Att känna styrka kan vara att stå emot grupptryck och göra det man vill, eller inte vill.

Att vara stark kan vara att våga vara själv, i en värld då tvåsamhet är normen men inte alla lever upp till det som tvåsamhet handlar om. För mig.

Att vara stark kan vara att resa sig upp när stormen slitit en omkull och trots att motgång överöst varandra, hitta tron igen.

Just nu känner jag mig stark.  Stark men också besluten att bli starkare. Jag behöver lära mig att bli bättre på att inte låta min energi läggas på fel saker och människor, ty jag vet mitt värde

Nu går jag in i min löparbubbla igen och fokuserar på mig och mitt utan det som varit med tvekan, att inte tycka tillräckligt och att vara den som är löpare och inte människa. För det är jag.

Jag är faktiskt en människa ifall någon missade det. Hela mitt liv handlar inte om löpning och km tider, skor och att springa med andra, utan jag sköter ett hem, tar hand om en hund, jobbar,  jobbar mer då jag kommer hem och tagit ut hunden och du troligen slutat jobba. Jag lagar mat, träffar vänner, går ut, drömmer om hus och en trädgård att påta i. Jag tänker, vill, hoppas, känner precis som du. Skillnaden är att jag är löpare och att jag förstått att om du vill bli bättre krävs både talang, passion, stöd, kaxighet, självförtroende för att få självförtroende. Det betyder inte att jag aldrig drömmer om annat. Jag offrar, men jag ger aldrig efter.

Carola pressade sig bra idag.

Idag sprang jag intervaller 11 stycken om 1 min med kort joggvila och utan problem både låg och log jag på 3.18 till 3.35 min per km. Jag avslutade passet med 4.20 till 4.30 fart och totalt 11 km av med och motgång vittnar om att jag är där jag ska vara.  När det gäller träningen. Sen pratar jag gärna annat också. Ifall det var någon som inte visste eller trodde det!

Adios.