Årets sista lopp, vintermarathon, var inte planerat men blev fantastiskt ändå!

En dag för några veckor sedan fick jag till ett träningspass som bara gjorde att jag flög fram och jag insåg att det skulle vara roligt att ställa upp i ett lopp så här på höstkanten. Jag hade ju kunnat nöja mig med att Lidingöloppet gick så bra och jag kunde putsa mitt personbästa, eller helt enkelt leva på den känslan av loppet som jag fick, men jag har känt de senaste veckorna att jag velat åka iväg någonstans. Jag fick tips om vintermarathon och tänkte varför inte? Klarar jag av att springa 30 km så måste jag klara 42 km bara kroppen är på min sida. Kort och gott så anmälde jag mig i torsdags, två dagar före efter att ha velat och inte alls vetat hur jag skulle.

innan start                                                   Klas och jag före start.

Det skulle visa sig vara ett bra beslut för idag sprang jag in med en tid på 3 h och 10 min på årets första marathon och det första marathon jag gjort sedan 2011 när jag i princip började min löparmarsch framåt. Då sprang jag in på 3.37 vilket jag också var nöjd med.

Jag har sovit uselt de senaste veckorna eftersom det helt enkelt varit mycket saker som stått på tapeten både emotionellt och arbetsmässigt.  Jag vet att sömnen är A och O liksom det är att mentalt förbereda sig så efter att jag sprang förra veckans långpass har jag tränar måndag, tisdag och onsdag samt torsdag men pass runt 7-10 km med korta fartökningar.

I går anlände jag till Stockholm i rimlig tid så jag hann äta en god middag hos bästa BÄSTA William  och sedan anlände Klas från Göteborg rätt sent så när jag vaknade i morse valde jag att gå upp tidigt för att hinna sitta i lugn och ro och äta frukost och prata lite med Klas, som jag inte sett på 1,5 månad. Det var en så trevlig frukost att vi nästan höll på missa starten på grund av vägarbete men när starten gick var jag i allafall med och öppnade upp i ett lägre tempo än jag brukar göra. Jag tänkte att nu ska jag inte lägga mig runt 4.-4.10 som jag brukar utan hålla igen med krutet eftersom jag inte hade några krav alls utan såg detta lopp som en erfarenhet. Jag hade varit nöjd med 3.20, men jag kom in på 3.10 =)

målgång

Loppet var en varvbana på 7 km som skulle göras 6 varv. Det var lite kuperat och enbart asfalt. Vädret var perfekt, ingen vind som slet och försökte få mig att tappa min känsla utan den var tvärtom behaglig mot min kind. Efter varv två vred det till i magen och det ville inte ge sig.

Jag var tvungen springa in i skogen tyvärr för att göra det man helst vill slippa under ett lopp, men nöden har tusan i mig ingen lag ibland…. då  tappade jag Klas och en kvinna med lila tröja, vars rygg jag hållit i några km och som kändes behaglig. Jag lyckades dock ta in på dem så jag var med i matchen igen och det var som om att efter varv tre så fick jag en bra känsla i loppet och jag låg runt 4.20-4.27 min mer km.

Jag slängde i mig en mugg sportdryck vid varje kontroll, den var kall i halsen och kanske var det det som rörde om i min mage men detta är första loppet som jag behövt göra två stopp för att gå på toaletten. Efter varv 5 var det återigen dags igen. Återigen lyckades jag springa i kapp tjejen i lila och Klas tappade jag någonstans efter varv 5 för att han tyvärr fick kramp i sina låt. Man vet aldrig vad som händer i ett marathon och man vet aldrig hur kroppen svarar, det är också det som är spännande.

Vid varv 5 lossnade det och jag insåg att jag faktiskt kunde prestera precis som förr. Jag var nu uppe i mer än 30 km och det skulle gå att fortsätta med denna känsla. Jag kunde öka när musiken började spela några av mina favoritlåtar och nu var det inte långt kvar, även om de sista 5 kändes lite längre än de andra.

Mitt sista varv var jag rätt trött ändå men jag tror att endorfinerna i kroppen gör att man mest ler och peppar de andra, i  allafall blir jag sådan efter flera mil ute. Jag tycker det var roligt att delta i ett lopp där alla som sprang kunde hålla ihop just för att det var en varvbana.

Med några km kvar kände jag att hur det än går så är jag toppen nöjd för jag insåg att jag skulle fixa en tid under 3.20. Jag kunde till och med öka de sista km och spurta in mot mål och sträcka upp armarna i skyn så där som jag bara gör när jag är stolt och nöjd över min prestation. Årets mest säregna löparupplevelse är och kommer att förbli Lidingöloppet eftersom att det var ett bevis för mig i mon Comeback efter att ha haft en tung halvmara i bagaget och några tunga millopp, så den känslan efter målgång på Lidingö fick mig att gråta av glädje.

Men näst efter Lidingö är detta ytterligare ett fantastiskt lopp jag har och det är en kvitto för mig på att 2014 års utmaning Stockholm marathon har jag potential att komma ner på närmare 3 h. Nu vet jag mer hur jag ska hushålla med resurserna och kunna vara stark på slutet.

toveGrattis Tove och Frida till kanonlopp.

När jag skriver detta inlägg sitter jag i en lägenhet fylld av värme och glädje.  Vänner som överträffar stunden man är i och är så fantastiskt olika men ändå ger en sådan trevlig stämning. Jag har fått äta en gourmetmåltid tillagad av en kock och magen står i 4 hörn. Mitt vinglas är fyllt med skvalpande rödvin som rullar runt i min mun. Jag ler från topp till botten och jag vågar säga att jag älskar löpning. Tack alla ni som följt mig idag. Det är aldrig för sent att börja. Alla kan vi bli vinnare.

ADIOS

En reaktion på ”Årets sista lopp, vintermarathon, var inte planerat men blev fantastiskt ändå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s