Girlpower for the world!

Girlpower! Möt tjejen med många järn i elden!

Johanna Nilsson är långdistanslöpare på elitnivå och även krönikör . I sitt liv som löpare möter hon många människor men vissa möten betyder mer än andra.

 

Att vara en löpare handlar inte om att springa fortast alla gånger. Det är en livsstil som handlar om att uppleva saker med sig själv. Att vara en löpare är att se in i själen och plåstra om sig själv när det bränner och svider men också att riva upp det som helat ibland. Det gör ont, men det gör gott så ofta att den smärta man upplever glöms bort. Att springa långt kan för många verka galet och onödigt, men för oss som är inne i det är det en medvetande resa där man går igenom olika stadier från lätthet till jobbigt, till outhärdligt och till fullkomlig lycka.

Jag glömmer aldrig målgången efter ett av de första maror jag gjort. En mara är alltid 42195 meter lång. Det sved på tånaglarna och det skavde bakom hälen. Det var stramt i höften och det kändes som om jag inte ätit på flera dagar. Det till trots så kändes det bra. Så bra att jag ville göra det igen. Att vara löpare handlar också om att uppleva saker för mig. Löpare var jag inte utan det blev jag och jag vet exakt den dagen jag blev det. Det var i samband med en stor förlust i mitt liv då löpningen hjälpte mig. Så var det och just därför betyder den allt.

Ett möte mellan två kvinnor så lika, men ändå så olika, leder till en utmaning som heter duga och en upplevelse som jag säkerligen sent kommer att glömma. När hon kliver in i det röda huset där jag befinner mig i helgen så förstår jag varför denna kvinna är chef och bossar över över hundra personer på ett stort företag i Kina. Hon har pondus och hon har charm. Hennes namn är Lina Nyman och hon är kvinna, chef, långdistanslöpare och klubbkamrat till mig. Våra vägar korsades för en tid sedan och det som förde oss samman var löpningen. På det svenska mästerskapet i marathon i år (Stockholm marathon är SM och där möts de bästa löparna) gav hon mig en rosa blomma precis innan starten. Den gav mig kraft att springa fort och vetskapen om att hon hade en likadan ingav motivation. Vi gläds med varandra och delar inspirationen. Jag tror att det är viktigt i vårt svenska Jantesamhälle.

Stockholm marathon var inte hennes första långlopp utan hon hade innan dess sprungit ett antal långa lopp tidigare i år, där det längsta var 100 km. 10 mil!! Det andra loppet vi möttes på var på Stockholm ultra då jag vann mitt livs första ultralopp om 50 km medan denna makalösa kvinna fortfarande kämpade på distansen 100 km. När jag såg hennes blonda hår med den rosa blomman försvinna där borta vid varvning, så visste jag redan då att vi en dag skulle bli ett bra team en dag.

Hon är född och uppvuxen i Uppsala men har släkt i Morjärv och är ofta hit och hälsar på. När hon fick frågan om att börja springa med Morjärv så var det aldrig någon tvekan att tacka ja. Trots att hon bor på andra sidan av jorden, närmare bestämt i Kina, där hon är chef över en fabrik inom företaget Atlas copco,  med hundratal anställda så brinner hon mycket för landsbygden och naturen och hon finner kraft från bergen och stigarna där hon ofta tränar med några kinesiska ultralöpare då hon inte arbetar. Hon är ett levande exempel på att allting är möjligt.

Hon är precis en sådan som jag skulle vilja ha som partner på en krävande löpartävling där jag redan nu i förhand vet att det kommer svida i benen och susa i huvudet. Vi kommer att komplettera varandra och vi kommer att hjälpa varandra att uppleva de svenska fjället på detta enda svenska Skyrace vid namn Sweden Skyrace  24 Björkliden.

-Vad är det som driver dig till de längre distanserna frågar jag med förundran ? Hennes svar är tydligt och det är kärlek och utmaning som driver henne, samt att du fokuserar på längd istället för fart. Det vackra runt omkring får dig att glömma att det är flera mil kvar.

Efter två timmars tjattrande i köket hos min mor och far så inser vi att tiden dragit iväg. Är det inte märkligt att ett möte med en människa kan leda till så mycket gott och är det inte märkligt att den klubbkompis du har mest gemensamt med är bosatt på andra sidan jordklotet. På kvällen kokar jag thé i den kanna jag fått av henne och drömmer mig bort till det svenska fjället, där vi skall uppleva årets lopp tillsammans. Med varsin blomma i håret ska vi ta oss an de 5000 höjdmeter, dela glädje och smärta tillsammans och springa för vår klubb Morjärv SK. Två kvinnor så lika men ändå så olika. En sport, så själslig och så fysisk och ett möte i utkanten av Överkalix, en solig vårvinterdag.

b2ap3_thumbnail_1520817_787978277901913_6948101988856349863_n.jpg

Löpning, så mycket mer än att springa fort. Girlpower!

Johanna Nilsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s