lät mig ligga kvar.

 

Efter någon minut blev jag omsprungen av Annika från Luleå som gjort Lidingöloppet någon minut efter mig 2012, alltså en mycket stark löpare som jag sett gjort fina tider i vår medan jag själv varit borta. Jag låg rygg i henne och efter någon km sprang vi två i kapp den tjejen som öppnat upp väldigt hårt och gick förbi. En man frågade mig om jag ville komma och lägga mig bakom Annikas rygg men jag svarade att det var bra så här. Jag ville inte dra för jag har ju både varit skadad och magsjuk senaste tiden så jag låg gärna bakom någon annan för att laborera lite.

 

Plötsligt ser jag skylten om spurtpriset som skulle vara om 500 meter. Jag ligger fortfarande bakom Annika och avståndet har krympt. Vid uppförsbacken lägger jag i en högre växel och går förbi. Jag blir osäker för jag tycker det ser för öde ut för att det ska vara något spurtpris och jag blir matt i benen av den fartökning jag gjort i den 22 gradiga värmen.

 

6 km i 3.55 min fart tar på krafterna.

Annika drar förbi och avståndet blir lite större. Bengt servar och jag dricker, skvätter vatten över mig och ler för mig själv för att jag blivit så duktig på att dricka utan att tappa fart. Det gäller att tänka positivt för det kommer alltid tankar på att bryta, åh vad tungt det är, åh vad långt det är osv.

Jag lyckas hålla avståndet mellan oss och känner mig redan där nöjd med att bli tvåa idag.  Den mest optimala känslan infinner sig inte riktigt. Benen känns aningen sega, matta och fulla av Spagetti och jag vågar inte ta några risker… tänk om jag förlorat vätska och salter den senaste veckan? Givetvis hade det säkert gått om jag bestämt mig för att öka men jag lyckades inte pressa mig mentalt idag, det bara blir så ibland. Eller så borde jag tänka att det var just det jag gjorde men att det inte räckte till en vinst.

Vid tre km kvar planade alla de små backarna ut för ni må tro att det var en kuperad 12 km bana vi sprang. Bengt körde förbi och peppade mig till att öka men jag gav till svar att jag ORKAR INTE!

 

Vid 1,5 km kvar passera jag sista kontrollen och hör funktionärerna säga att jag passerar på 42 min.

 

Jag springer på och håller farten som är runt 4 min per km. Plötsligt kommer målet som kommer mycket snabbare än jag förväntat mig och som vanligt känner jag att jag kunde gett så mycket mer, så mycket mer än vad jag gjort. Varför höll jag igen så mycket på slutet och varför vågar jag inte spurta och prova ta in?

Jag kommer i mål på tiden 48 min precis och ler ändå inom mig själv.   Visst hade det varit kul att vinna, men man kan inte vinna jämt. Att springa 10 km är inte min favoritsträcka utan jag är starkare ju längre det är.  Att springa 10 km på 40 min på denna kuperade bana är en vinst bara det för mig. En vinst värd så mycket för någon som nyss varit skadad. Mitt mål var att se hur jag låg i km fart och jag visade mig ha potential att göra bra tider på halvmaror framöver så det är jag väldigt nöjd med. Allt annat är bara bonus.

 

Jag grattade Annika ordentligt för an stark insats, fick fina priser idag och är toppen nöjd  med dagen.

PALEN

Dessutom fick jag uppleva Pajala marknad som är en av Sveriges största marknader. Jag förstår varför.  Dessutom hittade jag två snygga pannband inför höstens träning på marknaden, varav ett av dem i dessa snygga färger.

buff

mark

Nu är det uppladdning inför löparläger Vinden mot kinden som gäller.

ADIOS

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s