Lördagen den 21 december.

Lördag. Det är vinter,  knappt nysnö,  inte alls tunga grenar där ute, ljus i vart hus och julafton om några dagar. Jag sitter här hemma och reflekterar som jag alltid gör då jag har tränat. I dag blev det långpass, som blivit veckans höjdpunkt . Harmoni för var km som jag betar av och medan jag springer hinner jag socialisera med dessa tre fina löpare .

mattias6

mattias1

                             Graffitti. Lika färgsprakande som jag känner mig. Jag är likt en                                                                     känslomaskin.

 

Julmusiken ger i från sig en harmonisk känsla hos mig

Denna låten får mig att hitta frid .

En klump i magen över några saker får den i övrigt harmonifulla kroppen att stelna till för ett ögonblick och tankar letar sig bort till de orosmoment som lägger krokben var gång jag närmar mig dem.

Men så plötsligt påminns jag om allting annat som istället greppar tag i mig och ger ifrån sig den mest varma kram man kan önska. De riktiga och inte det falska.

 

 

I dag har jag dansat med livet som partner i en dans där de stegfel som jag gjort några gånger innan har guidat mig in på den rätta vägen med hjälp av musikens toner och den allra snyggaste kavaljeren.

mattias3

Idag har jag sprungit i sirap och fullkomligt skrattat mig hög i takt med endorfinernas pumpande ..

Idag har jag tittat lite extra på den där vackra målningen som gett sken av att inte ha något speciellt motiv och jag har insett att bara man bestämmer sig för hur man vill att någonting skall vara, så kan verkligheten av det man målar upp se ut nästan hur som helst och ändå vara fullända

 

Många gånger har jag boxats med livet i ur och skur och fullkomligt gett det en rak höger trots att min högerhand inte riktigt velat träffa rätt. Jag har sett in i livet med min mest argsinta blick och jag vet inte om det var mina ögon som sade” om blickar kunde döda!” eller det faktum att min hand innehöll långt mer kraft än jag trodde fanns där, som gjorde att såren läkte och jag blev förlåten och till och med oskyldigt förklarad trots min synd.

 

Jag har ramlat ner för de högsta bergen men av någon anledning alltid lyckats kravla mig upp eller hålla mig kvar, men jag har också bestigit de allra brantaste och mest svårkuperade bergen med all min kraft, vilja och vetskap om att allt är möjligt.

 

Jag har mycket kvar att lära, för livet tar aldrig slut trots att det får stryk gång på gång av oss individer när vi förbannar vår livskvalitet, som egentligen bara vi själva kan inverka. Livet förlåter och så gör även vi i en tid när plåster hör till det förgångna och stenåldersdiet är på språngmarsch.

 

Vad som än händer och sker så har jag lärt känna de bästa av människor i den bästa av världar och det ger så mycket energi tillbaka till mig.

 

Idag har jag dansat med livet och sprungit i sirap.

mattias

mattias5

Jag är helt makalöst nöjd.

Missa inte veckans flektioner av träningen i morgon och Johannas årskrönika =)

 

 

ADIOS!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s