Två olika saker som hänger ihop för min hund är den som gett mig min kärlek för löpningen.  Min hund är fantastisk och den bästa träningskompis som finns.

Mitt blogginlägg igår väckte säkerligen känslor och undran hos många och därför vill jag nu förklara vad det är som hänt.

I går efter mitt tempopass som Selma och jag var ute på åkte vi till veterinären för att ta reda på om hennes slickande under magen beror på någon sorts allergi. Vi hade ett fantastiskt träningspass ihop och promenerade bort mot veterinären i godan ro helt ovetande om att under Selmas mage hade något väckt sig större.

Medan veterinären kände och undersökte henne var det jag som upptäckte att i anslutning runt hennes ärr, hade det bildats en oval och avlång mjuk knöl. Eller knöl är fel att säga för det känns mer som att det är ett fettveck. Jag tror att denne veterinär (en privatpraktiserande) hade lite för mycket hypoteser och borde egentligen inte ha uttalat sig så som hon gjorde, utan att ha undersökt lite mer, men till saken hör att de tydligen direkt opererar bort knölar och först efteråt så analyseras dem för att se om det är något farligt och elakartat. När Selma opererades i vår så visade det att hennes knöl hade drag av elakartade celler men att den skulle ha växt till så snabbt är i min värld inte möjligt, därför har jag valt att se det positivt tills motsatsen är bevisas. På torsdag nästa vecka åker vi dit och hör av de säger och ber en stilla bön att det ska försvinna och bara vara något tillfälligt i samband med hennes löp.

Efter det jag fick höra grät jag en hel kväll och när jag gick in på Ica Kvantum hade jag sminket nere vid hakan och såg förmodligen helt förstörd ut, men det bjuder jag på. After work kvällen med mina vänner ställdes in och istället kom bäst Anna över och muntrade upp mig och Micke ställde upp och körde mig till Ica och där fixade jag en Sallad från Salladsbaren, istället till fredagsmys med Julmust till.

I morse var det dags för långpass med Anna och Mattias och vädret hade vi med oss rots att blidan och regnet igår gjort att vägen var som en halkbana. Vi tänkte springa uppe på vackra Ormberget men där var det så slirigt så vi höll oss runt cykelbana och fick till ett perfekt pass på 2 h och 10 min och totalt 23,5 km för mig. Jag fattar inte själv att jag sprang ett marathon förra helgen för min kropp har känt sig oförskämt pigg, så pigg och fräsch att jag börjar tro att det här att springa långt är min grej.

Lite bilder från vår tur idag, Anna och Mattias var riktigt starka och Mattias ska ju springa sin första halvmara i Barcelona så idag knäckte han distansen.

Det är tur man har vänner och löpningen när livet känns jobbigt och man stöter på motgångar. Riktiga vänner som finns där och familjemedlemmar som hör av sig och bryr sig om.

Nöjd hund efter dagens långa fina runda då hon fått springa både lös och i koppel. Luleås mest vältränade jycke?

Veckans träning har sett ut så här.

Söndag vila men styrketräning överkropp och lite cykel  och efterföljande bastu dagen efter maran.

Promenad på morgonen för att driva ut slaggprodukter.

Måndag morgonjogg 10 km med en kropp som kändes skadefri men inte riktigt löpredo.

Tisdag löpning 7 km lätt tempo med mer redo kropp igen, inga skador utan bara fin känsla.

Onsdag Vila med styrke med ben, bål, överkropp.

Torsdag Backintevaller totalt 55 min och 12 vändor upp och ner för en backe som är jämförbar med Lidingöloppets Aborrbacke fast kortare.

Fredag tempopass 2 km 4.20 fart med kort vila följt av 2 km och 1 km samma fart ..

Totalt 10 km

Lördag långpass 2 h 10 min 23,5 km lätt, lätt, lätt med solsken och pigga ben!

Tyvärr missar jag klubbens avslutning ikväll pga personliga orsaker och det känns riktigt trist men å andra sidan får jag vara tillgänglig vid andra tillfällen och Bengt vet ju hur fantastisk han är ändå. Vore det inte för han så vore jag inte Morjärv SK.

Nu in till stan med Anna och en tripp till Acctive sport och hälsa och i morgon åker jag upp till byn för att ha kvalitetstid med min hund inför stundande jobbiga torsdag,