Åh vad jag är lycklig nu. I allafall löpar lycklig.  Jag vågar påstå att jag är så redo att ta klivet in i ett nytt löparår.  De senaste tre dagarna har jag haft fina löprundor och jag har inte kört några regelrätta intervaller.  Däremot har jag ökat farten mycket och 4.22 känns lätt. Fart …
på mina villkor och känslan är god.
  Mycket god.  Som det ska kännas nu . Det känns som om jag utvecklas. 

Kroppen är nu helt skadefri och återhämtad och trots att det varit mycket funderingar och tårar senaste veckorna så har jag tydligen hunnit återhämta mig eftersom att jag presterar på träningen. 

I lördags sprang jag 31 km långpass.  Igår 5,5 km distans till gymet och sedan hem i tröskelfart.  Det senaste km kändes fantastisk och till och med hunden presterade.

Dagens träning var ändå bäst. 19 km i regn och snöblandat och vindens sus som fuktade mina kinder. Jag bara matade och matade fartlek och tempo och när jag kom in i gen var jag lycklig men knappt trött.

Lycka är ändå att komma in i bagarstugan med julstämning och juldtjärnan.  Det finns fördelar med att leva själv.

Du styr din egen tid. Det är helt tyst och du kan smida löparplaner utan att bli störd.  Så är det här. Det är tyst och ljudet från vardagspuls på TV 4 är allt som hörs.
Klockan är 18. Jag har jobbat. Tränat.  Och nu vankas middag med kyckling och grönkålspytt.  Självklart hemmalagad  . På mitt sätt.

Löpning i alla väder.
Alla temperaturer.
Regn och snöblandat är nog ändå mitt väder.
Vilket är ditt ?
Vilket är ditt framgångsrecept ?

ADIOS