För en tid sedan pausade jag min Vinden mot kinden sida på Facebook för att jag blivit besviken på en vän som sårat mig, vilket ledde till att jag kände att jag behövde tid för bara mig själv eftersom jag inte just då kunde ge till andra.  Jag har ett ständigt flöde på min facebooksida Vinden mot kinden, vilket är självvalt, men allting har ett pris.  Ibland tror jag bara att vi människor behöver ägna tid åt bara oss själva och för mig har det varit extremt viktigt att göra det. Jag har ett stort behov av att mysa ner mig i soffan, laga god mat och tända ljus och bara hinna njuta av helgen hemma i mitt lilla hus.   Att inte ha för många måsten.  Nu är jag i alla fall tillbaka och min motivation för löpning har dessutom återkommit. Jag blir givetvis glad om du vill fortsätta följa mig och gilla min facebooksida.

Trots att det hänt en del saker, både mindre bra och mer bra saker de senaste veckorna,  så går jag ännu omkring i min New York Marathon bubbla. Trots att det är mörkt och jag tycker jag ser ut som ett levande lik så anser jag att de hudprodukter jag för en tid sedan kom i kontakt med har gjort mirakel för mig. Jag använder nu Rosenseriens produkter som är ekologiska. Rosenseriens produkter ger min hy en lyster jag anser att jag inte haft förr och dessutom har alla knottror och ojämnheter försvunnit. De produkter jag använder mest är en kroppsspray som ger fräschör till huden.  Jag rengör huden om morgonen och kvällen med ansiktstvätt från Rosenserien men innan jag smörjer in med dagcreme så sprayar jag med Rosenvattnet för att ansiktet ska vakna till liv. Det bästa är att jag verkligen ser resultatet och det räcker för mig. Jag bryr mig inte om att ha de dyraste produkterna för jag har ändå provat en del och Rosenseriens produkter är inte heller så kostsamma att det blir en börda.

Rosenseriens produkter hjälper huden effektivt att återhämta, skydd och förnya sig på naturlig väg, med minsta möjliga miljöpåverkan. Basen i  produkterna är aloe vera, kinesiskt grönt te och kallpressade vegetabiliska oljor. Det gör dem skonsamma och dryga.

Produkterna ger skön hudvård för både ansikte och kropp med en väl avvägd balans av vitaminer, mineraler, proteiner, spårämnen och antioxidanter. Innehållet är 100 % naturligt och till största del tillverkade av ekologiskt certifierade råvaror.

Aloe veran som används är certifierad ekologisk och rättvisemärkt. Alla växter och örter som används kommer från ekologiska odlingar. Det innebär att växterna inte besprutas med kemikalier eller konstgödslas.

Rosenserien har valt råvaror som är kända för att inte vara allergiframkallande och det jag tycker är bäst är att de satsar på att de ska vara så naturligt som möjligt, för visst har vi nog stress och nedbrytande ämnen i vårt liv ändå. Varför inte kika in här och ge dina nära och kära den bästa julklappen de kan behöva. Jag lovar att du kommer märka skillnad för det har jag gjort.

 

 

Träningen känns bra trots att det varit lite motigt att ta sig ut pga mörkret men jag fokuserar på  passen utan klocka och fartmål under november för att sedan förhoppningsvis kicka igång med mer fart i december.  Jag följer min plan som den var i år och så får den bli kommande år. Hur långt det räcker får tiden utvisa. Jag är inte ute efter att vinna något VM utan att kunna se hur mkt jag kan utvecklas utifrån de förutsättningar jag har. Visst hade jag önskat att jag hade en arbetsgivare som stöttade mig i min satsning, eller åtminstone sponsorer som gjorde det helhjärtat, men det är inte så lätt att hitta och dessutom ska man ha tid att sitta och skriva. Löpning är ingen sport som fotboll eller hockey och du är rätt ensam många gånger. Tack vare bästa klubben Morjärv SK och den eldsjäl vi har där genom Bengt Ek så har jag tro i mig själv för Bengt stöttar och visar att han tror på mig vilket betyder mycket. Löpning är en fantastisk sport, jag vet ingen bättre. Löpning är livet för mig och jag har inga ord att tala om hur mycket den betyder för mig.

 

Mina älskade föräldrar ska sälja mitt fina barndomshem, vilket kom som en chock för mig fast ändå inte. . Det huset är som mitt andra hem och det känns overkligt att veta att det inte blir någon mer sommar där uppe.  Så fort jag tänker på det så kommer tårarna och jag har sovit dåligt eftersom det är som en ångestklump inom mig.  Alla minnen liksom, vad händer med dem? Jo men de lever ju kvar inom mig men de stigar jag hitttat och de stubbar jag gjort till mina vätskepauser, vem ska ta hand om dem nu?  Tväråforsens brus och vindens sus… staketet där jag har mina kryphål, hundarnas minnesplats och mitt rosa flickrum, vad händer med det? Tänk att det inte finns kvar för mig ..

