I am a runner, and so it is!

 

En glad och leende Johanna. Mina ögon tindrar igen. Häng med mig på min resa.

 

 

IMG_0643[1]

Foto William Mickelsson

 

l helgen som var begav jag mig till Morjärv, den by jag är trofast löpare för. Vad som hände där kommer ni att få ta del av snart. Men dagen var mysig och Eken hade bullat upp med fika och kaffe så det stod härliga till.  Min vän William tog lite bilder på mig till min nya hemsida som kommer inom en snar framtid. Jag tycker han är en fotograf som lyckas få fram mina bästa sidor i alla fall. Fler bilder kommer inom kort.

 

images

Man måste få drömma  eller hur ?   De som känner mig vet att löpning för mig är glädje och den träningen jag oftast bedriver är den som är njutningsfylld och skön. För att utvecklas måste du även tillåta dig att ha ont ibland och att pressa dig och det är här det finns en del att jobba på för mig.  I stunden är jag glad, nöjd och lycklig.  Jag har precis kommit hem från Spinning och krafterna jag hade i var tramptag vittnar om en uppåtgående både psykiskt och fysiskt. Innan dess har jag idag löpt 12 härliga km med god känsla.  Jag har kraft och energi och jag har ett lätt löpsteg som vittnar om att det blir en bra höst, eller?

 

Trots att jag löper på känslan och inte alls fö någon dagbok som de flesta och strukturerar träningen så har det gått framåt för mig. En nionde plats på SM i Marathon, Dm seger på halvmarathon och toppen på Norrbottens Grand Prix trots att jag inte tävlat något på 7 veckor.  och pers på milen under 38 minuter. Jag vet i mitt hjärta att det finns mer att ge om glädjen får bestå.  Jag vet vad jag vill med löpningen och det är att fortsätta ha balansen men jag vill också bli bättre och utvecklas som långdistanslöpare.  Visst finns drömmar om att komma till landslaget i marathon.  Samtidigt vill jag arbeta med löpning, inspirera andra och få lära ut löpning. Herregud vad jag lever upp när jag gör det!

 

Efter flera symtomfria pass med både längd och fart har inga bakslag kommit i foten utan det känns som innan skadan. Jag känner mig faktiskt stark och glädjefylld.  Utan problem höll jag min halv och helmarathon fart på de fartlekar jag gjort.  Jag har hunnit köra flera riktigt fina pass men håller mig ännu på stigar utan rötter och stenar.

   Om 3  veckor är det Lidingöloppet och jag har bestämt mig för att vara med där och använda de veckor som är kvar till att bedriva bra träning.  En del av det blir att åka till Stockholm och delta i den näst största halvmarathontävlingen vi har i Sverige, nämligen Stockholm halvmarathon som går på lördag. Jag anmälde mig i helgen efter mitt 3 mil långa löppass i lördags då jag sprang med glädje och en fantastisk känsla. Planen är att komma in under 1.30 och att få till ett sista passs i marathonfart inför New York och Lidingö.   Det är egentligen min enda plan och tiden blir vad den blir. Huvudsaken jag är tillbaka. Dock ska det bli intressant att se om och hur mycket löputhållighet fokus fart jag tappat och om jag tappat något? Dessutom ska jag njuta och koppla av. Jag har bokat ett fint hotel i Solna med Spa och där ska jag ladda upp. Hotellet har gym så det blir träning också. Jag ska dessutom få följa med Anna Rosen  på Rosenseriens event och det ska bli spännande.  Mer om detta kommer.

Förra veckan som varit  har jag sakta ökat passens längd och legat totalt om ca 15-17 km varje dag uppdelat i två för att se om foten fixar det och det gör den.  Jag har fortfarande kört två pass spinning och pressat upp pulsen högt, så det ger en otrolig kick att gå på spinning som komplement. Jag har kört ett pass  i en backe på området Kronan Luleå som påminner om de backar Lidingöloppet har där jag kunnat trycka på bra uppför och slappna av nerför. Totalt körde jag 10 vändor upp och ner där i onsdags så att den totala löptiden blev 13 km den morgonen. På eftermiddagen löpte jag 5 lätta km . Jag njuter av att löpa igen och framförallt så är det fantastiskt att kunna visa övningar, löpa med deltagarna på Vinden mot kindens löpargrupp utan att vara rädd vid fotisättningen.

Lycka är, att löpa! Ja men visst tusan är det så!

