Tre lopp på tre veckor. Tre lopp på tre olika distanser.

Tre segrar.

Det känns som en dröm men det är det inte. Det är självklart roligt även om jag inte riktigt känner mig motiverad just nu. Vet inte vad,det är men det är inte helt optimal glädje.

Gårdagens pass var tufft just på grund av vinden. Det blåste hårda vindar på en ofantligt tradig bana på ett industriområde i Luleå. 8.8 km, som enligt gps var nio km på en tvåvarvs bana.   Jag tog ledning direkt men trots att jag sprang riktigt fort varv ett så tappade jag en del andra varvet, framförallt motivation. Det fanns liksom ingen iver att ens försöka öka farten. Jag vände mig om och insåg att kvinna två Nina lintzen var utom synhåll och när Bengt ropade att hon var några hundra meter och gps klockans batteri var dött så gav jag upp. Jo det kändes,så.

Jag testade klämma ur det sista i spurten och vann på 34.14 nästan 1.20 före tvåan men känslan var minimal och svartvit dagen t ära.
Jo jag vet att jag verkar le, vara,glad och en god inspirerande ambassadör för löpning.

Vad du är duktig, duktig, duktig får jag ofta höra. Jag har självförtroende på långa distanser men på korta vill jag säcka ihop och ge upp. Jag tycker helt ärligt inte det är så kul att springa kort och då menar jag, kortare än vad som är långt i min värld.

Dessutom blev jag irriterad på en äldre herre i min fars ålder, eller förlåt han är nog närmare 80, som säger t mig att mina tider på milen.inte är bra. Att helt öppet kritisera en människa är inte ok.

Ven är väl han att ha rätten att tycka så öppet om mig och mina prestationer och han vet inte ens vad mina mål och ambitioner är.

Ibland låter jag sådana människor ta energi även fast jag vet att jag inte borde. Min utveckling som löpare har gått framåt, inte fort men.jag har nästan förbättrat mig på samtliga lopp jag gjort. Min tröskel fart har jag höjt och min milfart känns okej idag.

I visby passerade jag 10 km på 38.40 och idag ligger jag nog på dryga 38 min på milen med två min snabbare halvmarathon tid än i fjol.

Jag skriver detta,för att jag inte vill att gubbaväldet ska segra.  Jag kommer no way in this life att låta någon missunnnsam människa ta död på min glädje för löpningen.

Jag är stolt över det svar jag gav gubben och det leendet jag klämde fram.  När jag stapplade i mål som segrare på loppet och slog många andra gubbar, så var det för mig jag gjorde det och ingen annan.

Vi kvinnor har inte likadana förutsättningar som er killar heller, det är så. Är det problematiskt för dig att säga grattis till mig när jag vinner? Sticker det i ögonen på dig att du inte ens är i närheten för att ta,dig in i listan över de sm kvalificerade löparna i Sverige. Jag vann loppet men.inte du.jag är i sm, men inte du. Jag har något du saknar, nämligen kärlek för löpning.

Tur…
Skicklighet..
Kärlek..
Ja,vad du än tycker så var det inte lätt.

Adios.

Tack alla som tror på mig. 

Ni är många.