Somnade sent i natt efter en dag med aldeles för mycket saker att göra. Jag har en tendens att planera in så mycket att planeringen ibland spricker. Jag vill så mycket att jag ibland glömmer att jag måste få för att vilja. Får alltid ont i hjärtat då jag ska lämna bort mitt älskade hjärta och denna gång blev hon hämtad av min kära syster med tonåringar på kvällskvisten mitt i matlagning, packning, och socialiserande.

Igår lagade jag till en middag med fräscha grönsaker, avocado, bladspenat, persilja (mycket nitrat och bra inför långlopp) kalkonbröst och fullkornsvete. Till detta serverades en örtagårdsdressing och självklart säkert 6 skivor knäckebröd. Jag har några laster i livet och en av dessa är bröd. Helst både hårt och mjukt men gärna med mycket extrasaltat Bregott på. Mumma. Till maten serverades två glas mousserande vin på min balkong tillsammans med min vän Mikael som ska följa med mig till Stockholm som langare och stöd. Jag intalar mig att det som är ett vinnande koncept, ska fortsätta vara så, fast jag glömde kanske bort att alkohol är extremt vätskeutdrivande .. att Stockholm Marathon är 8 km kortare och att jag dessutom tål värme väldigt dåligt. Eller? Nej nej nej, positivt tänkande för fanken! Kom igen, igen, igen!  Allt som inte dödar härdar!

Somnade som sagt sent, efter kl 01 pga av värmen. Trots att jag tagit bort täcket och endast sov med påslakan så var jag klibbig och varm. Klockan ringde 05.45 men då hade jag redan vaknat. Jag blir ofta lite stressad då jag vet att jag fr sova lite och särskilt då jag vet att jag har något viktigt som väntar.

Niklas Grip hämtade upp oss kl 05.35 för att köra oss till flyget, tusen tack för att du tog dig tid och hoppas löpningen gick bra. Niklas är ultralöpare men tyvärr brottas han med en elak skada som gör att han inte kan genomföra de lopp han vill.

Landade klockan 7.30 redan på Arlanda, fick bagage fort och hade tur att få checka in på Elite hotel Arcadia redan kl 10. Sedan började det som inte skulle ha börjat. Alla promenader. Har säkert gått 15 km idag och det var inte riktigt min tanke.  Inte nog med det så har jag stekt mig i en kvalmig park och vem tusan gör så dagen före ett lopp? Jag som bara skulle ta det lugnt, ligga under en korkek, dricks Resorb och ladda. Nu har jag haft värmeslag, fått blåsor under fötterna och insett att mina fötter svällt upp i de nya löparskorna som därför känns för små.  Nåväl, jag är i Stockholm och det ska givetvis upplevas med andra ögon också.

På Löplabbet för att hämta ut nummerlapp och köpa nya löparskor. Det blev även en ny snygg kepa som jag ska ha på mig till en början i morgon. Får göra vad jag kan för att skydda huvudet. Velade länge medan en aprikos och en svart och aprikos och valet föll till slut på den sistnämnda.

Men som en klok person skulle sagt, när det känns mest jävligt och nervöst så kan det bara bli bättre, eller hur? Jag känner verkligen mig så osäker på det jag ska ta mig an i morgon och undrar vad det är jag gett mig in på? Vart är mitt självförtroende egentligen? Försvann det i samband med att Solen bestämde sig för att occkupera vårt land den där lördagen den 5 juli då sommaren kom och tro mig, jag älskar sommar, värme och sol, men inte då jag ska springa. Nu är det inte länge kvar. Jag ska ta detta som träning. Mitt livs första lopp om 50 km kanske kan bli mitt bästa, vem vet. Den som lever får se. Jag är hur som helst stolt över mig själv som vågar ta mig an denna utmaning.

8.30. Nu kör vi. Mitt livs längsta långpass. Jag ska banne mig fixa detta.

Punkt.

Det skålar vi på.

Adios!