Så kom dagen. Dagen då jag kunde springa igen på riktigt .
För 4 veckor sedan. Ett fall, ett slag och en förstörd säsong.
Idag mer motiverad och löpande igen. Fortfarande med uthållighet kvar och känslan av att hålla på hur länge som helst, men lite mer stel och ovan, stapplande och långsam.
För en månad sedan svävade jag mellan hopp och förtvivlan efter ett plötsligt fall men på något konstigt sätt tror jag allting har en mening och att min starka uthållighet bidragit till en bra rehabilitering .Annan konditionträning är inte att förakta . Jag har kört intensiv spinning och crosstrainer på både Hermelinen och Inpuls och stärkt upp kroppen under tiden och jag tycker kroppen är fantastisk. Hur den hittar tillbaka till känslan fort igen. Hur mycket mentalt det också är och lyckan när det går bättre och bättre och till slut inte känns något. Då vågar man igen och tänker inte lika mycket på vare steg.
Jag har verkligen varit envis, annat kan man inte säga. Jag har svettats så mkt på den där cykeln och crosstrainern att jag fått komplettera med Resorb men jag vet att det kommer vara värt det när jag står på startlinjen nästa gång vilket kanske blir om tre veckor redan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och andra under denna tid och framförallt har jag hittat tillbaka på mitt spår igen, det som är löpning för mig och det som får mig att må bra. Jag har hittat motivationen för att ta min löpning ett steg vidare och bli bättre på Marathon men också på 10 km . Jag har sett att kroppen klarar sig utan löpning och jag har sett att jag fortfarande är samma vältränade Johanna oavsett vilken aktivitet som ger endorfinerna.
En vanlig vecka har sett ut så här sedan första veckan passerat:
Måndag spinning 65 min samt Core
Tisdag Indoor walking 45, instruktörlett pass på en Crosstrainer) samt cykel 30 min.
Onsdag Indoorwalking 45 samt backpass 10 vändor med cykel i en lång backe.
Torsdag Spinning 65 samt styrka överkropp
Fredag Crosstrainer 7o min
Lördag Spinning 70 eller Indoorwalking 80
Vissa veckor mindre men minst 45 min kondition varje dag har jag krt så det bidrar nog också till att det känns i benen och i armarna då Indoor Walking är mycket träning för triceps, biceps och axlar.
Jag har också pumpat på överkropp en del eftersom jag haft tillgång till gym oftare nu i samband med skadan.
Tack Polarpuls för att du får mig att veta att jag ligger i rätt pulszon!
Det har varit kämpigt och det sticker jag inte under stolen med, varenda sekund på cykeln och crosstrainern har jag sett mig själv löpande i en slags euforisk bubbla och sett målet då jag ska så på startlinjen i världens största Marathon New York om 2,5 mån och Lidingöloppets 30 km om 1,5 månader. Jag gav aldrig upp . Jag kämpade på, och jag gjorde vad jag skulle. Jag föll inte för att jag tränat sönder mig utan den träning jag gjort innan skadan har tvärtom gjort mig så stark att jag fixade detta bättre. Jag har mycket att tacka mitt nötande för, så förakta inte mängdträningen och nötandet vänner.
Jag är också tacksam att jag kunnat promenera hela rehabiliteringen och vara igång så mycket som jag varit med ledighet och så. Dessutom har jag cyklat mist 1 mil om dagen till stan och ibland två vändor vilket säkert bidrar till cirkulationen och läkningen.
More to come.
Inom kort startar Vinden mot kindens löparkurs i Luleå den 25 augusti och har du inte anmält dig så tycker jag du ska göra det! Då ska jag lära dig allt om löpning och lite till tillsammans med ledaren Carola. Vi har enstaka platser kvar i Luleå och mer platser var i Piteå .
Välkommen med din anmälan!
Adios