11952052_1063451713687900_2578485237452260269_n

Bilden togs i lördags under mitt långpass och för mig betyder den lycka =)

Ni känner ju till att jag fick ett trauma , dvs ett hårt slag mot Metatarsalbenets bas och det slutade med att fragment lossnade och åkte isär.   Det var en olycka och det slutade ändå bra trots att det varit en tuff tid. Skillnaden är att jag inte fick en stressfraktur som många idrottare får som faktiskt kommer av att man tränar ensidigt och belastar skelettet så att det nöts utan detta var ett trauma istället som kunde slutat med att jag fått gipsa, opereras och sätta dit spikar.  Benet var inte av så att gips och kryckor behövdes inte enligt ortopederna på Sunderby sjukhus som tog hand om mig efter jag åkt in akut på tisdagmorgon för snart 7 veckor sedan. En olycka händer så lätt men ger nya perspektiv, livet är skört så ta hand om det!

Positivt var att jag fick slippa skruvar och operation som det först var sagt. Det var också givetvis skönt att jag kunnat belasta foten och gå på den från dag 6 efter stabilitetstestet och väntan på det  . Testet gjordes för att utesluta skador på ligament och ledband och gjordes i narkos. För mig var det enormt jobbigt och det kändes som om jag svävade i ovisshet. Dels är jag väldigt rädd för sprutor, blodprov och narkoser då jag aldrig behövt genomlida det förr, men jag märkte ju att det inte alls var farligt och nu ser jag det som att jag verkligen fått uppleva mycket i samband med denna skada som fått mig att växa.

Jag har  tränat spinning och crosstrainer och styrka och vattenlöpning strukturerat och målmedvetet.   Redan efter två veckor kändes det mycket bättre . Det som man kan märka är att skelett läker verkligen fort. Trots att jag kunnat träna annat och ihärdigt kört mestadels 2 pass om dagen så har jag toksaknat att springa mest för att jag inte riktigt fått och haft den mystid jag är van att ha. Det har varit tuffa veckor men jag känner nu att jag har kvar mon löpkänsla och mitt flås och att jag är stark och motiverad.

Ständigt flackande in till stan på cykel och svettas litervis inomhus när solen skiner är ingen hit då man vill springa.  Nåväl den som väntar på något gott.
Dagen kom

Då jag fick löpa.wpid-20150903_113736.jpg

11986489_1063451760354562_8423133759975527892_n

Mina pass stegras allt eftersom och foten svarar bra. Efter att Leif kikade på foten och konstaterade att det är ok att löpa så släppte lite av min mentala spärr. Jag vågade springa igen. Jag märker också att det varit bra att jag haft den alternativa träningen och ändå löpt kortare pass i någon vecka, för att nu är jag redo för mer löpning. Det är fantastiskt att kunna trycka på i steget och inte hålla igen och känna efter hela tiden med rädsla att det ska göra ont. Vanligt problem efter en skada är att det sätter sig i huvudet och man känner efter mycket och är rädd att det ska slitas upp. Sedan märker man att det inte gör det och då slappnar man automatiskt av mer.

Oftast börjar man kompensera om man saknar det ena eller det andra efter en skada. Om en  aktiv (oavsett sport eller även inom styrketräningen) har brister i styrka, rörlighet, koordination, balans, stabilitet eller perception, försöker de omedvetet att hitta ett sätt att uppnå sina mål, även om deras metoder inte är idealiska ur en biomekanisk synvinkel. Dvs om man har ont på en sida så använder man den andra mer, vilket kan göra att det blir överbelastat. Kroppen är smart. Så var det för mig och jag belastade utsidan av foten för att skydda insidan där jag hade skadan.

Kompensation medför att man avviker från en idealisk teknik, alltifrån väldigt stora avvikelser till mycket små. Detta gäller mer eller mindre alla oavsett nivå.

 

Det positiva med en skada är att kroppen får vila och man blir motiverad och att man kan strukturera upp framtiden. Kroppen känns löp sugen igen. . Nu längtar jag efter att få ta ut mig ordentligt.

wpid-20150901_094749.jpg

Morgonjogg 13 km med backe som inslag.

Vinden mot kinden i Piteå med Anna Norén.

Gococo_Logo

wpid-img_20150903_201409.jpg

Löpning för mig är glädje och glädjen får du i mina löpargrupper och kurser. Förra året var jag platschef för Runacademy Luleå som jag startade här i Luleå, men jag har alltid drömt att få leda Vinden mot kindens löpargrupp så därför känns det fantastiskt att få göra det nu!  Du kommer utvecklas och märka att alla kan hitta flytet bara viljan finns med rätt pepp och stöd.  Inom kort startar nya kurser.

Lite bilder.

Mamma hälsade på

wpid-20150901_160348.jpg

Robin kom också och åt middag  . Robin är min 20 åriga systerson som pluggar lärare i Luleå.

wpid-20150902_183327.jpg

Kuriren ringde och gjorde ett reportage om mig efter skadan

wpid-20150902_154846.jpg

10392456_1063621973670874_3099881897375293169_n

Ny hårfärg då jag i Lördags tonade håret och blev super nöjd.

Nu siktar vi vidare.  Glöm inte gilla min Facebooksida och följa mig där.

Tack

Hoppas på många fina minnen och ögonblick.

ADIOS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s