Träningsvärken från tisdagens pass i slalombacken med Vinden mot kinden Run 4 fun

ville inte riktigt släppa taget om mig.  Torsdagsmorgon testade jag att köra 7 km jogg med 10 stycken 100 meters fartökningar och det kändes bra i benen trots mycket löpning senaste veckorna.  Det skulle bli kul med en halvmara och ett bra träningspass och få pressa sig mer …. Fredagen gick i slowmotion och jag ville bara börja springa någon gång. Promenad på promenad med hunden och uppladdning med Resorb för det var varmt och kvavt i luften, ingen sol vid starten men precis i takt med startskottet så sprack himlen upp och bjöd på härlig sommarvärme denna fredagkväll.

Peter jag och Eken innan start! 

Paltmaran var loppet och vi var 6 tjejer totalt. Inget namn jag kände igen sedan förr, många från Skellefteå och Umeå så verkligen kul att Piteå lyckas göra så fina lopp och locka från andra städer. Denna gång var Riviera arrangör.

Jag sade till Bosse under uppvärmningen att det inte kändes som om jag skulle kunna prestera bra på en halvmara just idag. Jag är en sådan som gör bäst ifrån mig dels på våren och hösten men också när det är tusentals människor efter banan som peppar.  Här har jag en del att utveckla och  Piteå har en del att lära och Norrbotten generellt. Herregud folk, om ni ser löpare komma kämpandes så kan ni väl i allafall säga Heja, eller varför gör ni inte det?

Starten gick i allafall och de två gulklädda motorcyklisterna verkade inte riktigt veta hur inledningen gick. De blev någon miss och vi fick faktiskt springa någon hundra meter längre skulle det visa sig senare efter målgång.

Så här visade min klocka och jag var inte ensam om det!

Jag startade lätt med pigga ben. Hade skrivit upp mellantider från två gamla lopp på handen, en slags mental grej jag gör som funkar för mig =)

Ett från en halvmara på 1.30 och en från 1.26 och min vision var att hamna någonstans emellan. Jag följde mina mellantider från 1.26 maran ända fram till 15 km då jag tappade fart och blev lite illamående och det kändes trögt. Jag hann tänka att ska jag gå in i väggen nu? Nu? Nej det får bara inte hända. Fortsatte springa och det blev bättre efter att jag fick fylla på med sportdryck, den sista de hade på en station ca 4 km från mål. Sista km låg dock på ca 4.20 min per km men jag var inte hotad heller så tror att det spelar in och gör att man sänker sig en aning.

De Piteåbor som var ute och hejjade skötte sig exemplariskt och så roligt och värmande det är att höra er skrika på en när man kommer , Vinden mot kinden hörde jag också nämnas och tack för det. Fortsätt läsa min blogg =)

Killen i den oranga tröjan som var min farthållare var en väldigt bra farthållare även om jag tappade honom runt 15 km efter att ha fått både han själv och publiken att tro att jag skulle gå om. Men det är just det som är så härligt med långlopp att man aldrig vet hur kroppen svarar och hur det känns efter de kritiska 15 km som oftast är avgörande i halvmaror. Man håller en slitsamt hög fart ändå , asfalten sliter och det kan alltid uppstå problem trots att hjärtat är med.  Det mentala är också enormt viktigt och det är svårare att pressa sig när man springer mestadels själv som jag gjorde igår. Låter som jag skyller ifrån mig och inte är nöjd, jag är nöjd det får ni inte tro att jag inte är, herregud, men jag vill ju ner mot 1.25 igen så att analysera är alltid bra!

Bo och jag efter målgång. Han satte nytt personbästa. Grattis!

Ja tog mig i mål utan vare sig väggning eller fotproblem så det är det jag är mest glad över idag när jag skriver detta dagen efter.  Ni som läser bloggen vet säkert att jag fick bryta Luleå stadsmara i ledning efter 6 km i maj pga en överbelastning i foten, som tack och lov med förstånd och bra alternativ träning, läkte så att jag kunde träna igen efter 3 veckor med långsam ökning av km. Har inte kört längre pass än 16 km sedan maj så det var väldigt kul att se att farten ändå finns även om jag har lite att jobba mot nu inför Stockholm halvmara som blir en tävling då jag ska se till att vara i form!

Min tid slutade på 1.29.07  och jag blev etta i damklassen. I år har jag gjort 1.25.33 i Prag och 1.29.30 i Göteborg så jag är nöjd. Jag vet ju att jag gör lite sämre tider också i värme . Jag är sällan missnöjd över lopp och som Kenneth Boman, silvermedaljör på Veteran SM i halvmarathon en gång sade till mig: en vinnare är alltid en vinnare oavsett tid.

Hoppas ni fortsätter stötta mig och följa mig för det betyder mycket för mig. Kommentera och gilla gärna så andra får en chans att ta del av bloggen. Jag fick en del beröm för mina kläder igår och i synnerhet för kjolen och för er som vill veta är det love running som har dessa säregna och fina löparkjolarna. I love! Nästa tävling blir det en ny kjol.

Idag känns benen otroligt pigga och fräscha. Har precis gått 5 km runt sjön med Selma, solen har kommit fram från dimman och det är en härlig dag. Njut.

Dimman låg tät tidigt i morse. Vaknade tidigt, jag gör alltid det efter en längre tävling. Men blev en fin morgonpromenad på 5 km.

ADIOS