Tänk på vad du säger och vakta din tunga!

Just nu gråter någon. Just nu undrar någon. Just nu känner någon sorg, förtvivlan och ångest.  Just nu säger någon något till en annan just för att såra eller för att göra sig rolig, eller bara utan att tänka sig för. Hur konsekvenserna kan bli både för den som får ta del av det som är ett kränkande och den som kränker. En gammal klasskompis till mig, vacker så få med bruna tindrande ögon och ett bubblande skratt, tog sitt liv en dag för några år sedan. Hans tonårstid var präglad av just mobbing. Varje dag tar tusentals människor sina liv till följd av någon annans kränkningar som får bägaren att rinna över.

I morse gick jag förbi ett klassrum fullt med elever och en lärare, på en av de skolor jag ibland vikarierar på . I samband med mitt passerande så hör jag en elev säga till sitt sällskap vid ett 4-manna bord några ord som gör mig rent förbannad och uppriktigt sagt orolig.   Det han säger är riktat mot mig och när jag stannar till blir han tyst och sänker blicken i bänken. Jag dröjer mig kvar en stund.

Vi lever i ett samhälle fyllt av så mycket fördomar och inte verkar det heller som om det har blivit bättre med åren, utan snarare sämre.  Vem ger någon rätten att uttrycka sig så om mig?

När jag själv gick i skolan var jag mobbad av andra elever under flera år och det var aldrig någon som bad mig om ursäkt för de ord de spottade ur sig. Ord som ännu idag satt spår.  Här kan ni läsa ett inlägg jag skrev i vintras som berättar lite om detta. Det var aldrig någon som slog mig men jag fick ta del av kränkande ord som har med hur jag ser ut att göra. Jag fick ofta höra att jag är sned på grund av att jag har en skolios i ryggen. Jag fick ofta höra och se och det fick säkert du med, ty mobbing förekommer hela tiden, överallt. Varför jag fick höra det jag fick vet jag inte, men jag tror det började med att någon i ett svagt ögonblick ville vara elak och sedan spred det sig som en löpeld runt skolan. Jag har alltid gått min egen väg, något jag än idag är stolt över att säga att jag gör. Jag har alltid gråtit öppet, skrattat öppet och varit öppen och jag tror också att det är viktigt att ha någon att prata med om man som liten utsätts för mobbing.

Men ingen människa är den andre lik och ingen människa, gammal eller ung ska behöva höra någon annan säga något som kan uppfattas elakt och kränkande om hur den ser ut . Tänk om vi alla skulle gå runt och säga till varandra kommentearer som, vilken ful näsa du har och tänk vilken funnig hy du har, eller vad tjock du är. Det är ju i min värld helt absurda saker, men ändå saker som händer varje dag, överallt, både inom skolan, på arbetsplatsen, inom idrottssektorn och inom näringslivet. Mobbing är överallt. Den syns i nte alltid, men den hörs och när kvällen kommer, solen går ner och mörkret lägger sina breda vingar över samhället är det ingen som hör den lilla flickan eller pojken gråta. Det är heller ingen som kan veta hur det känns där inuti, det som inte alltid syns.

 

Just därför kunde jag inte hålla mig. Jag gick dit igen. Till klassrummet där min arbetsdag började efter att jag hört de orden: ”där är den där snea djäveln!” Jag bad honom komma ut och konfronterade honon men att säga lugnt och sansat att jag hörde vad han sagt och att jag aldrig någonsin vill att han ska säga så till mig eller någon annan människa. Kanslr förstod han inte att det kan såra och kanske förstår han det nu. Hur det än är så är jag idag så stark att jag vet att jag duger som jag är, att jag är backer, har uppnått mina drömmar och lever mitt i den. För 20 år sedan var jag ett barn. En skör tonåring som grät inombords och till slut började klä mig i polotröjor för att de inte skulle se, den sneda halsen de sade att jag hade.  Jag tror och hoppas att han killen förstod, ty det verkade så. Jag hoppas att han aldrig säher något om någon annans utseende som kan uppfattas negativt och jag hoppas att vi alla, både du och du och Ni som läser detta kan förstå huur mycket några ord kan såra. Innebörden av en mening skall inte föraktas.

Jag tror och hoppas att vi vuxna kan bidra till en förståelse hos alla unga människor om att vårt samhälle är ett jämlikt samhälle där ingen någonsin ska behöva känna sig annorlunda.

 

ADIOS!

Johanna 20140521

 

IMG_20140521_074049

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s