I går var jag till Hermelinen och Per- Erik fysioterapeut och fick återigen ett bra samtal.  Han kände och vred på foten och den känner ej av det. Positiva känslor och tankar.  Mer motiverad Johanna.

Körde spinning 45 med polar v 800.
Förlängde med 20 min egen cykling. Pulsen jämlik med vad jag håller på löpningen  .

Jag känner att jag lärt mig fantastiskt mycket under dessa veckor om mig själv.  Min största rädsla iom skadan har varit att jag ska tappa allt jag byggt upp men som Per Erik säger så är jag lite som en oslipad diamant som har allting framför mig. När vi sett över hur min träning sett ut senaste 1.5 åren så är det ju minimalt med fart och sånt här som andra löpare ofta har koll på, som hur länge det tar att springa 1500 m. Jag har aldrig tillämpat detta men ändå presterat bra tider på tex mil och halvmarathon.  Med hjälp av en tränare kommer jag utvecklas mer så detta kommer jag se över  . Är du tränare och intresserad av ett samarbete så hör av dig.

Att byta ut mängdträning mot mer fart är också något jag är redo att göra då min kropp redan har uthållighet.  Det har jag bevisat . Det ger inte mig något att sitta på en cykel nu i tre h och trampa dessa veckor.  Nej hellre satsa på intervaller med puls

När jag började med löpning gick jag på känslan och all träning har jag kört ensam förutom långpass med sällskap ibland.  Eftersom jag njutit av löpning har jag inte motiverat mig till att tex köra snabba pass utan hellre ute i minus 20 än på bandet.   Trots att jag blivit bättre på alla distanser kan jag bli ännu bättre och det är just detta Per erik nu övertygat mig om. Att våga bli trött och våga ta ut mig. Våga prova nya vägar

Det tar väldigt många år att bli en maraton löpare och den grunden jag har byggt upp med en tålighet i kroppen som gjort att jag återhämtat mig fort och kunnat tävla så mkt också är tecknet på det. Många andra får överbelastning för de springer fort men har inte någon tålighet.

Det är också tecknet på att vi blir bra på det vi tränar och att hur vi tränar genomsyrar oss . Många löpare har snabbhet men inte muskeluthålligheten vilket kan leda till att man inte orkar springa fort länge.

För exakt ett år sedan vann jag Stockholm ultra 50 km på tiden 3.53.
I år kan jag tyvärr ej delta.

Under kommande vinter kommer jag efter New York marathon att strukturera om lite inför 2016 satsningar mot just Berlin och Stockholm marathon. För bättre vill jag bli. Jag har återigen hittat tillbaka till självförtroende tack vare detta snedtramp.  Allt har något gott med sig.

Jag fortsätter med den alternativa konditionträningen med fokus på intervaller för att hjärtat ska jobba.  Snart kommer vi börja smyga in löpning.  Tanken är att i september kommer jag kunna träna som vanligt tre veckor före Lidingöloppet och komma stark till starten

Reflektioner.  Jo men jag mår toppen och det är okej att inte springa.  Även om foten är stabil och jag rent praktiskt skulle kunna börja löpa så har jag styrkan att avstå för nu har jag målet framför mig. Min kropp får en välbehövlig vila från löpning både fysiskt och mentalt.
14 lopp sliter på kroppen och att varje helg springa ett lopp gör naturligtvis att kroppen blir lite sliten.  Det är kul att tävla men inte hela tiden . Det är kul att springa men jag vill också bli bättre och starkare . Den som springer mest springer inte alltid bäst.
Och vi blir bra på det vi gör.

Rosenseriens ansikts vatten svalkar skönt.

Ha en fin dag. Det ska jag ha.

Kram Johanna