Det är inte alltid lätt att pressa sig själv i sin träning. Idag valde jag bort att tävla och körde min egen tröskelfart och strax där under. Eftersom jag ska springa några halvmaror ville jag inte slita för mycket på kroppen. Men även om jag tänkte att jag skulle ligga på runt 4.15-4.20 så hamnade jag under det och många gånger kommer jag på mig själv med att vara på 3.45. Varför, varför varför? Vad har hänt med min jämna fart som jag kunde hålla? Jag är inte nere så jag kan hålla under 4 min ännu heller på en halvmara i ett svep så därför blir jag arg när jag springer för fort på räningen…. men ska jag behöva ha klockan som fartledare hela tiden? *grrrrr*

Två km uppvärmning och sedan några längre intervaller där jag siktade på att ligga på runt 4 min till 4.20 min mer km vilket jag fixar bra. Det är ungefär där min zon för långloppen är men jag vill ner, ner mot 4 och jag har kapacitet till det.

Efter mina 2000 intervaller körde jag en 1500 meters och sedan avslutade jag med 3 stycken 1 km intervaller innan jag joggade ner 2 km. Jag försökte hitta en känsla med fart som jag skulle kunna hålla i en halvmara och det kändes bra helt igenom. Lätt i kroppen och inga sega ben.  Jag är super glad över passet för jag var verkligen slut efter intervallerna och fick pausa lite och dricka vid varvning . Selma hittade ett lerigt dike att bada i och verkade uppskatta vårt pass.

Jag är så glad att jag tog detta beslut och avstod Laxloppet idag. Jag har verkligen våndats och velat och haft snudd på ångest över hur jag ska göra. Ibland känner man att man vill och behöver vara överallt, men man ska följa sin magkänsla och göra det som känns rätt. Nu får jag tid att hälsa på en kär vän istället.  Ibland vill man så mycket och visst hade det varit super kul att tävla, kanske komma på pallen och vinna något fint, men jag kan och vill inte vara överallt. Pappas samtal i morse fick mig att känna att det var rätt beslut också och nu känns självförtroendet bra inför kommande lopp. Redan kl 08 var det över tjugo grader och min uppladdning har inte varit optimal heller med kanske lite för lite salt och vätska i sommarvärmen men jag tycker att när jag ligger i min bekvämlighetsfart så påverkas jag inte alls av värmen.

Nu blir det en vecka med nertrappning av träningsintensitet. Det har blivit veckor på mycket löpning sedan lägret , vilket jag är glad för och jag är mest glad över att kroppen svarar på träningen. Ingen känning i min fot what so ever, ingen känning någon annanstans heller

Kost:

Om sommaren vill man unna sig god mat och kunna sitta ute och äta helst. Jag njuter verkligen av de tropiska sommarkvällarna vi har nu och igår gjorde jag ugnsstekta grönsaker och lax efter att ha storhandlat på Ica Kvantum. När man tränar löpning är det enormt viktigt att fylla på energidepåerna regelbundet för att känna att kroppen svarar på träningen. Det går inte att tro att man skall äta frukost, lunch och middag och komma till kvällsträningen utan att ha fyllt på sedan lunch.

Under mitt löparläger hade jag en tävling där deltagarna fick skriva en slogan om vad löpningen betyder för dem. Vann gjorde Klas Östbye från Göteborg och löparklubben Solvikingarna och han vann en månads coaching av mig . Det ska bli spännande att utmana Klas med ett träningsprogram eftersom han redan är en sådan duktig löpare .

Magda och jag i trädet.

Stranden och sommardagar!

ADIOS!