Provsvaren för analys över mina blodvärden har ännu inte kommit och vet ännu bara att HB är 117 vilket i och för sig är en snittsiffra för kvinnor. Jag hoppas kunna slappna va i morgon när starten går. Det är vanligt att oroa sig mkt inför lopp och att känna efter, men det är på gott och ont. Mina fötter känns ömma och mina blåsor ser så anskrämliga ut att jag skäms att visa dem. Är det endast mina fötter som ser ut så? Fotvård nästa.

Men hur känns det då? Ja du den som det visste. Efter loppet i terräng förra lördagen körde jag lätt löpning 10 km i söndags, spinning måndag, följt av styrke och sedan löpning sista intervallpasset i tisdags 400 meter gånger 6.  Då tyckte jag det kändes tungt och att jag inte riktigt fick upp farten som jag ville. För att fixa en halvmara på 1.25 bör snittfart vara 4.06 hela loppet och då förstår du att det ska gå undan. Tänk då hur fort det går för de som är allra först som ligger på runt 3.30 in per km, helt makalöst snabbt för en vanlig tjej som jag. Men jag har gjort det och kan göra det igen, om inte i morgon så nästa år.

I går vilade jag förutom en promenad upp till Ormberget i rask takt och sedan coaching av två löpare som skulle köra 30 meters intervaller med ig. Jag peppade bara och sprang inte själv.  Den ena är Carola, som är en grym löpare som jag ser en stor potential i inför 2014 och halvmarathon.

Idag har jag försökt få i mig Resorb för vätskebalansen under dagen och jag lastade på rejält med lunch i skolmatsalen på skolan som jag vikarierade på idag. När jag kom hem körde jag mitt sista pass som totalt blev 5,2 km och tog 26 minuter. Jag ville känna på hur det kändes och ökade farten te gånger tills jag om ner till 4.07 och höll den farten kort. Det kändes lätt så där stannade jag och den känslan tar jag med mig och puschar mig själv mycket nu att det kommer gå bra.  Jag är min största fiende på ett bra sätt. Min bästa vän för jag ger mig själv det bästa men jag kan även vara hård mot mig själv innan fast alltid nöjd efter. Att vara pirrig är normalt men jag brukar ändå känna mig rätt avslappnad när det är större lopp på andra orter där alla inte vet vem jag är.

Analysen av mitt sista pass visade också att jag på de 5,2 km idag låg på snittpuls 124 och som högst 141 så det var inte några risker med att pulsen skulle skjuta i höjden nu.

Resväskan är packade för det blir långsemester nu. Färden fortsätter mot Göteborg efter Stockholm. Ikväll möter jag min goda vän Klas Östbye från klubben Solvikingarna som sägs vara i en grym form så upp till bevis i morgon när han startar 2 min efter mig.

Jag hoppas ni får en fin helg och tänker å mig mellan kl 15.30 och 17.0. Det är direktsändning på TV samt man kan följa på hemsidan så kolla om ni kan och se hur fint de springer de som tillhör tätklungan. Kanske kan ni se en skymt av mig med mitt röda och vita linne och mina svarta korta cykelbyxor =) I need support, så heja heja heja!!

Mitt startnummer är 111, så nu vet ni det.

Klockan 19.30 lyfter flyget så nu är det bara kvar att äta middag med en vän

som kör mig till flyget, packa et sista och åka iväg. Saknar mitt hjärta, min Selma.

ADIOS