Några jobbiga dagar är nu över då jag tömt hela min lägenhet och år av skrot som jag samlat på mig.  Har ju bott på olika ställen i landet och alltid lämnat en massa. Kanskr är tur för nu flyttar jag inte på ett tag i allafall =)

Det kan tyckas som en liten match att tömma en lägenhet och flytta men för mig är det ganska jobbigt för jag är så noga med allting jag gör =)

Dessutom har jag känt mig ganska stressad inombords senaste tiden med mycket funderingar och tankar och då blir allt annat lidande tyvärr. Det är ju så i livet att en del av oss människor är mer känslomänniskor och har lättare att ta åt sig och till sig och med allting vi har i bagaget formar det oss om möjligt mer till de vi är.  Lägg då till det faktum att vi tappar kontakten med de vi håller så kära och oron är ett faktum. Nåväl, nu ska jag bli bättre på lyssna på mig och ingen annan.

Ett steg i taget och ett steg mot ett mer avslappnat liv mellan träningar och jobb är att flytta och få komma ut till landet och nu är det gjort. Idag har min storasyster Ulrika och mamma varit här och vi har borrat och fejjat för att få det att bli iordningställt

och jag måste säga att jag är så otroligt glad och hemastadd redan över att jag fått möjligheten att bo här. Bara de springmöjligheter här finns. Ja men det är så fina kullar och skogar och skogar och nära till både havet och naturreservat och när grönskan kommer så blir det ännu bättre.

Vardagsrummet. Det svarta bordet köpte jag igår på Loppis och är sjukt nöjd. Ljuslyktorna i turkost blir en färgklick och de små näpna fönstren fick lila gardiner. Visst finns det mer att göra men detta är en början.

Nu håller jag på och ska göra något kul med alla mina medaljer som jag gärna inte bara vill ha liggande i ett skåp och det återstår ännu att se vad det blir..

Köket med träpanel och fräsch inredning. Nästa steg blir nya köksstolar av pinnvariant, så hojta till om du vet någon som säljer. Jag behöver  2 stycken. Jag vill inreda med färg för det symboliserar den jag är och alltid varit.

Selma busar utanför.

 

 

Hur som helst så är det som en dröm som blivit sann för mig nu när jag fått flytta till bagarstugan med de vita knutarna och den röda färgen på träet. Även om den blöta nysnön som kommit senaste två dygnen omger de vidder som snart kommer bli gröna så myser jag på och det har blivit en del löprundor med Selma och på egen hand.

I helgen som var var mor på besök och vi packade upp, städade och åt gott med vin =)

 

Jag tycker inte om att inte ha kontroll och struktur så de dagar jag flyttat har träningen har upplägget inte alltid varit genomtänkt men de pass jag fått till med tex fart har gått bra. Den har blivit av och förra veckan blev det drygt 12 mil löpning, men långpasset blev impulsivt på en torsdag istället för lördag utan vilodag, så benen kändes lite tunga. Det som var skönt var att jag och Simon körde ihop även om han inte var med hela passet med mig så hade vi sällskap i 21 km. Det innebar att jag kunde hålla den känslan som ett långpass ska ge, där man springer och myser och blir trött av mängden och inte farten. Ibland känner jag att långpassen blir för snabba då jag springer med andra. Det kan lätt bli att någon drar och det går fortare än det ska göra eftersom att alla inte bör hålla samma fart just på långpassen.  Långpass har ett syfte och det är att man ska vänja kroppen med fettförbränningen eftersom att energin tar slut då man är ute i 2 timmar och kanske mer och lägg då till att du dessutom ligger i tävlingsfart. Alla kolhydratdepåer töms och då gäller det att du vant dig att ta från fettet.

 

För mig är långpass tempo runt 4.50 till 5.10 min per km och i synnerhet nu då det är snö på vägarna och slirigt och inte alls speciellt lättsprunget.  Ibland i stora grupper råder det skillnader mellan löpare vilket gör att långpass fart för någon är 5 min per km och 5.30 för en annan. Det blir inte bra om man ska försöka hålla någon annans fart hela tiden på ett långpass eftersom det sliter på kroppen och då krävs det, anser jag, någon som tar hand om gruppen och styr upp så att ingen riskerar att bli efter.

 

När jag coachar och tränar andra är vi väldigt noga med just detta. Att farten ska vara rätt för gemene man och kvinna samt  tiden men när jag kör egen träning har jag inte direkt någon grupp jag springer med, mer än Lulekamraternas pass på lördagar ibland.

 

Simon och jag var ute i totalt 2 h.40 min och jag skrapade ihop 3 mil och 4 km den dagen. Fredag vilade jag och gick på massage hos Nisse och på lördag var det dags att börja fylla släpet och flytta.  Innan mamma och syrran och mina två brorsor kom för att hjälpa så körde jag 12 km fartlek på morgonen eftersom att kroppen skulle få känna sig rastad och sedan på kvällen drog jag 6 lugna km. Hade bestämt mig för att få in lite mer mängd nu förra veckan eftersom det snart kommer ske en liten förändring i mängden. Dessutom behövde jag rensa skallen både före och efter flytten då det varit väldigt rörigt i lägenheten med alla lådor och att leva som i en kappsäck.

 Veckan summerades med, trots lite sömn, stress och ostruktur och flytt med bra träning och fin känsla.

Gårdagens intervaller på 4-6 minuter vittnar om att formen kan vara uppgående men det är också viktigt att det stämmer med väder, vind och dagsform för att få till et bra marathon. Känns som om jag glömt hur det känns då det går lätt eftersom vi har den vinter vi har här uppe och jag har sagt det förr och säger det igen att nog gör vi det bra här uppe.

Längtar efter grönskan och att få klä mig i sporttop och känna svetten lacka mot solbrun hud. Snart =)

 

Dagens träning totalt 1 h och 40 minuter . Solen kom till slut så när syster och mamma åkt hem avslutade jag och Selma kvällen med en härlig runda precis strax under distansfart, vilket för mig blir 4.25-4.35 min per km. Om 2.5 veckor är det dags för årets första halvmara som jag kommer ta mer som träning men ändå ska det ske en nertrappning av mängd och putsning av fart =

 

Tack kära syster och mammsen för er hjälp idag!

 

Love ya!

 

ADIOS