Tack vare er.

Mitt första långpass var med gråten i halsen år 2004. Det är tio år sedan och det fick mig inte att vilja ha mer. Från 7 km och uppåt var det tårar och irritation som fyllde min kropp. Det var då sorgen var som värst efter att ha mist en vän i en bliolycka. Min bästa vän, min Lilly.  Löpningen gav mig en annan dimension på livet men jag visste det inte då. Åren gick jag lärde mig hantera sorgen på andra sätt.  Jag lärde mig älska igen och några år senare var det dags att återuppväcka tårfylld löpning med glädjefylld löpning i en annan individ, min Selma.
Hur det än är så har vi alla en drivkraft och löpningen är min.
lidin 2014
Foto Victoria efter målgång Lidingö 2014.
wpid-wp-1411498786140.jpeg
Jag vill skriva detta till er och berätta för er hur mycket jag älskar er. Jag vill att ni ska veta att ni är en bidragande orsak till det löparliv jag lever idag.  Jag vill att ni ska veta att allt ni gör det betyder så otroligt mycket för mig och ger mig kraft i steget, styrka i huvudet och sving i benen vid varje pass då jag springer med känsla. Jag vill skriva till er hur mycket ni betyder för mig.
Jag känner er stolthet och jag gläds åt att kunna göra er stolta. Dina ord pappa, i lördagskväll efter min målgång fick mig att gråta. Jag kände hur jag fick kalla kårar längs min ryggrad och jag förstår nog inte själv hur stort det är för mig det här.. Stoltheten i din röst och visst är det något att sträva efter, även om det som driver mig mest är kärleken till löpningen och hur den får mig att le så otroligt stort.
Foto målgång Stockholm halvmarathon 2014.
wpid-wp-1410722738566.jpeg
 Varje väg jag sprungit i med ocvh motvind har kantats av de stenar där du en gång vandrat. Mammas ord om björnar har aldrig lyckats skrämma mig och kärleken till skogen, takten i uppförsbackarna och mina ögons förmåga att tåla solljus är förvärvat tack vare sig pappa. Ditt intresse har speglat av sig på mig och det är nu vi får allting tillbaka. Jag har på något sätt vetat att den här dagen kan komma redan den förta gången du kramade om mig efter mitt marathon och min målgång på blyga 4 h och 15 min. Det var då. Några år senare ÅR 2014, ser det ut så här.
20  PLATS SM I HALVMARATHON 1.24.19
15 PLATS SM I MARATON 3.00.00
SEGER STOCKHOLM ULTRA 50 KM
9A LIDINGÖLOPPET 30 KM 2.10.00
 Foto från TV intervju efter målgång Stockholm marathon. 2014.
wpid-IMG_1012.jpg
Jag vill skriva detta til er. Till dig och mamma. Hur ni finns med mig i varje steg, hur ni är en del av mig och hur ni aldrig gett upp i era försök att ge mig det jag behöver i de skeden då jag kommit ner lite halvirrierad om morgonen med bara en sak i mitt sinne, jo en vilja att springa. Min drog.
Jag vill också skriva detta till mig själv och till de vänner som finns för mig. De som vet att vägen inte varit rak och att det är med tårar rinnandes ner för kinderna som jag fann styrkan i löpningen. Hur jag snörvlat, snorat och så sakta sett livet komma tillbaka till mig. Det visste du inte va? Men du har kanske inte frågat.
Det är lätt att tro att saker blir serverat på et silverfat och det är lätt att tro att livet bara är träning, men ser du livet är så mycket mer. Livet är fantastiskt och någonstans på vägen så lär vi oss av oss själva och varandra. Vi lär oss ge och ta och sålla ut agnar från vetet.  Träning är den ljusglimt som livet åtrår i en stund då ljuset håller på att brinna ut. Löpning är de sista dropparna av sötma i en syrlig karamell som jag sugit på ett tag. Löpning är det som gör mig glad, precis som du.
 Ni har alltid trott på mig, funnits för mig och stöttat mig. Det är jag er evigt tacksam för.
När jag närmade mig målet och jag hörde publikens jubel insåg jag att du mamma kommer att ta emot mig där vid målet.  Det gav mig styrka och fick mig att öka takten.  För två veckor sedan var det pappa som gladdes med mig under SM i halvmarahon. Pricken över i hade varit att ha er båda hos mig i lördags men nu blickar vi framåt mot SM i marathon år 2015. Det kommer bli ett ännu bättre löparår och jag vill ha er där.
mamma å jag
Mamma mötte mig vid målet tillsammans med fina svägerskan Johanna, i väntan på storebror Mattias som
sprang in på 2.24 på debut Lidingöloppet.
 älskar dig
ADIOS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s