Regnet öser ner utanför mitt fönster som det gjort de senaste veckorna. Många är vi som undrar vart sommaren ? Vart är den sommar som får människor att tina fram, sitta på uteserveringarna och smutta på ett glas vin, som får alla joggare att trotsa sina smalben och benhinnor och som får mig att bli så där magiskt bubblig. Regnet öser ner, för tredje helgen och även idag, hur konstigt det än kan låta, har jag för den tredje helgen i rad upplevt löpning när den är så förbannat BRA! För två helger sedan min målgång på Lule Stadsmara med seger och krans runt halsen och god känsla i kropp och knopp som räckte till seger med inte något personbästa, men likafullt magi och endorfinbubbel.

Foto Petra Isaksson Norrbottens Kuriren

För en vecka sedan Stockholm Marathon och blöta strumpor, skavsår och regn som sakta fylldes till djupa plaskpölar. Målgång med leende människor likt zombies förflyttande mot torra områden med stelfrusna muskler men bubbel i kroppen. Idag ett träningspass likt de pass man minns för att de bara är så himla bra. När kroppen svarar och allting känns lätt.

Återigen regn, återigen grått, men återigen lätt. Kanske är det så att regnet passar mig. Många säger, ja men tänk om det varit solsken och så, då hade du sprungit ännu fortare, men jag är inte så säker på det. Stockholm, what a race.

Har inte hunnit fundera över vilka lopp jag ska vara med på framöver. Jag träffade Andreas idag på Ormberget och han frågade om jag ska springa 10 000 på bana nästa helg och jag visste inte ens om att det är. Jag är en sådan som får lite mer rynkor mellan ögonbrynen när sådana termer som bana nämns som  bana och 10 000 meter, även om jag tror att det skulle bli ett bra pass för mig att springa runt där. Vem vet, det kanske regnar då med.

Hur som helst så är jag nöjd efter att ha haft en löparskola med fem stycken tjejer och återigen fylls jag av glädje över min roll som löparcoach. Det jag är allra bäst är att locka fram glädje och jag har en förmåga att kunna göra ett löppass roligt och varierande och tungt om man vill, efter just ens egna förutsättningar.

Nu väntar mat och mys med regnet smattrande utanför denna nationaldag.

ADIOS!