Känns som om kroppen svarar..

Dagens tips: Livet kommer inte att glänsa mer hur mycket du än putsar ljuskronan i taket. Ditt hem kommer inte att få ditt liv att bli bättre oavsett hur städat du har och ditt välmående kommer inte att landa i harmoni, om du bara lever för prestationer, kilon och tider.

10411342_10202542296947966_3831451559673705831_n

Kanske ökade takten lite på Lidingöloppet, när jag visste att mamma tar emot mig vid målet! 

Människor idag bestämmer sig inte slutgiltigt för vad de ska jobba med, var de ska bo, vem de ska gifta sig med eller om de ska bli elitidrottare eller soffpotatis. Man har hela tiden upplevelsen av att aldrig veta om man gör det rätta. Det binder energi. Man måste ha förmågan att välja bort alternativa liv. Man kan bara vara på ett ställe på en gång.

Ur ett psykologiskt perspektiv kan man säga att nutidsmänniskan har en tendens att varken vara i det ena eller andra tillståndet utan istället steget före. Man försöker hinna allt, klara allt och jobbar hela tiden för att inte tappa greppet. Att hela tiden ligga steget före kan slita och tära. Det leder till rädsla. Det man inte kan göra något åt, är man rädd för. Utveckling förnöjer och förtär, om inte balansen är bra, men hur vet vi?

10909782_10153095821807317_1997195735_o

Stockholm ultra var en utmaning, väl värd att testa! Jag vann loppet och glädjen var stor.

Vad har du för mål med träningen? Vad vill du och hur ska du komma dithän? Ibland undrar jag vad jag själv har för mål. I takt med att jag sprungit mer har jag blivit bättre, men det har aldrig varit någon medveten satsning där jag legat och pressat mig sönder och samman med mjölksyran brännande och blodet i halsen med målet att faktiskt bli bra.  I takt med framgångar har detta ändrats och jakten blivit ihärdigare.

Kvaltiderna för att komma med till svenska mästerskapet i halvmarathon, är kanske inte lika hårda som för 10 år sedan vad vet jag? Men under 37 på milen, 1.25.30 på halvmara och 3.04 på marathon.  I år kommer jag endast springa SM i marathon då SM i halv inte passar med resten av de lopp jag tänkt delta i. Hur det än är så kan du inte tro att du ska prestera på allting och därför väljer jag med omsorg några viktiga lopp och tar resten som träning.

 

Jag blev nyligen uppringd av en journalist på Gotland inför ett lopp jag ska åka ner och springa i april. Det blir mitt andra lopp i år och det ska bli riktigt roligt.  Jag vet redan nu innan intervjun varit att jag kommer få frågan om vad jag har för ambition med loppet samt för målsättning, för den frågan kommer alltid.För mig blir det semester. Det svar jag vill ge är att jag ska ta mig runt med en bra känsla för det är mitt mål med alla lopp och om du inte tror mig är upp till dig.

Som människa, tränande eller elitidrottare kan du inte ha för höga mål hela tiden, ty då blir det ofrånkomlig tomhet när du inte lever upp till målet. När du glömmer bort att fira dig själv, stanna upp och njuta och rusar vidare mot nästa innan du ens korsat mållinjen, ja då kan det vara läge att stanna upp.  Som mamma kan du inte heller alltid tro att du ska vara bäst och inte heller i din roll som vän, eftersom att vi måste få vara svaga ibland också.  Oavsett hur livet ser ut kan det vara viktigt att arbeta med den mentala biten.

Elitidrott är inte hälsosamt på något sätt om någon trodde det och egentligen ingenting att sträva efter egentligen. Det tar tid, och energi men hell yeah vad underbart det är när kroppen svarar.   Det är fantastiskt när man korsar mållinjen med vetskapen om att man förverkligat saker även om det inte är välmående att springa en halvmara i tävlingsfart.

Alla vill vi vara just bäst, det bara är så! När jag startade bloggen Vinden mot kinden så var det för att berätta om mina tankar runt löpning, som en frälst löpare som springer med glädjen och på sikt har bloggen gått in mer på att skildra min satsning mot att bli en bättre löpare.  Snart är jag uppe i 100 000 läsare bara här på Vinden mot kinden.

Bara för att jag lyckades springa en mara på kvaltid för SM och tränat mig till att bli bättre så är jag fortfarande samma gamla Johanna och jag kan också bromsa mig själv och bara ha målen att jag ska springa för att rensa huvudet eller gå på spinning på Inpuls för att jag vet hur bra jag kommer må efteråt. Som idag.

 

iii

Idag startade jag veckan med 7,5 km lätt löpning (4.30-4.45 min per km) med Selma på knöligt underlag. Vart är solen? Ja inte i Luleå.

Efter jobbet blev det 8 km på bandet på Inpuls med varierande fart i varje km från 4.30-4.17) med god känsla.

Avslutades med Spinning 40 min (snabbt och lätt). Kul att surra med Carol också på cykeln bredvid.

Mycket bra känsla och mycket endorfiner blev det!

Förra veckans träning varierades mer genom att jag bytte ut tre löppass mot spinning.

Måndag 7,5 km morgonjogg ca 5 min per km.

Em: 3 km snabbare på bandet följt av styrketräning ben och bål. Jag körde benpress och sätesmuskelträning.

Spinning 55 med go känsla!

Tisdag Morgonlöpning 10 km.

Spinning 45 på lunchen.

Onsdag Morgonlöpning 11 km med intervaller 2 min gånger 10

Eftermiddag lätt löpning 7 km.

Torsdag Spinning 30 följt av Intervaller 70/30 på bandet med 3.45-3.50 fart)

Fredag distans på bandet 6 km följt av styrketräning ben och bål.

Lördag långpass 28 km

Söndag veckas bästa pass med 3 km 4.30-440 fart och sedan stegrande tusingar gånger 7 med bra känsla och jag kunde öka på de sista.

Känns riktigt kul med denna känsla inför loppet på Gotland som är om drygt 6 veckor.

Hade mamma och pappas 2 åriga yrväder med mig och hon är min bästa motivator just nu då min egen Selma blivit äldre och inte tycker det är fullt lika spännande att springa fort längre. Hundar blir ju envisa med åren, liksom även vi människor blir =)

molly1

molly

och roligt att ha något att se fram emot och att få åka iväg på liten miniweekend.  Verkar vara ett väldigt bra arrangerat lopp.

Kort och gott har jag haft en mycket bra helg och bra träning och firat min födelsedag först med två fina väninnor i Fredags, Annika och Carola, tack för att ni finns =)

Sedan firat födelsedagen med mamma, pappa, Mattias, Johanna och Elise samt Kristoffer i föräldrahemmet. Dock var jag så trött i lördags efter tjejkvällen i fredags att jag slocknade i soffan kl 21 =)

Ha nu en skön vecka och glöm inte gilla min Facebooksida Vinden mot kinden.

 

ADIOS!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s