Ja, det är helt galet. Jag blir nästan rädd. Jag vet att jag borde skriva att jag har ömma lår eller en begynnande skada, eller bara sviter från mitt Marathon i lördags med pers. Jag borde det,  men jag kan inte eftersom verkligheten är, att jag aldrig i mitt 34 åriga liv känt mig i en sådan form. Min kropp mår bra. Jag mår bra och de jag har runt mig ser till, att jag ska återhämta mig snabbt.

Jag har joggat lätt sedan maran för att få bort stelheten och för var dag har det släppt. Idag kunde jag trycka på lite mer och hittade 4.30 utan problem. Min massör, som sett min målgång, skojade och frågade om jag sprungit runt stadion endast:-D

I går körde Anna och jag löpning på ormberget i lätt tempo och avslutade med styrketräning ute. Vi körde dips, armhävningar, core så magens rutor riktigt myser:-D

Det är fyra dagar efter Stockholm Marathon och jag är mer motiverad än någonsin t framtida mål.

Jag har redan sikte på ett träningsmål. Woho. Det kommer bli en grym sommar. Det är nu 4 veckor kvar till löparläger med vinden mot kinden dessutom. Kommer du?

I morse innan mitt morgon pass fick jag ett glädjemail från vännen Karin som jag lärde känna då jag läste till styrketräningsinstruktör i Lund. Jag träffade henne då jag sprang Göteborgsvarvet och nu kommer hon upp nästa vecka för konferens i Norrbotten
Så himla himla kul det ska,bli. 😀

Livet är verkligen härligt nu.

Adios!!!