En vecka av träning och livets mening. Vad jag kom fram till:

Vinden fläktar min kropp här jag ligger på den strand som tagit min kropp framåt och tillbaka flera flera mil dessa dagar på Kanarieöarna. Jag förvånas över hur min kropp bär mig alla mil utan att visa sin svaghet. Jag konstaterar ganska snabbt att den träning jag bedriver karaktäriserar en långdistanslöpares. Jag springer hellre långt än kort och snabbt.

På eftermiddagens sena timme ser jag alltid tre löpare. En ung kvinna, en ung man samt en man i min egen ålder, att döma av hans tunnhårighet.

En medelålders med en större mage talar om vad de tre ska göra och jag förstår att det är deras tränare. De springer snabbt och kort innan de vilar i några minuter. Stående, utan att springa. Jag hade förmodligen blivit sövd av vilan, men skillnaden är att deras kraftansträngning efter de 100 m är lika med min efter en halvmara:-D

De lutar kroppen framåt i samma veva som de accelererar. Det är explosivt och vackert.

Men jag är långdistanslöpare. En sådan du vet som söker, finner och konstaterar att jag lever då jag har vinden mot kinden, likt det metaforiska tillstånd som ger ett lugn medan de böljande vågorna sveper in.

image

Idag strålar solen från en blå himmel och jag viftar försiktigt på tårna, borrar ner dem i sanden och sluter mina ögon och lyssnar på havets melodi, som spelar så vackert.
image

image

Jag är här på en resa där jag både laddar batterierna, tränar två pass om dagen, proppar i mig en kost så färgglad och gjord för att passa mig.

Just nu är det största bekymret huruvida jag ska förlägga det snabbare passet på morgonen eller kvällen. Om jag ska dricka vin eller mojito på balkongen.
image

Resten är historia.
Vad vill du veta? Vad vill jag veta. ?

Många åker iväg på träningsresor till speciella resort där träning bedrivs till den grad att hela semestern styrs av tider. Jag vill styra själv så därför har jag med mig en kompis som inte tränar. Det är skoj att snacka annat än träning också.
image

Jag har mitt egna vinden mot kinden läger och här ingår faktiskt lite annat smått och gott. Låt mig berätta.

En vanlig dag börjar med att jag går ner till restaurangen, dricker kaffe. Äter lite frukt och sedan tränar jag ca 55 till 70 min.. Efter träning blir det frukost nummer två med sojamjölk, havregryn, nötter, frukt, ägg och bröd samt massa annat. Här finns bra mat och de gör smoothie till mig.

På eftermiddagarna blir det ett till pass när det blivit svalare med avslutande stretching.

Förra veckan har jag tränat på bra med mil i form och fått ihop 10 mil, varav 6.5 här.  Aldrig i mitt liv har jag tränat så mycket och känt mig så stark. Mina ben är med mig, lätta steg, stark mage. Fokus, njutning.

Det har tagit tid att bygga upp och utöka mängden. 

image

Jag har tränat vanliga distanspass, långpass om 23 km, samt ett lätt distanspass i bergen om 100 minuter, upp och ner på aningen luriga stenvägar. Jag planerar ett sista pass i bergen i morgon med min North face rygga som är så liten och smidig att den inte känns.

image

Jag har kört fart men inte några slitsamma intervaller utan mer en fartlek med variation. I morse körde jag efter stranden med 3 block om 8 min där jag låg på en fart mellan 4.10 och 4.25.  Totalt 13 km i soluppgång och hård sand med vattnet lågt nere.

Jag har även kört ett kort styrkepass med bencurl , bröstpress, bicepscurl och lateralt hantellyft, mest för jag gillar konturerna på armarna jag får av styrketräning. Jag tycker inte om det, men hotellet har ett gym som behöver nyttjas.

Under tiden jag varit här har jag fått veta att jag är med i New York Marathon 2014, vilket självklart är motiverande.

Jag är nöjd med att min kropp sedan förra året klarar mer löpning utan att jag alls har några känningar och det bådar gott inför Marathon.:-D

Hur det än är så börjar det efter 30 km. Den riktiga kampen.

Jag fick frågan på min senaste föreläsning, om hur jag motiverar mig fortsätta då det är tungt.

Svaret är att jag tvingas bli medvetande. Jag vet att när det är gjort känns det fantastiskt och att när än jag tappar fokus så går det för långsamt. Då tar jag hjälp av armarnas pendel, små snabba steg till musklerna fått se sig besegrade.

image

Adios.

2 reaktioner på ”En vecka av träning och livets mening. Vad jag kom fram till:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s