Jag kände det redan då jag svängde in på gården…En stor känslostorm av lycka  men samtidigt av vemod.  Ibland blir jag arg på mig själv då jag fylls av oro för att förlora, redan innan jag förlorat. Förstår du? De jag älskar de älskar jag så mycket att jag bara vill ta dem i min famn för att aldrig släppa taget.

 

Ibland önskar jag att jag inte vore det yngsta sladdbarnet i familjen . Jag är så rädd att förlora mina älskade föräldrar. Tänk om de aldrig kommer uppleva en dagen jag gifter mig, får barn och får visa upp drömprinsen.   Mina föräldrar är underbara och de har alltid tagit emot alla med en stor famn oavsett om det varit en tonårsförälskelse eller en vän. Otaliga är de stunder jag delat med dem och andra i det stora röda huset på den välskötta gården.  De är ju mitt allt på denna jord. Om inte om fanns skulle det inte finnas någon oro, några mörka moln på den ljusaste himlen eller några funderingar av vemod. Om inte om fanns.

 

Stanna i nuet . Fånga dagen. Var här och nu.

Känslan av att jag verkligen måste ta till vara på tiden .. Rädslan över att det som alltid varit min trygghet inte ska vara det längre. Det röda huset med de vita knutarna, min barndoms plats, min trygghet och hemma. Varför måste jag alltid fundera så mycket över det som kan hända och känna en rädsla över tryggheten ska bytas ut mot något annat och att sorgen skall skölja över mig likt en stor Tsunamivåg. Varför är jag en sådan funderande människa?

Jag har alltid varit en ganska funderande och reflekterande individ. En sann tänkare med hjärtat på det rätta stället. Jag värnar om de mina, lyssnar gärna om någon är i behov av att prata av sig och jag vill gärna att de vänner jag har skall känna sig uppskattade. Ibland känner jag att jag ger men inte får något tillbaka.

 

Jag började läsa en bok, av tips från en granne  och kände snabbt igen mig i det som beskrivs där. När man är starkskör så är man, precis som jag, ibland den starkaste individen på denna jord, men ibland också den svagaste. Människor i ens närhet har svårt att förstå att man kan känna sig så bräcklig, när man nyss var så stark. En starksskör ser saker med lite andra färger och nyanser än en vanlig och en starkskör kan läsa av stämningen i ett rum direkt medan andra kanske hellre noterar andra saker. En starksskör har ingen läderhud som gör att det som kommer mot en studsar tillbaka likt skalet av en sköld, utan hos en starkskör går det direkt in i människans djup och väcker tankar och funderingar.

Har du läst boken? Om inte så heter den

Drunkna inte i dina känslor, skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Så här står det på baksidan:

Ena dagen stark och kraftfull, en entusiastisk visionär som står längst upp på barrikaderna. Nästa dag en känslig en intill hudlöshetens gräns, en bräcklig skugga…. (..)

Läs den.

 

 

Jag har alltid tyckte att det är fint att visa känslor och jag har aldrig skämmats över att göra det. Jag tycker att problem är till för att pratas om och konflikter är till för att övervinnas. Jag har fått lära mig att argumentera för eller emot och jag tror på att  låta saker och ting redas ut helst före sänggående..  Jag stoppar aldrig huvudet i sanden och låtsas som att det regnar och jag vet att allting inte är svart eller vitt och att vi alla, ställs inför konflikter ibland, som vi måste tacka på rätt sätt för att bli starka och självständiga.

Mina tankar snurrar vidare…

Jag är nyligen inkommen från en löparrunda i minus 20 för den 6e dagen i följd. Jag har börjat bli lite trött på kylan för det är inte riktigt samma sak att springa i kyla men jag gör det till det bästa och har under den veckan som följt lyckats samla ihop mycket mängdträning och väldigt bra pass.  Jag har känt mig otroligt fräsch i kroppen och i fredags  då temperturen gick upp til blida (endast minus 15)  så kunde jag ta ut steget och köra 4.20 fart i 12 km och det kändes fint.

