Fina dagar och DM guld på första banlopp. Ska jag bli banlöpare nu?

Nej det är i skogen jag hör hemma men numera vet jag att alla lopp är BRA träning för mina framtida mål som ska göra mig till en (förhoppningsvis)

 bättre långdistanslöpare. Jag vågar tävla och tro på mig själv. Jag är inte bara längre en seg marathonlöpare utan jag kan springa rätt fort =)

Framförallt har jag kul och kroppen svarar.

Jag har haft några riktigt fina dagar med löpningen och livet. När jag får vara i harmoni och umgås med lugna människor som ger energi så mår jag så bra. Jag känner verkligen att jag mår som en löparprinsessa ikväll , som min väninna Inger brukar kalla mig.

För en vecka och två dagar sedan vann jag Niliterrängens 30 km

11403371_10152757563302132_9099386810375858165_n

och slog banrekordet. Jag hade aldrig kunnat drömma om att göra det men så blev det.  Niliterrängen är en tung bana med teknisk men rolig löpning på stigar med många sega slagmotorer då det går slött uppför.  Min tid blev 2.12.57 vilket är mer än 1 minut snabbare än i fjol. Loppet var fint och efteråt kände jag mig fylld av energi trots att jag förbrukat så mycket energi. Jag återhämtade mig som i en dröm och i tisdags endast tre dagar efter bestämde jag mig för att springa ett banlopp för först gången, nämligen 5000 m på bana, som ingår i GP (några lopp som man ska vara med i oh springa så bra som möjligt på och så får man poäng beroende på vilken placering man får). Jag leder hittills med 4 segrar .  Banloppet var  dessutom  DM. Jag hade tränat rätt lugnt med löpningen veckorna efter Stockholm Marathon men jag trodde inte att känslan av DM skulle bli så fin och lätt. Jag var faktiskt på en blinddejt timmarna före, ett trevligt möte med en man som inte resulterade i någon kärlek, men ändå var både avslappnat och trevligt. Min fd kollega Sofie tyckte att jag behövde gå på en dejt och jag tänkte, att vad tusan det kan jag väl göra. Plötsligt fick jag slänga i mig en surdegsbulle, avbryta och susa mot Skogsvallen för att registera min anmälan. Jag värmde upp och surrade lite med de övriga.

Vi fick tyvärr vänta länge på starten och det var kallt och blåsigt. Jag försökte hålla värmen men kände hur jag stelnade till. Jag sprang och hämtade min löparjacka och slog på musiken i min telefon och blev peppad av de låtar jag aldrig verkar tröttna på. Listan finns på Spotify och heter marathonlista, om du vill lyssna du med =)

När starten gick tog en annan dam ledningen direkt och jag lade mig efter. När vi passerat ca halva varvet gick jag förbi och stegen kändes lätta. Trots att jag inte hade någon klocka då min underbara Polar V800 hade slut ström, så hushöll jag väl med farten.  För varje varv såg jag att min ledning blev lite större. Jag lade mig i en klunga bestående av några män från Lulekamraterna och kände nästan att det gick långsamt. Efter ca 8 varv gick jag upp i ledning i klungan men fick då beskedet att det endast var 5 varv sprungna vilket gjorde mig osäker, så jag gick tillbaka några steg och tänkte inte att jag skulle orka hela vägen.

Dock var informationen felaktig så att plötsligt ringde det i klockan och tätklungan gick i mål.  Det skulle visa sig att jag skulle vågat trycka på och inte backa bak i klungan.  Men men, man lär sig och det var ju mitt första banlopp.  När jag kom i mål var jag glad men kände att jag verkligen hade mer att ge men  min känsla av loppet var att jag orkat hålla min fart om det varit 10 000 m.

11000100_1015971768435895_8487934374718587049_n

Foto Norrbottens Kuriren Jesper Sandberg

Det sista varvet sprang jag på och kom i mål på underbara 18.18 vilket var ett nytt pers för mig som aldrig innan testat att springa på bana. Jag segrade med drygt 1 minut och 20 sekunder före tvåan Nina Lintzen Stil och trean Moa Rundgren Tväråselets AIF. Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag skulle springa så snabbt och ta hem DM guldet denna blåsiga kväll. Bland annat fick jag frågan vad detta DM guld betyder för mig. Mitt svar var, inte mer, än att jag fick ett bra fartpass i kroppen =)

Jag intervjuades av Kuriren

dm-vinnarna-emil-ohlsson-och-j

och blev fotad och sedan fick vi vänta länge på prisutdelningen. Jag joggade ner ca 5 varv med Johan, Kenneth , Marcus Nilsson, Emil som vann herrklassen och stod som totalsegrare och några fler. Det kändes lätt, skönt och bubblande i kroppen. Jag fick min medalj och då jag kom hem började jag städa och möblera om då jag var fullkomligt hög på endorfiner och speedad likt en duracellkanin.

Dagarna som följde därefter har bestått av löpning mestadels dubbelpass och på midsommardagen körde jag 26 km långpass tillsammans med min bror. Vi har ju haft så fina och varma dagar uppe i Norrbotten att jag kunnat njuta av bubbelvin i solen och nu

10358868_10152770430407132_7531590811053466319_n

Löpning med svägerskan Johanna och min storebror. Mattias och jag kördee först 21 km och när vi gjort det följde vi med Johanna på hennes runda, totalt 26 km.

10614333_10152770430187132_3554260827622045452_n

Efterföljande Coreträning.

11428492_1018146561551749_5196059164759500965_n

Johanna, mamma och jag på midsommarafton.

Idag har jag kört morgonjogg och kvällsjogg och igår körde jag 14 underbara snabba km med snittfart 4,30 i kvällssol och fantastiska stigar så svetten lackade. Hur livet än ter sig så har jag sällan eller aldrig varit en starkare löpare.

Mot nya mål.

Kram och hej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s