Nog känns det att jag persade i benen. Farten lyser med din frånvaro men i övrigt är jag upprätt och hoppfull. Börjar fan (ursäkta svordomen) bli lite pirrig nu.
Jag har respekt för Marathon. Tänk om jag tränat för lite?
För mycket?
Får kramp?

Den som lever ser.

Dagen efter perset körde jag återhämtningslöp ca 60 min med tre polare. Vi sprang på de magiska hedarna och turades om,att leda. Kände mig fräsch så på måndag sprang jag en härlig morgon jogg ty jag är beroende av att möta dagen och min kropp mår bra av det.

Eftermiddagen blev 11 km lätt distans med Carola och Simon. Det blev ett pass som avslutade en fin helg på en vanlig sketen måndag.

Om 9 dagar springer jag Göteborgsvarvet med målsättningen att hålla Marathonfart.
Det kommer inte bli lätt för jag är ju snabbare nu, men jag fokuserar på mitt huvudmål om 3.5 veckor.

Adios.