I morgon är det en vecka till Stockholm marathon. I dagsläget har jag ingen aning om hur formen är men det ska bli roligt att vara med i stadsmaran i morgon.  Jag vet  att mina järndepåer har gått upp från 7 till 33 och Hb från 107 till 125. Jag har, sedan slutet av april, inte tränat hårt utan gått på känsla, helt utan klockan.

Tanken var att ställa upp i Ferruform milen även i år eftersom att en halvmara en vecka före Stockholm marathon,  inte riktigt är optimalt, men jag har bestämt mig för att ta mig an halvmarathon i allafall.

Jag har ingen press, ingen alls i ärlighetens namn. Jag hoppas konkurrenterna inte är riktiga proffs och drar upp farten allt för mycket så man kan springa kontrollerat. Det vore värre om det blir tider ner mot 1.23….

I en drömvärld springer jag in på 1.30 och då betonar jag en taktisk och klok drömvärld där vi kan hålla jämn.fart. Jag vet vad jag behöver tänka på och vad jag gjort fel sedan innan.  I en annan drömvärld sprang jag in på 1.23.15 så jag sätter pers, men den drömmen tar vi en annan gång.

Varför ställer jag då upp i ett lopp om 21 km veckan före sm i marathon och går det att ta ett lopp som träning?!  Visst tusan går det då man vet vilka lopp man planerat som sk viktiga lopp. De som hamnar mellan får bli viktiga men inte avgörande. Ibland blir det så att saker hopas och jag tror saker och ting sker av en anledning. 

Vinden mot kinden.

I skrivande stund ett glas bubbel och den mat jag ätit i några dagar. Kokt fisk och sallad med råris och ärtor.  Jag har druckit mindre kaffe, ingen läsk och fyllt på med salter för att magen ska må bättre. Viktigast är att järnet tagits upp och att det är en vecka kvar till Stockholm..

Inför i morgon har det kommit en del frågor från människor om hur formen och huruvida jag ska vinna. Svaret är lika luddigt som vissa andras   men jag har iallafall meddelat vilken distans jag deltar i.

Jag ska testa vissa saker inför Stockholm också.

Sist dessa var på var i New York och då fick jag tyvärr kramp i benen. Älskar dem dock och tänkte ge mig på dem i morgon igen.

Min turfläta. Det brukar gå lätt med denna.

De senaste dagarna efter Turkiet ( kom hem i måndags)  har jag släppt på träningen. Kört mestadels 5 till 11 km om dagen.  Jag tycker jag hunnit med mycket och inser att min kropp mår bra även utan dubbelpass.

I morgon kl 12 går starten till stadsmaran och kl 13 för milen. Kom och heja snälla lule människor. Ställ upp, skrik och hjälp fram oss löpare.

Adios.