Den senaste veckan har det inte varit några löpartävlingar i länet, utan jag har tränat på som vanligt och samlat på mig mängd denna vecka, lite mer sedan Stockholm Marathon.  Jag har ofta sprungit en lugn jogg på morgonen och lite mer fart på eftermiddagen, mest på känsla. Det är ju oftast så min tränings läggs upp, där jag låter känslan styra. Även om jag tävlat och så efter Stockholm så har jag inte tränat några direkt hårda löppass mer än när jag tävlat och dessutom har jag inte känt något sug efter att träna mycket utan det har varit skönt att ta det som det kommer med någon morgonjogg och så. Jag känner mig helt återhämtad och skadefri iaf.

I tisdags hade jag besök av Anna, min fina vän från Piteå, som jag lärde känna på en löptävling för några år sedan då jag själv var ny med löpningen och inte gjorde tider i närheten av vad jag gör idag. Anna är och har varit en stor inspirationskälla för mig, liksom jag vet att jag är för henne idag. Vänskap handlar om att kunna stötta och lyfta upp varandra och det känner jag att vi gör . Dessutom har jag alltid kul med Anna så när hon hälsade på körde vi 15 km hård löpning med fartlek och backe. Jag hade satt ihop ett pass i huvudet så jag coachade runt oss och jag vet att Anna tyckte att det var både roligt och tungt.  Sedan frossade vi i min hemmagjorda kasslersallad och surrade .

Sedan kom mamma och har stannat i två dagar och vi har ätit gott, städad, planterat blommor och kopplat av. Jag har behövt det och jag söker mig gärna bort från stan och njuter av landet här i min bagarstuga.

SAMSUNG

Min mamma och Selma i bagarstugans kök.

I dag körde jag terräng DM och åkte upp till Morjärv med Kenneth Boman . Med i bilen var Marcus Nilsson och Simon Lundmark samt mamma. Jag skulle vara med i kvinnor 4000 och 8000 m, bara det att banan var felmätt så vi fick veta att den var 5100 meter istället . Jag sprang två varv och herrarna sprang en extrasträcka på 2,5 km eftersom de sprang 12000 meter som blev 12600 meter.  Trots att jag visste att den skulle bli längre var det mentalt jobbigt men nu efteråt är det skönt och det blev ett bra fartpass.

Kenneth Boman njuter av smörgås.

Jag tog ledning direkt men hade unga Moa efter mig första 1,5 innan hon släppte.  Då sprang jag bakom en kille från Gällivare som jag sedan sprang om och han var nog någon minut efter mig i mål. Det var inte förrän varv 2 som jag kom in i rytmen och jag segrade i både korta och långa men öppnade upp hårt och har inte riktigt vant mig vid att man inte kan springa i 3.45 fart på steniga stigar =)

När det var halva kvar hade jag mjölksyra i armarna till och med så jag blev faktiskt riktigt trött. Herrklassens segrare på 12 km, Piteå Elits Mikael Nordberg tyckte dock att det skulle varit fler tunga backar i loppet. Hmmm, frågar han oss löpare så tror jag det räckte.  =)

Många skidåkare tror jag,  tränar mycket löpning i terräng,  medan vi löpare nog varierar och tränar också mer på flacken. Jag antar att det hör till skidåkarnas träning att också träna löpning av och till och många skidåkare har också varit bra löpare som tex Christer Majbäck som gjort en av de bästa tider som gjorts på Lidingöloppet bla.  Dagens herrvinnare vann några minuter före de övriga som var och är renodlade löpare.  Att bli bra i löpning, eller i vad som helst egentligen,  har givetvis att göra med att du ska träna rätt och träna bra men det har också att göra med att man ska tycka det är roligt . Glädjen är A och O.  Om man ska motiveras av att ge sig ut och träna i alla väder så måste man tro på sig själv och att det ska komma ett resultat och resultatet behöver givetvis inte vara en seger, även om det är kul att vinna!  Det handlar inte bara om att vara lätt i kroppen som löpare som många tror och säger..  även om den kropp vi har många gånger formas av den sport vi ägnar oss åt.

Simon och jag efter mål och i väntan på prisutdelning.

Terräng DM lockade många duktiga löpare men på damsidan var det tyvärr inte lika jämnt mellan löparna. Jag fick springa själv som så många gånger förr och jag blir lika imponerad av mig själv varje gång att jag orkar pressa mig utan någon vid min sida.  Jag vann idag  med drygt 6 min marginal före tvåan Caroline, en ny löpare vi fått i Morjärv sk.  Dock är jag, inte som så många andra, i behov av sparring så att jag måste ha någon som drar, även om det blev lite ensamt emellanåt idag med sällskap av fågelkvitter och perfekt stig. Prisutdelningen skedde i Över Morjärv vid älven där man fick köpa kaffe och smörgås och njuta av sol och otroliga vyer, samt Bengt Eks stämma i mikrofonen. Tack Morjärv, min klubb för ett bra arrangemang.

Fantastiska vyer.

Efter loppet joggade jag ner 2 km och totalt fick jag ihop 14 km löpning idag så det får räcka. Nu ska jag ta mig ett glas vin och mysa med hunden här på altanen. Trevlig helg.