Det är en kylig vintermorgon i den norra delen av vårt land. Det är en vanlig lördag i fröken Nilssons vardag.  Trots Uppdrag gransknings inblick i den svenska skolvärlden med skitiga toaletter och miljöer har jag min fröken titel kvar och kan härmed också titulera mig läare med godkänt legitimation enligt nedan

Lärarlegitimation

Skolverket har i enlighet med 2 kap. 16 § skollagen

(2010:800) meddelat legitimation till

JOHANNA NILSSON

 

LEGITIMATIONEN GER BEHÖRIGHET ATT BEDRIVA UNDERVISNING I SKOLVÄSENDET ENLIGT FÖLJANDE

(OBSERVERA ATT LEGITIMATIONEN OMFATTAR FLERA SIDOR)

Beslut 2013-04-12 om behörighet enligt examen:

Gymnasieskolan…………………………………….Humanistisk och

Gymnasieskolan…………………………………….Humanistisk och

samhällsvetenskaplig

specialisering

samhällsvetenskaplig

spets inom

försöksverksamhet

med riksrekryterande

gymnasial

spetsutbildning

Grundskolan…………………åk 1- 9…………….Idrott och hälsa

 

Klockan ringer och jag tar en kort liten prommis med min fina underbara vovve som jag älskar av hela mitt hjärta. Äter lite frukost, en inte så stor, men ändå energirik en som ger kraft att ta mig an veckans lite längre pass.  Det enda som inte är vanligt är att det idag är lite bitigare där ute och temperaturen visar minus 11 grader medan vinden bitvis sliter och nyper i kinderna innan cirkulationen i fingrarna är ett faktum och ett stort leende föds på mina läppar.

Det är en vanlig lördag i ett löparliv med veckans höjdpunkt i form av ett långpass med härliga människor som ger energi och social samvaro medan vi springer fram. Jag tränar ofta ensam så det här långpasset är en rolig liten boost för mig.

 

 

Jag kommer snabbt in i en mental harmoni medan jag springer fram efter den vita vintervägen och underlaget ger ett grepp som skulle göra  vem som helst avundsjuk. Att de inte fattar detta alla som gnäller på vintern , men jag förstår omgående att de inte fått uppleva riktig viner och därför harvar de hellre på banor eller löpband.

 

När 9,65 km passerats har vi gjort den värsta vinden och då uppenbarar sig ett ljussken som jag vet att tusentals turister skulle dö dör att uppleva. Jag blickar ut över fjärden och sedan följer jag bara med i klungan av de löpare som springer tillsammans denna morgon. Jag vågar påstå att det är så fantastiskt att jag skulle kunna stanna klockan och bara få stanna i den närvaron som den här perfekta vinterdagen ger.

                  Cool kille med rätt kläder för ett långpass i minus elva och blåst! Markus bangar                               inte!

 

När jag är klar kan jag sätta punkt på ytterligare en bra träningsvecka med 2 mil skidor igår  som bjudit på varierad träning, mycket friskluft och det bästa av allt är att alla de förkylningar som härjat den senaste tiden och året de har jag klarat mig från …

Trots att livet har inneburit en del påfrestningar i samband med Selmas operation och tumör så är hon återigen på benen och när jag märker hennes tillfrisknande blir jag hej i själen.

 

Klockan stannar på 23.65 km och jag är redo att möta denna dag med ännu mer kärlek och tillit till löpningen.  Det bästa av allt det är att livet är härligt. Springa är härligt och jag gott folk, älskar att springa!

 

ADIOS!