Löpningen-en medicin mot tråkigheter.

Jag har inte varit ärlig mot mig själv. Jag har förorsakat mig själv och de lever i symbios vår själ och vår kropp. Hur bra vi än mår rent fysiskt och hur starka vi än känner oss så sänds det ut signaler när något är fel . Oro, stress, saker som skall göras som innebär lidande.
Jag har försakat mina vänner, men det betyder inte att ni inte är viktiga. Jag har försakat delar av livet för det är mycket annat som skapat kaos.  Jag hinner inte med att känna kärlek för något annat än mig själv och min hund, är jag en elak människa?

Eller en människa som bara hamnat vilse för ett kort ögonblick. Jag tror inte du kan förstå, eller kan du det? Jag ber inte om förståelse utan jag låter orden flöda och hoppas på att deras kraft kan omvandlas till kraft som vi har i morgon. Jag tar fram min styrka för jag är banne mig stark! I know it!

Jag har gått igenom tråkigheter som gjort mig till den jag är och format mig till en självständig tjej (läs kvinna). Ibland blir jag ändå liten. Liten och ynklig, det blir vi alla.

Min vovve kan förstå mig som ingen kan. Hon läser av mig direkt och vet hur mitt humör , mitt kroppsspråk och mitt JAG är. Hon vet att kärleken mellan oss är hundraprocent äkta.
Min vovve kan känna i gen ljudet av fötter på ett golv i ett hyreshus bestående av kanske hundra personer med gäster som springer och slår i dörren titt som tätt.

Min hund är fantastisk och det jag känner för henne får tårarna att rinna nu. Ni kanske tycker jag är blödig men jag är faktiskt rädd.

Trots att jag försöker vara stark går det inte längre.

De senaste veckorna har mitt hjärta slagit väldigt ojämnt i bröstet och det otrevliga extraslag, och på läkarspråk, sinusbradycardi,  som jag lever med har gett sig till känna mer än vanligt. Jag vaknar om natten med rädsla över att förlora henne. Värst är det innan. Dagarna innan.

Hur vet jag att jag gör rätt?
Hon är ju så pigg och glad. Busar i den vita snön, som tyvärr lyser lite med frånvaro. Men ändå så har veterinären sagt sitt.

-Om det var min hund, hade jag valt att ta bort den! Valt att operera.
Den. Den.den!!!! Önskar den kunde försvinna. Knölen. Juvertumören eller vad det nu är. Tack löpning för du hjälper mig hantera oron. Ju mer oro, ju mer träning och jag att det är inte heller bra men jag måste lindra det på något sätt.

I morgon är det dags. Vi åker till Öjebyn och Djursjukhuset tidigt på morgonen. Mitt hjärta kommer krossas då jag lämnar henne och utsätter henne för detta. Smärtan efteråt. Den dimmiga blicken, jag har sett det förr. Det är nog det värsta.  Att leva med att hon inte föstår hur jag inte skyddar henne, även om det är just det jag gör.
Vi glömmer så fort, bort stunder av obehag tror vi.

Men vår själ vet för den glömmer inte. Den minns och påminns var gång vi utsätts för stress. Inre stress. De lever i symbios kropp och själ.
Jag har inte varit ärlig mot mig själv och försökt förtränga. Jag tröstar mig med löpningen likt en snuttefilt och våra turer tillsammans betyder allt.

Jag är rädd. Kanske är jag inte stark nog. Vill inte förlora dig Selma. Älskade hund.
juver

Idag under vår löptur.

image

image

I väntan på röntgen hos tandläkaren.
image

Nya byxor i HAREMS modell med häng fram.
imageadios

2 reaktioner på ”Löpningen-en medicin mot tråkigheter.

  1. Vi gick igenom samma som du och din hund gör nu, för några veckor sen. Vår 11-åriga tik hade mängder med juvertumörer, så många att de inte vågade ta alla i en operation.
    Det var ett hårt ingrepp och hon var väldigt ynklig i 24h men sen kryade hon snabbt på sig och fick inga komplikationer.
    Men sen vet man ju aldrig om tumörerna fortsätter sprida sig eller om hon/vi måste genom en andra operation för att även ta bort de resterande tumörerna. Nu är hon i alla fall pigg och mår bra igen och även om det är jobbigt så är det nog det enda rätta att genomgå operationen.

    Lycka till båda två!

    • Tack för din kommentar. Förstår det var jobbigt. Selma är opererad en gång i våras och fick en ny igen men nu hoppas jag det är den sista, men som du skriver kan man aldrig veta. Mest rädd något händer under ingreppet och då hon behöver ha ont.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s