Har du hört den här om, kallt ute men varmt i hjärtat. Idag blev det blåsigt ute men varmt i skogen.

Efter Lidingö vilade jag från löpningen helt i nästan tre veckor och det gjorde susen både för motivation och för kropp. När man tränar så mycket som jag är det viktigt ibland att lägga in alternativ träning och perioder av mindre träning, även om det sistnämnda är svårare när man är van få sin dos. Alla kan springa flera mil på ett långpass om man anpassar farten, men alla uppnår ju inte resultat med det de gör. Nu är inte resultaten viktiga heller men någonstans är det ändå ett kvitto att veta att när man tränar jämförbart med en elitidrottare så uppnår man något med det man tränar för då och då, håller ni inte med.?

Alla dessa Instagram bilder och Facebook bilder med…

-kolla är en löprunda på 2,8 mil gick som en dans och jag tycker det är enastående fantastiskt att man tränar så mkt men varför gör du det om du inte har mål med det du gör? 2,8 mil är ingenting man gör flera dagar i veckan om man inte tränar för längre lopp.  Då kan du lika gärna springa 1 mil och spara dina knän lite. Om vi vänder på det och jag frågar så här, så gissar jag att majoriteten av er som läser detta svarar på ett sätt. Vad är det som gör att du och du och du imponeras så mycket av de som tränar som antiloper?

Vad imponeras du mest av? En person som springer 2,8 mil varje pass 5 dagar i veckan och inte utvecklas men ändå fortsätter att göra det och se här, wow nu blev det tre mil, shit titta här på mig med mina lurar i öronen” och mina hippa kläder, eller en person tränar varierat och mindre men uppnår resultat rent långsiktigt gör bättre tider, springer med bättre känsla, för kom igen, nog vill vi väl ändå springa bra när vi deltar i lopp även om det händer liksom aldrig. Jag svarar det senare iaf, för till syvende och sist är det inte den som tränar mest som tränar bäst! Inte i min värld och detta är ingen blogg som behandlar det heller utan det handlar om min resa med löpningen där 5 km tre gånger i veckan var nog länge länge länge.

Jag mår så fint i kroppen just nu och träningen flyter på toppen. Min överansträngning i knäskålssenan som kom efter Lidingöloppet har nästan gett med sig och sjukgymnasten har gett mig stärkande rehabövningar som jag gör vid tillfälle, vilket blir några gånger i veckan.  Jag löper med bravur, är i bättre form än någonsin och är mer motiverad inför 2014 än någonsin. Jag springer utan smärta, känner mig stark i frånskjutet och i backarna och på platten.

Idag när jag vakade kände jag för att vara för mig själv, med tystnaden och slingra runt i skogen utan mål och så fick det också bli, ledsen Anna N, för att jag ställde in vår löpning återigen men vi ses ju nästa torsdag =) Kärlek till dig.

Jag åkte till Kallaxhedarna och hade solen med mig, fantastisk dag och klockan var mitt på dagen när vi började, med lätta ben försökte jag hålla ner på farten och den vita mossan stoppade upp steget aningen.

Jag sprang obanat och efter stigar, vägar, hade ingen aning om vart jag var

men det gjorde mig inget för jag tänkte att rundan får ta den tid den tar och jag njöööööt.

Efter 90 min var jag tillbaka vid bilen. Lycklig, nöjd och full av ideer . Vill du också hitta den känslan och träna varierat så kontakta mig för träningsprogram. Jag har flera nöjda klienter , kunskap och egna erfarenheter. Anmäler du dig idag så får du 1 extramånad till priset av 1.

Min mål är Stockholm marathon på under 3.10, även om jag vet och tror att jag har kapacitet att springa ännu snabbare om kroppen håller, men jag håller på det lite ännu.

I morgon väntar löp och träningsfri dag då jag ska operera ut min visdomstand.

ADIOS!