Åh vad jag tycker det är härligt med vintern. Det är helt otroligt mjukt och fluffigt under skorna och jag älskar lättheten med att träna varierat ute. Min lust att springa, blir konstigt nog större under vintern. Det händer ofta att jag ser andra löpare som flyr fältet när snön kommer och istället betar av km på km på löpbandet. Varför? Har ni upplevt känslan av riktig harmoni och vinterlöpning?

Vintern hittills har, i mina ögon, varit toppen. Jag känner någonstans att det är som om en stor sten släppt nu när Selma blivit opererad. Jag har gruvat mig så mycket länge för detta och även om det är långt ifrån över så är vi iallafall en bit på väg.

Gårdagen gick som i slowmotion och Selma var groggig och stapplig, synbart påverkad av den smärtstillande medicinen, men jag kände att hon var glad över att se mig och kände sig trygg.  Hon sov hela kvällen och jag försökte ge henne all kärlek jag bara kunde, denna underbara fyrbenta vän.

I morse mötte hon mig inte som hon brukAde men när jag kallade kunde jag se den vibrerAnde kroppen som utstrålar glädje bakom hörnet. Längtar till hon kan hoppa upp i sängen och mysa ner sig igen.

Hjärtat i sin säng, morgonen efter operationen.

Det blir lugna dagar nu för Selma med korta rundor och träningen blir därmed utan henne och det känns trist.

Idag åkte jag skate på ormbergets konstsnö spår

och det var så fina spår att jag var ute 2mil. Testade några nya plagg från Noname som sponsrat mig en del under året och deras handskar passar mig bra när jag utövar träning ute under vintern.

Garmin ljuger aldrig, eller? Hur var det nu med det här

-Jag har gjort milen under 40, och jag brukar träna 7 h i veckan, och jag satte nytt pb idag på löprundan etc etc.  Klart som tusan NI ska vara ER egen king and queen, och Garmin den ljuder aldrig.

Efteråt körde jag bål och mage enligt ett kort men fungerande program som gjort susen på min mage inte bara synligen utan jag tycker ryggen känns starkare då jag löper och åker skidor.  Jag prioriterar bålen för det är viktigt för löpningen samtidigt som jag gillar att ha en stark bål.

När jag har tid för träning blir det träning och eftersom jag inte alls kört något snabbare pass i veckan blev det som andrapass ett snabbdistans på 5.5 km med några korta återhämtn pauser.

Nu blir det middag hos min fina väninna Anna och hennes Chessan. Selma är också bjuden och  ikväll väntar idolmys. All tid jag kan ge henne ska hon få. Det kanske låter som en klyscha, men det som inte dödar får bandet att bli ännu starkare.

Adios.