I morse var det återigen 25 minus så jag bestämde mig för att försöka vara ute i drygt 2 h även om det mentalt hade varit bättre med längre, ty det är ju vad min kropp och knopp vill ha. Men jag har ändå fått ihop 15-20 km varje dag sedan i måndags så jag klagar inte och det är sällsynt och unikt att kunna glida och skrida fram i en tystnad i den vita skogen med solen bakom träden och höra ett brakande ljud av grenar som går sönder på grund av kylan. När jag sprungit en timme så stannar jag till och fryser inte alls längre om mina händer. Till saken hör att jag fryser ingenstans. Många tror att jag fryser hela tiden då jag springer i den tvåsiffriga minusgraderna, men min kropp håller värmen bättre än då jag tar en promenad med hunden. Till min hjälp har jag underställ, mina Craft vinterlöpartights och på det en till löpartighs från Bagheera, som värmer lite extra och dessutom har en stor bakficka så jag får rum med telefonen .

På överkroppen har jag underställ, lager två, lager tre och slutligen en skyddande väst. Jag har en Bandana och en mössa på huvudet och sedan har jag min blå andningsmask med ett extrafilter med som jag byter efter ca 60 minuters löpning.

Det är kanske svårt att förstå..

Ska du springa nu igen, hur kan du springa i den kylan och vad motiverar dig?

Jag vet vad som motiverar mig och det för mig framåt. Jag vet vilka framsteg jag gjort med min kropp och hur den dag efter dag visar mig hur den vill och låter sig styras av mig. Den gör som jag vill och jag ger den det bästa.

På juldagen innan Tomten kom på besök.

 

Nu är det mörkt och där utanför råder en stillatystnad, liksom inne i den varma lägenheten.Julen är över och jag har många fina minnen av flera kvällar med nära och kära. Jag är tillbaka i Luleå och i morgon väntar jobb i dagarna två. Jag kommer starta dagen med träning och gå på Lunch spinning på Inpuls i morgon.

Granen i det röda huset med vita knutar. Älskar er mamma och pappa.!

Totalt har jag fått ihop träning enligt nedan denna vcka.

Måndag 16 km, Tisdag 18, Onsdag 18, Torsdag 15, Fredag 22 (uppdelat på två)

Lördag 20,5 och söndag 10.

 

I onsdags på självaste julafton ordnade jag ett evanemang på Facebook som kallades för

Julaftonslöpning med vinden mot kinden. Över 300 personer anslöt och sprang eller löpte runt o i Sverige. Jag utsåg sedan ett pris för den personen som tog den finaste bilden eller den mest unika bilden, från sin julaftonslöpning och vinnaren blev Åsa Andersson från Stockholm som tog denna bild och jag tyckte den var så vacker och slående.

Min motivering:

Vinnaren blev till slut denna bild, för att den har ett djup och en vintertouch som gör att jag kan leva mig in i känslan av vad du upplevde idag. Grattis Åsa än en gång.

Min träning:

De mesta passen har varit lugna (ca 5 min per km) på grund av kylan men jag har ändå sprungit och jag har gjort det ute. Det är ändå en härlig känsla att komma in och hesheten jag haft i veckorna två har nästan försvunnit nu. Det är väldigt vackert utomhus och i synnerhet då det är högryck och solen glittrar mot den vita snön. Du skulle se grenarna i skogen, de är så tjocka av iskristaller att de nästan går av… det är magiskt och jag önskar alla fick uppleva vintern på riktigt. Jag förstår att det kommer busslaster med tyskar och fransmän hit för att uppleva vinter. Det norrsken jag har sett om kvällarna på rundan med hunden har ibland fått ig att bara stå och gapa….. så vackert, svårt att förklara.  Min kompis är uppväxt i en liten by utanför Överkalix, närmare bestämt Miekojärvi. Det är en vacker by med en stor sjö som många känner till. Om somaren är det mycket folk som är där och byn lever upp. Hans föräldrahem har köps av två lesbiska tyska kvinnor som tydligen hyr ut huset till tyskar som kommer till Överkalix för att uppleva vintern. De springer omkring med snöskor och slussas ut i skogen för att uppleva enkelheten mitt i vintern.

Vi har det mitt ibland oss.

Jag har en garanterad plats till New York marathon =) Tack vare min tid jag gjorde där på 2.59.40. Om jag får fortsätta vara skadefri och frisk så kan vad som helst hända 2015 och jag blev väldigt glad då jag såg mitt namn vara med som en av de bästa idrottarna i Norrbotten 2014. Var ebdast jag av alla löpare som nämndes. Jag ser det som ett framsteg för löpningen. Har fått mycket postiva komentarer om detta och många tycker att jag borde ha varit längre fram än plats 29, men jag tycker ändå det är makalöst kul att vara med. Här kan du se det.

Tack för att just du följer Vinden mot kinden.

ADIOS