Det här är historien om ett hjärta, som klappar mycket varmt för löpning. Tillsaken hör att jag ALDRIG NÅGONSIN blir trött på den. I med och motgång är den med mig. Jag vet att allt är möjligt om man vågar tro, gå sin egen väg och göra det som får en att må bra. Hade jag lyssnat på alla råd jag fått om löpning och träning så hade jag förmodligen inte stått där och här jag står idag.

 

Här har ni intervjun som cirkulerat på Facebook senaste tiden. Ja jag höll på garva mig röd i huvet då jag såg den själv, men vet du? Jag är sjukt stolt ännu så jag bjuder på alla grodor som stusade ut.

Jag är inte den som skyndar och heller inte den som följer en tävlingsplan strikt och målmedvetet. Jag kan hoppa över ett pass, äta godis, unna mig alkohol  och lyssna på kroppen. Jag står där jag står idag för att jag älskar löpning.

När jag bestämde mig för att springa Stockholm Marathon hade jag avverkat ett Marathon på en för mig, obegriplig tid. Jag jämför mig mest med mig själv och försöker att inspireras av andra utan att helt gå in i hur och när de tränar. Alla kroppar är olika och det som passar en passar inte alla.

2013 förbättrade jag mig mycket som löpare och lärde känna min kropp mer. Halvmaraton var det jag sprungit bra på, men det var inte före Lidingöloppets och vintermarathon som jag kunde se att längre passade mig och att jag lyckades lägga upp dessa lopp rätt.

I går kom belöningen på att min träning i vinter har gett resultat. Inte endast på Marathon, utan även när det gäller fart på milen och halvmaraton. Inom loppet av 4veckor har jag satt 4 personbästa.och det mest värdefulla för mig kom igår. Låt mig berätta.

Det började med pers på stadsmaran helgen innan. Resulterade i något sega ben under veckan med massage måndagen hos Nisse strande, den bästa massör jag vet.

Jag tränade varje dag innan maran utom fredag men korta och lätta pass med Selma i skogen. Fokuserade på glädje och harmoni. Försökte se min egen målgång.

Laddade på hotellet ensam och väntade på Simon som anslöt lite senare på kvällen. Jag valde att inte äta från pasta buffén på Marathonmässan utan köpte egen mat med plocksaker från Ica. Jag valde räkor, acocado, bulgur, bröd, keso, broccoli,  frukt, nötter, vegetariska köttbullar och till det två glas bubbel. Där satt jag och kände John blund komma efter den ca 4 km promenad dagen bjöd på. Jag gick faktiskt säkert totalt en mil dagen före men kände att det var skönt att röra sig.

På morgonen åt jag en stadig frulle och satt säkert en timme minst. Var på toaletten tre gånger för magen var aningen orolig inför det som väntade. Tyckte jag kände något i knät på den 15 min promenad t starten vi gjorde, vilket nu i efterhand givetvis var inbillning innan loppet.

Väl framme hade jag bestämt mig för linne och korta shorts att springa i, men några min innan började det regna. Mötte Lina i startfållan, min klubbkompis och vet ni att hon gav mig en Rosa blomma att ha i håret under loppet. Hon sprang i samma.  Jag vet att den gav oss tur och länkade oss samman, trots att vi lever två olika liv i olika delar av världen så för den oss samman. Vi hoppade och studsade i takt till musiken och rycktes in i spänningen. Där stod jag i elitledet bland några av världens bästa löpare. Lilla jag från Tvärån. På mitt första sm i marathon. Så gick starten.

 

Inte öppna för hårt. Kollade klockan och låg 4 min per km. Kändes lätt lätt. Hade Toves rygg ett tag, hon kom in 2 min drygt före mig, men lät henne springa för jag ville hålla igen mer. Jag är ju på en annan nivå, ja i allafall var det vad jag trodde. Tydligen har det hänt saker med mig och löpningen.  Hittade 3 h farthållaren efter 10 k då jag passerade efter 42 min drygt.

Känslan beStod och jag peppade publiken och fick dem att klappa med, gjorde high five, för vet du att det hade jag kraft att göra.

Halvmaran passerades 1.28.50 och det var ännu lätt. Drack vid varje kontroll och gärdets grönområde var meditativt på något skräckinjagande sätt. Här var jag stark.

Passerade Bjarne lulekamraterna en enastående löpare som tyvärr drabbades av kramp och fick sänka farten. Tappade farthållaren och trodde att 3 h var kört, men det gjorde inget eftersom mitt mål var pers och jag hade varit glad av 3.05 också. Det här loppet har jag anammat, lärt, ändrat musik på min rosa MP3 till Nordmans låt säkert tio gånger. Det är den och DJ BOBO 90 tal som förgyllt min kropp och sinne när det började kännas tyngre.

Efter 33 km händer de något och jag började hålla snabbare fart igen. Nu var det långt kvar men varje km flöt på utan problem och vad är väl 9 km då man avverkat 33?  Hörde mitt namn ropas från speakern då jag var enda damen bland massa killar. Kom igen nu grabbar nu har ni något att bita i.

Så var,det dags. Det jag väntat på. Då, när jag förstod, att det skulle bli mitt lopp. Jag ser raksträckan och kurvan innan stadion.Publiken jublar, stämningen stiger, jag ler, mitt i farten och mina ömmande fötter. I slutet av säsongens första stora mål. Jag ökar och ser farthållaren till 3 h framför mig. Displayen räknar upp, 2.50 och jag ökar, ökar och jag gör det. Under 3 h. Jag är så glad. Så lycklig.

Jag blir intervjuad av tv 4 efter målgång och mitt klipp kan ses genom att klicka på lila länken.

Jag förstår inte detta, fast ändå är det glasklart. Jag älskar löpning och springer med kärlek. Att det sedan går bra beror inte på hörd träning utan en magisk känsla som mitt beroende ger mig. Jag lever då.

Jag och Kenneth Boman lulekamraterna efter målgång på vår samlingsplats . Vi minglade, drack öl och bytte erfarenheter. Jag har slagit många duktiga, men jag ser det inte så, jag ser det som om alla vi 18000 som genomförde loppet är vinnare. Att jag sedan blev 15e dam på sm på mitt flesta sm är en bonus.

En fingervisning på något jag kunnat ana. Det har hänt saker med,löpningen och mina resultat har gått uppåt.

Jag har en fantastisk klubb som stöttar mig
Ger mig ekonomiska bidrag och backar upp under ledning av Bengt Ek och alla de andra i styrelsen samt klubbkompisen Lina och Cornelia, Katarina och Peter mfl. Kan inte räkna upp er alla men ni är lika värdefulla.

Bästa Petra skiold och jag efter målet. Petra är otroligt duktig löpare med lång erfarenhet.

Grabbar från lulekamraterna.

Bilden skickade min underbara fd kollega,Maria till mig efter att ha sett mig i tv. Jag känner ert stöd, ni alla som beundrar mig. Ni ska,veta att ert stöd motiverar mig. Att både träna, bli bättre och hjälpa andra att utvecklas i rollen som personlig tränare.

Idag började jag dagen med en 60 Min lätt återhämtningjogg. Väldigt vacker miljö att börja dagen på. Efter detta,brunch och nu strosar vi på stan och firar med öl.
Jag är i himlen känns det som, i iallafall när det kommer till träning. Nu väntar vila innan vi kör mot nya,mål.

Adios.