Nej nej, not this lady.

Jag brukar vara nervös inför lopp, men av en annan anledning än nu. Nu är jag mest orolig för att jag inte ska överleva. Okej jag kanske överdriver, men det är ändå ganska tufft, på gränsen till idiotiskt att ge sig i kast med ett 4,6 mil långt skidlopp på klassiska skidor när man inte alls åkt något i år. Fast innerst inne så vet jag att jag kommer fixa det ty jag åkte ju Vasaloppet utan att ha åkt mer än max 20 mil skidor och det gick ju.  Jag springer 6-7 mil i veckan normalt, gör marathon på 3.10, halvmarathon på 1.25, milen på 39 och Lidingöloppet på 2.14, har en vilopuls på 39 och förmodligen en bättre kondition än jag ibland tror att jag har.  Men detta är något annat. Detta är längdskidor.  Det är teknik, valla, mjölksyraträning och mycket mycket mer. Det är fantastiskt kul med rätt skidor. Men otroligt tungt, med fel valla. och minimal träning.

Utmaning, naturen, vackra vyer och jag åkte förra året. Nu är jag alltså här igen.

(foto från https://www.facebook.com/dundretrunt)

Jag har nu kommit hit till Dundret och jag är här som Vinden mot kinden för att dela med mig av min syn som skidmotionär på detta lopp, som bloggare och skribent. Vad har hänt innan detta, ja det kan du se här.

I´m on a mission, kanske man kan säga . Jag tycker om Dundret för det är ngt rogivande med att komma hit. Sist jag var här var det på Dundret extreme marathon i september då jag sprang, föreläste och höll lparskola. Då var det höst och nu ä det vår, så kontraster verkar vara något som tilltalar ig, nylige hemkommen från Kanarieöarna med 12 mil löpning på fantastiska vägar och förhålanden, hem till detta. Ja jag har ju hunnit krama lite på mina fins föräldrar och vovve och bäste Ek också.

 

Men nu är jag här och det råder matkaos och vallakaos. Dagens samtalsämne har varit huruvida du ska ha blå, eller lila, klister eller inte och uppriktigt sagt så har JAG INTE DEN BLEKASTE ANING. Jag vill ju helst slippa slita som ett djur uppför backarna så hellre för mycket fäste än för lite. Nu fick jag precis höra att vallan kommer slitas av efter bara några km för att spåren är förrädiska, men jag tänker så här, att jag åker ju utan tidtagning och har ju inte som mål att vinna detta. Om det går segt och om jag blir trött så är det också en utmaning. Allting vi gör stärker oss, inte sant.?

Jag har i allafall fått hjälp med att lägga på rätt fästvalla av Niklas Grip, ultralöparen, som för övrigt ska göra en väldigt ball grej denna helg. Han springer in våren och skidrar ut vintern, kan man säga. Här kan man snacka kontraster. Vet du vad han ska göra? Han åker föst 5 mil skidor med start kl 07.00. Sedan  åker han de 30 milen tillbaka till Luleå, sätter sig på planet till Stockholm kl 17 för att slutligen ge sig i kast med ett ultralopp som heter Ursvik ultra och är inte mindre än 7,4 mil. Jaaaaaaaaaaaaaaa, du läste rätt. Förstår du? Men han är ultralöpare och springer lopp på mer än 1 mil. Själv är jag ju lite galen för att jag ska springa ett långpass om 23 km på söndag. Fast jag har faktiskt vilat hela dagen i dag förutom två kortare promenader med hjärtat i skogen.

 

Efter att ha checkat in i ett mysigt litet rum med utsikt över bergen så åt jag pastabuffé utan pasta eftersom jag inte är mycket för pasta och blir lite svälld och gasig i magen av det. Det finns annat med kolhydrater och jag har klarat mig mer än väl på det.  Inne i matsalen träffade vi Espen, en duktig skidåkare med rötter i Norge.

 

Han tipsade mig om ett lopp jag blev väldigt sugen på springa, nämligen Tromsö halvmarathon som startar på kvällen under midsommarhelgen. Jag känner mig till och med så motiverad att så får det bli.

Vi pratade skidor och träning och timmarna rusade iväg. Sedan var det ju det här med vallasvamlet igen, men vet du vad? Jag lämnar det därhän. Det finns större problem för en motionär som jag. Vem kan klaga när allting annat verkar vara så fint arrangerat här på Dundret och i slutändan så är jag ju ute efter att få bra träning och det får jag ju ändå. Jag kommer runt va? Tror du på mig? Kommer jag ha bakhalt? Ja det får du veta om du kikar in här i morgon.

Niklas i vallaboden på Dundret.

 

Klockan 08.00 kommer jag starta (plus, minus) och sedan ska jag njuta i relaxen ett tag och invänta de jag liftar hem med och då väntar lördagsmys med bäste Mikael som kommer på besök och äter lax och badar bastu med mig och mamma och pappa. Mikael åker sedan vidare till Dundret och Gällivare på söndag för att delta i 3 mila fristilsloppet. Då har redan jag, Hellner, Rickardsson och de andra kommit i mål. Vem vinner ? Hellner? Rickardsson? Jenny Hansson eller blir det skidåkaren Nina Lintzen ? Den som lever får se. Själv ska jag njuta.

Kvällsmys med Runners och Vinden mot kinden. Du har väl anmält dig. Passa på nu annars.

 

ADIOS.