Jag lärde mig älska att springa i en tid då jag sökte med lykta och ljus, efter saker jag av olika anledningar tappat hos mig själv.

Jag lärde mig älska någonting som alltid varit tungt och motigt. Jag lärde mig planera och utvecklas. Jag lärde mig hitta vägar som växt igen.

Någonstans i slyn, bland det taggiga och vassa, toppiga och daliga, kapitulerade jag mig fram och allting jag ville,var att vinna dig tillbaka igen.

Just då. Inte här och nu.

Jag lärde mig älska ty ingenting är självlärt och ingenting är enkelt.

Med tiden blev det jag fruktat och varit rädd för min drog och idag är min drog till stora delar  min sysselsättning och yrke. Jag vill visa dig att det är möjligt .

Jag kommer kanske aldrig att bli bäst eller snabbast, men för mig räcker det att vara bäst för mig själv.

Adios.