Tidig morgon med en sol som döljer sig bakom de moln dom färgar morgonhimlen i de mest sprakande nyanser. En sista morgon i ett land och på en plats som gett mig mer än jag kunnat drömma. Kanske har jag inte gjort så mycket och kanske har jag inte levt livet fullt ut, tycker du? Kanske finns det mer i livet att utforska än stranden. Bergens och de många kringelikrok vägarna som i kurvorna mer automatik får andning och hjärtslag att sänkas.
Kanske.
Kanske inte. De första stegen är en frihet och trots att jag har nästan 12 mil i ryggsäcken så är jag lätt som en fjäder. Den bultande blåsan från de varma joggingskorna och det ojämna underlaget är allt jag känner. Jag springer i marathonfart och medan jag tar mig fram fylls jag av så mycket känslor att allting kommer upp. Till ytan. Havets färger, allt jag byggt upp, all harmoni i själen och bara förmågan att sitta ner och göra ingenting men ändå allting jag någonsin velat.
Jag springer och svetten lackar i pannan.De sista km är 4.20 ingenting och jag konstaterar att jag kom hit som en löpare och åker hem som en långdistanslöpare, med kärlek i själen.
12 mil har det blivit totalt på de dagar jag varit här. Jag har sprungit som aldrig förr och faktum är att jag aldrig haft en bättre känsla i kroppen.
12 mil och en fantastisk resa. En pilgrimsvandring med det inre som binder samman de komponenter som skapar vår själ, för vad är en själ i balans? Är det inte just den förmågan jag upplever här och nu när min själsfrände gång på gång påminner mig om den förändring jag gjort sedan den dystra dagen jag slet mig fram längs efter de gula rapsfälten och kände vinden mot min kind i Skånes omgivningar.
Är det nu jag får nypa mig i skinnet och bromsa mig själv? Är det nu jag vet att vad som än värdering sker så har jag tagit mig förbi den satans ( ursäkta svordomen) tröskel som alla pratar om.vart var den? Vart fann den och missade jag den?
Stark mage håller upp kroppen när tröttheten faller in.
Det är sista morgonen, solen har gått upp, havet är mörkt och någonstans på andra sidan finns du. Det är onsdagen den 2 april.Jag åker hem idag. Själen stannar kvar. Harmoni.
Adios.
Underbart Johanna!!!!! Jag gläds med dig 🙂
KRAM~*~Ida
Åh Ida. Tack för din kommentar. Jag tänker på dig.