Det finns liksom inte ord hur mycket Tvärån och den Norrbottensgården betyder för mig. Det har ju varit min tillflyktsort under så många år och tack vare de skogarna runt omkring så kom jag tillbaka till livet igen i en tid då inre stress höll på att förinta mig. Nu är det alltså konstaterat och det finns inget jag kan göra åt det mer än att acceptera, vilket kommer ta otroligt lång tid. Helst av allt hade jag önskat att jag kunde ha tagit över huset, men jag har ingen framtid och inga möjligheter att arbeta där uppe, så tyvärr så går det inte. Det är nog också det som känns värst, att inte kunna vara den som låter huset som mina föräldrar byggt upp och vårdat föras vidare i familjens ägor.

Men hur tankarna ändå går så har jag hittat styrka och återhämtning i löpningen.  Tänk att löpningen är så viktig i mitt liv. Jag springer inte för att bli bättre egentligen utan det viktigaste är att må bra och det gör jag då jag springer. Att jag sedan blivit starkare och snabbare och mer uthållig är bara en bonus.

Mina morgonjoggar med Selma ger mig kraft att orka med arbetsdagarna och mina mål med löpningen för mig framåt. Kroppen har efter New York hittat styrka och spänst igen och min gamla skada är borta helt och hållet. Idag kunde jag springa 27 km utan att känna av något i foten som begränsat mitt löpsteg och i förrgår var jag hos sjukgymnasten Anna på City Rehab som är den bästa sjukgymnasten i Luleå. Jag har inte ord att tacka Anna för den hjälp hon gett mig i samband med den nervåkomma jag fick en laserbehandling som gick fel.   Nu senast så gick Anna igenom kroppen och masserade bort de sista spänningarna i Peroneus Longus (vadens utsida) samt Senstråket på höft och säte. Jag har gjort mina rehabövningar för att stärka upp säte och höft och den här veckan har de många mil jag löp ändå visat mig att jag är helt återställd. Jag ser med glädje fram emot ett löparår 2016.

 

Foto Privat från idag!

 

Dagens 27 km var fantastiska och det beror nog också på det vita fjun som täcker nacken. Johan, jag , Kenneth och en som heter Christer löpte tillsammans och för mig blev det 27 km varav jag hade sällskap av Kenneth de sista 8 km. När jag började springa långpass under vintern så var det med en som heter Niklas från Lulekamraterna. För varje helg blev långpassen längre och längre och min kropp mer tålig.  Idag blev det repris och premiär med några från Lulekamraterna.  Ett mycket trevligt pass där  min Polar höll mig uppdaterad om fart och tid.

Det var skönt att lägga mig tidigt i går fredag och vakna tidigt, ta ut Selma på morgonrunda och sedan sticka ut på långpasset redan kl 9. Igår var min gode vän Kent här och vi åt och pratade i timmar och det var så mysigt. Kent har jag känt i 6 år och vi började faktiskt genom att vi dejtade men ganska snabbt gick det över till vänskap som ännu består. Vi träffas inte ofta men när vi träffas är det alltid trevligt. Dessutom är Kent, liksom jag aktiv med idrottande då han är en av Sveriges bästa inom armbrytning.

 

Idag har jag varit på kalas hos finaste prinsessan som fyllde fem år och det bjöds på tårta och massa gott och efter dagens långpass var det gött att fylla på med lite extra kolhydrater. Tror det var länge sedan jag åt så god tårta och jag brukar liksom inte bli sugen på fikabröd och tårta, men idag slank det ner. Tycker det slunkit ner både det ena och det andra =)

I morgon är tanken att jag ska på tre h spinning och vara delaktig i alla fall 1,5 h. Det får räcka för mig.

Ha nu en fin kväll. Det ska jag ha. Det känns att det går mot jul och snart väntar det roliga jag ska göra med klubbkompisen Lina Nyman. 2016 SKA JAG VARA I TOPPFORM FÖR LÖPNING. =)

Det syns inte alltid utanpå det som känns inuti.  Styrka handlar om att ha modet att be om förlåtelse,  sträcka ut sin hand och fråga
om hjälp om du behöver det. Det finns alltid någon för alla.

Styrka handlar inte om att säga rätt saker i rätt ögonblick, för vilka kan göra det? Däremot kan alla lyssna och det kan var mer värt än något annat.

Styrka handlar om att älska och låta sig älskas, även i de stunder då det är svårt att älska sig själv. Tänk så många unga, barn  och tonåringar som mår dåligt idag och kanske inte har modet att berätta detta för någon. Hur märker vi på någon annan att den inte mår bra?

Lyhördhet, att se, lyssna, drar personen sig undan? Glimten i ögat, finns den? Att använda sina sinnen både i sitt vardagsliv och sitt arbetsliv, eller att bara göra det här och nu. Se dig om.

Det syns inte alltid utanpå, det som känns inuti. Dina ögon kan skratta och din mun kan le, men sorgen i ditt hjärta, den är svår att se

Jag tycker vi ska lägga detta på minnet varje dag, varje timme, varje sekund när någon mår dåligt, behöver dig eller har tappat bitar av sig själv. De spillror som ligger där är det inte heller din uppgift som medmänniska att plocka upp, men det måste kännas bra mycket bättre att leva med att bitarna inte enbart sopades under mattan.

Till alla mina vänner, bloggläsare, familj och till alla er andra. Glöm aldrig detta.

KRAM JOHANNA