Det är helt otroligt hur många människor som läst det blogginlägg jag skrev igår. Det har kommit en massa kommentarer och Email från människor från hela landet och jag tackar så mycket för detta.  Min mening med inlägget var inte att på något sätt försöka göra mig själv till ett offer, utan bara att visa på att det faktiskt är möjligt att förverkliga saker och uppnå mål, trots att det ibland kan kännas som att springa i sirap.   Om och när man brinner för någonting tillräckligt mycket så tror jag att det går att tända en eld, oavsett hur sur veden är och om man har en tro i sig själv så går det att rycka på axlarna när någon är elak och skaka av sig detta. Det fanns år då jag inte klarade av det utan helt och hållet kände mig dålig, ful och värdelös just på grund av att det var det jag fick höra. Idag vet jag bättre.

Jag jobbar själv i skolans värld och det är ingen lätt värld att leva i alla gånger. Att få höra nedtryckande kommentarer då och då är mer än vanligt och ofta får man rycka på axlarna och hoppas att man hörde fel den första gången, som jag skrev i inlägget.  Men när det börjar komma kommentarer varje dag med syfte att kränka en annan människa, medvetet eller omedvetet då är det dags att sätta ner foten både som människa och lärare. Inget barn ska behöva ta emot kränkningar från andra barn och speciellt inte saker som har med ens utseende att göra. Ingen vuxen skall heller behöva ta emot detta.

Det sätter spår och än idag så finns det stunder när jag ser mig själv i spegeln och påminns om den tiden när Sne Johanna var ett vandrande objekt och inte en människa av kött och blod. Det som är annorlunda idag är att jag faktiskt ser på mig själv som en vacker individ idag och att jag gillar mig själv, mina ögon, min kropp, mitt hår, min hud och om någon säger till mig att jag är sned idag, så vet jag att det är för att de inte vet eller förstår och att de inte säger det för att såra mig. Jag är ju sned, och det är inget konstigt med det. Vilken människa är helt perfekt ?  Jag kan ju springa ändå, både långt och fort och det kommer jag att kunna fortsätta att göra eftersom att jag är medveten om hur jag på bästa sätt tar hand om mig själv. Vilken människa har rätten att se ner på någon annan och döma någon annan?

Vilken människa?

Adios!

Från och med nu bloggar och skriver jag också på Annonsbladet för fyrkanten Norrbotten under Vinden mot kinden. Kika in du med.

Min resa fortsätter, både som människa och löpare. Jag har nämligen SM i marathon att se fram emot och mycket mycket annat. Häng med.