Snart 100 000 människor har besökt min hemsida och blogg sedan jag startade denna sida för inte alls länge sedan.  Kul och alldeles fantastiskt tycker jag.  Hoppas ni alla fortsätter vara med mig på resan med löpningen och helheten av det som gör oss snabbare, starkare och lyckligare, som löpare! För det är inte bara att springa som det var någon som trodde det!

 

Under helgen var det löpningens dag och det känns ju verkligen helt rätt att fira det bästa som finns. Men hur kan löpningen ha en egen dag finns det säkert någon som tänker.. För oss som älskar att springa är varje löpardag en bra dag, även om det givetvis är toppar och dalar som inom alla idrotter. Någon frågade mig, hur tusan jag kan springa då det är så enformigt. Det måste ju vara roligare att springa sig trött på planen och jaga en boll tyckte vederbörande, som jag inte ville hålla med.. Till saken hör , att jag alltid tyckt, att löpningen varit det roligaste i alla bollsporter och jag har testat fotboll och volleyboll.  Löpning är extremt varierande, men det gäller att ta fram sin kreativa sida, liksom i allt annat och inte enbart springa samma runda, samma takt eller tro att intervaller är det som gör att man blir bättre och utvecklas.

Så klart att löpningen ska ha en egen dag också. Dagen är grundad av löparen Ing- Marie Nilsson, som en gång i tiden var den bästa marathonlöparen i Sverige.  För mig är det löpningens dag varje dag i princip, men det var ändå en speciell känsla idag då jag sprang ett långpass i strålande solsken och perfekt vinterväder. Jag känner mig löparmässigt bortskämd nu då det gått så lätt sedan jag kom hem från Gran Canaria, I morgon är det två veckor sedan jag sprang marathon på 3.01 och trots att vi tränade rätt mycket på ön, så har jag aldrig känt mig så bra i musklerna och kroppen som jag gör nu. Jag märker att det gått framåt med löpningen.

Lördagen är långpass och den startade med en hundpromenad om ca 20 min så Selma skulle få sitt.  När väckarklockan ringde kl 06.45 så småregnade det och blåste och det kändes både slirigt och omotiverande där ute. En frukost intogs och sedan var det dags att springa de 5 km bort mot Porsön där jag mötte upp de andra 14 löparna . De flesta av dem är Lulekamrater och jag har sprungit tillsammans med dem nu av och till i drygt två år.  Det är två år som jag ägnat mig helt åt löpning året runt. Att springa är fantastiskt så det är klart att jag vill göra det året runt liksom.

Alla är ju inte så som gubben jag mötte idag i slutet av min runda. Jag stannar till för att växla några ord med Anders fd klubbkompis, som jag inte sett på ett tag. Jag berättar att jag sprungit 29 km och är på väg hem. Jag fortsätter med att berätta att jag ska rasta hunden efter detta.

-Ja men att du inte åker skidor, säger gubben, med en tråkig underton.

-Nej men jag vill springa, säger jag. Jag är ju långdistansare.

Lite slem runt munnen som det ska vara efter 29 km och givetvis ett stort leende!

Ja men du kan ju inte bara springa, säger gubben, precis som om han vet allt om mig och på något tråkigt vis så låter jag alltid dessa gubbstruttar stjäla energi från mig genom att börja förklara mig till höger och vänster.  Bör jag också tillägga att många tror att de som åker skidor automatiskt är duktiga på att springa, så att därför borde man lägga löparskorna på hyllan och åka skidor om vintern, tycker de..

Ja men lycka till då om du vill göra detta säger jag tyst för mig själv och ler. Jag tänker på Katarinas ord om att inte låta energitjuvar ta min positiva energi…Skärpning Johanna.

Idag orkade jag inte bry mig utan önskade honom en fin dag och ilade vidare och totalt blev det 31 km med så pigga ben att jag nästan inte ville gå in.

De sista 4 km ökade vi farten och låg på mestadels ca 4.30 fart men när jag sedan avvek hemåt hittade jag 5 min tempo igen för att varva ner och få e fin och nätt avslutning.

 

Några från långpasset

Magnus, Christer, Johan, Kenneth, Bjarne och Patrik mfl.

Ja och jag själv i mitten =)

 

I dag vaknade jag tidigt och tog en långpromenad med hjärtat och lyckligtvis mötte vi Katia och Sockan så vi fick sällskap runt sjön. Efter en lång frukost tog jag skejtskidorna och åkte två timmar och trots att jag inte åkt något i år så gick det fint och jag känner ingenting i musklerna.  Solen lyste så vackert och det har återigen varit en fantastisk dag!

Nu ska jag bara mysa ner mig i soffan och njuta av att det är söndag!

ADIOS!