Igår var snön fluffig och vit likt en stor gräddtårta och cykelvägen vi sprang fram längs efter var märket mitt finger lämnar efter sig, när jag drar det på tårtan och smaskar lite. Som en tunnel mitt i det vita och fluffiga. Apropå tunnlar så vill Selma mysa men jag vill inte mysa med en strut.

Igår.

 

Idag är det varmt och halt och smutsigt igen. Vart är den? Den riktiga vintern!!!?

När vi nu går mot jul är det säkert många av er som lägger ner åtskilliga tusenlappar på julklappar till familj och vänner. Det är ju en rolig tradition och även som vuxen är julafton en speciell dag.

För mig är det en lång julaftonstur Klicka på länken och följ med!!!!!

följt av en varm bastu och sedan mysa på inne i värmen med glögg, gofika och massa smarrig mat.

Det är lätt att äta fel under julen och glömma bort att äta av det färgglada som broccoli, blomkål, brysselkål, grönkål, tomater, bönor och annat som ger en behaglig mättnad tillsammans med det andra.

I kommande blogginlägg kommer jag dela med mig av hur man kan tänka vid julbordet om man som jag äter kött och fisk men väljer med omsorg vilka sorter.

Jag önskar mig ett bekymmersfritt 2014 med flera nya personbästa, att nära och kära, Selma och familjen, får vara friska och att jag kan åka iväg på en egen löparresa:-)

Jag önskar mig en massage .

Jag kommer inte ge några andra nyårslöften än att bli bättre på att inte pressa mig och känna att jag måste göra saker jag egentligen inte vill göra eller hinner göra.

Fokus med löpningen blir välmående , blandat med ett och annat personbästa och överträffade av sig själv som en provocerande och väldigt tävlingskåt tjej, förlåt dam , whatever:-P

Som absolut inte är jag.

Nya snygga lila kläder från Noname innan dagens 13 km distans. Och ja, det var lite halt.

Inför 2014 har jag  faktiskt inte alls  några tankar med loppen mer än att ha kul, men det verkar ändå skrämma folk att det gått bra. För det har gått bra och framåt och något måste jag ju göra rätt =)

Det må vara glesa startfält här uppe, som någon sade en dag i vår till mig och denne fortsatte senare med att säga att med träning skulle den lätt vinna loppet. Ja men varsågod att träna. När det väl kommer till kritan är det inte så ”lätt” att springa långt och fort.

Och det är också ett kapitel i sig det här med att en löpare kan vara hur stark som helst och träna hur mycket som helst, men när det väl gäller så gäller det. Ingen annan gång. Och hellre långsam och självsäker än  än snabb och  avundsjuk. Det är min filosofi.

och  det är i de fulla startfältet jag presterar bäst. Bland de bästa, som inte är medvetna om sin talang. Och  de som  hejjar, ler och får en att bli peppad och de inspirerar mig till att bli bättre själv.

Konstigt hur jag kan vara så dålig då (och det är inte mina ord)  utan vederbörandes.
och detta är mina, inte skrytsamt men ärligt, för sån är jag,

-ända komma 12a på sm och 16e på Lidingöloppet, världens största terränglopp.’
Vissa saker glömmer man aldrig.

Men detta är ingen årskrönika. Inte än. Inte nu. Inte ikväll. Men snart.
Med kärlek och hopp om ärlighet .kram från mig. Och Selma.

Adios.