Totalt nöjdhet.

Jag ler. Ja jag ler inombords och jag ler utanpå. Om någon möter mig och ser mig bländande leende kommer de säkerligen att tro att jag precis rymt från ett mentalsjukhus, inte för att ett leende någonsin har skadat någon. Så länge det inte är ett elakt leende. Ett sådant som gör att man bara vill sjunka genom golvet, eller marken och får en att framstå som den mest värdelösa människan på denna jord. Ett leende som skadar, förgör och sätter spår. Men jag hoppas mitt leende är snällt och milt, för det är så jag känner mig i  dag. Om jag skadar någon så gör jag det för att jag är så inne i mig själv att jag inte ser dig komma gående och går in i dig, av misstag, för att jag är jag och för att jag är så taggad och så härligt klumpig ibland.

 

Om jag skadar dig så gör jag det för att jag inte begriper bättre och för att jag av kärlek till mina egna framsteg vuxit enormt mycket och för att mitt ego är en del av mig som man får acceptera om man skall finnas i mitt liv.

 

Och om jag skadar dig så lovar jag inte att jag kan ge dig guld och gröna skogar, men jag kan ge dig inspiration, motivation och visa dig vart jag hittar kärlek från.

För mig är det livskvalité att springa ett löppass som varar mer än en timme, en solig och vacker dag gärna med fågelkvitter

eller snöns droppande från träden, eller som idag med regnet hängande i luften redo att komma neråt och möta den gröna marken. Det finns  inte i min värld att inte träna om helgen, eftersom en helg utan träning vore som en smoothie utan bär. Inte god, inte bra och naken, liksom de döende grenarna som jag sprungit in i gång på gång idag och som lämnat sin nakna skepnad i mitt öde. De grenar som nu är fyllda av gröna löv och prunkande grönska och den natur som ger ifrån sig en lukt så underbar.

 Anna B och Anna N var bästa sällskapet under den 19 km långa rundan, upp och ner idag. Anna B och jag fortsatte varv två på milspåret.

 

Bästa starten på dagen, bästa tiden att reflektera.

Hur känns ditt liv just nu? Vad är det för känsla vi har inför de utmaningar vi tar oss an. Får jag säga att jag är lycklig, glad och sällsamt nöjd över hur min tillvaro ter sig just nu.  Hur duktig jag känner mig varje gång jag ser mina framsteg och framstegen hos andra. Löpning har fått mig att komma i kontakt med så många fina människor som lockar fram det bäst ur mig och får mig att vara stolt över mig själv. Jag väljer de människor jag vill omge mig med och har lärt mig att prioritera bort de som har en negativ inverkan hos mig. De som aldrig hör av sig, aldrig gillar det faktum att det går bra eller visar att de bryr sig. Det är när jag mår bra som jag springer som bäst och det är inte rent tidsmässigt jag värderar att springa bra, utan den känslan jag har i kroppen när jag sprungit och hur kroppen svarar på löpningen och hur jag svarar på den.

Min träning inför höstens utmaningar och Lidingöloppet samt Stockholm halvmarathon har funnits hela året och de lopp jag gjort har varit  delmål mot de stora målen. Om jag sedan springer milen på 40 eller 41 har mindre betydelse så länge jag vet vad min målsättning är. Just nu svarar min kropp bra på träningen och några dagar har gått sedan mitt senaste lopp. Dagens långpass på 19 km knyter ihop säcken av den fartträning, backträning och distanspass jag fått senaste tiden och nu väntar veckor av finputsning och nertrappning. Jag vet inte alls vilken form jag kommer vara i och det är det som är lite spännande.

Jag mår bra !

Jag får ofta höra att jag ser väldigt sund ut och det glädjer mig. Jag är stolt över den kropp jag byggt upp och jag känner mig idag starkare och mer tränad än vad jag någonsin gjort i mitt 3 åriga liv och vet ni vad det bästa av allt är? Att det kan bara bli bättre..

 

Återhämtning efter träningen. Smoothie med blåbär, Kesella och Kokosflingor toppas med Havregryn eller mer flingor av Kokos. Passar på att dela med mig av en artikel som Elin Gunnarsson skrivit. 

 

 

Nyttigt

 

ADIOS