Det är dagen efter.
Någonstans i världen ler Johanna stort. Det är dagen efter marathon men om jag  inte visste att jag sprungit hade man kunnat missta sig för det är en ovanligt lite stapplig  Nilsson som sitter här  och väntar på att flyga hem med lätta ben och ett stort leende. Min kropp och mitt sinne gläds över att jag utvecklas  som löpare men jag har mer att ge. Efter en målgång ska du vara fullkomligt Slut.  Det var inte jag denna gång . Men det tolkar jag positivt.  Känslan efter målgång var otrolig och jag sken som en sol och trippade iväg till elitens tält på ben som inte alls var onda eller märkbart sargad av de 42 km asfalt på denna fina snabba bana.

Jag kommer nu att delge er en racerapport  om mitt marathon lopp den 21 feb 2016. Vägen dit vet ni men givetvis finns det några saker efter vägen jag vill lyfta fram.
1. Alla ni som tror på mig och ger mig fina hälsningar och beröm. Det lyfter mig och ger mig energi.
2 Kent min nyfunne  vän som varit en stöttepelare  dagarna före loppet och även under tiden jag sprang med perfekt langning av gel.
3. Mig själv för det är jag som gör jobbet trots att jag så himla många gånger brottas med hjärnspöken  och dåligt självförtroende.
4 Bengt ek i morjärv sk. Ingenting av detta vore möjligt utan dig.

I min värld hade det aldrig varit möjligt men igår visade jag att jag något i mig som gör att jag kan springa marathon  bättre än vad jag kan sy ☺

Tiden innan loppet.

Jag tränade korta pass veckan före och hade inte egentligen den bästa uppladdning eftersom jag känt mig stressad och sovit sämre. På fredagen när jag vaknade i sevilla på hotellet Silken al Andalus  så körde jag en jogg med korta fart ökningar  på totalt 6.5 km. Redan på det passet kände jag att jag hade en bra känsla i steget.

Vi flög ner tillsammans  jag och Johan Nordqvist  samt den erfarna Kenneth Boman på torsdagen och mötte upp Kent som skulle följa med och både serva men även bara uppleva detta .Tyvärr fattades oss Anna som blev sjuk men du var med oss ändå hela tiden Anna.  Du är fantastisk  och jag vet att du kommer få revansch inom en snar framtid. Världens bästa löpare över 45 ☺

Flygresan

Jag köpte en salladsbuffe  låda från 7 eleven  och lite bröd som jag åt i flygplanet.  Flygresan var hemsk rent ut sagt. Satt inklämd mellan två spanjorer som surrade så jag höll på bli tossig.  Mannen som satt bredvid öppnade upp kabinförvaring luckan och det föll ut en påse med en flaska rakt i skallen på mig så jag fick en bula. Det värsta var att han verkade tycka det var mitt fel.

Mellanlandning i Barcelona  och sedan åkte vi vidare till sevilla.  Checkade in sent och hotellet var fint och sängen skön.

På morgonens löptur .

Efter denna åt vi en lång frukost och de var duktiga på fixa min special kost trots att spanjorer inte är duktiga på engelska.

Efter detta åkte vi till mässan och mötte Johan och Kenneth som bodde på ett annat hotel. Dagen gick i ett och på kvällen köpte jag lite småplock  och en Cava som vi myste på med innan det blev tidig kväll.

På lördag dagen före loppet så tog jag och Kent en promenad innan frukost om ca 40 min och sedan åt vi återigen en lååååång  frukost.  Jag fokuserade på att få i mig lite extra kolhydrater  här med ris och bröd samt havregryn  och massor av frukt. Fruktutbudet  på hotellet var jättebra men ljudvolym  katastrofal.

Efter detta åkte vi in till stan där jag shoppade på min favoritbutik  Desigual. De hade bra priser och vädret var skönt med en sol som sken.  Tog ett glas cava på torget vid Casa de la san fransicso men tyvärr blev maten vi beställde helt fel.

Istället för att ta några risker köpte jag havregryn  och Alpro soja mjölk samt ris , spansk omelett och tonfisk på en matbutik,  som jag åt efter mötet som vi i elitledet hade på hotellet . På hotellwr bodde många elitlöpare bland annat den spanska dam och herrlöpare  som vann loppet . Deras läkare var väldigt trevlig och hjälpsam. 

Totalt var det 150 elitlöpare  och det var även spanska mästerskapen  i år. Mitt startnummer  var F 128.

Bilder från lördagens tur på stan.

Kvällen före loppet.

På kvällen gjorde jag i ordning allting inför morgondagens  lopp. Starten skulle gå kl nio och frukosten serverades från 06.30. Jag försökte att inte frestas av allting som jag normalt äter för min mage var superdålig  på morgonen.  Redan efter jag slagit upp ögonen fick jag rusa på toa och sedan följde tre toabesök  före frukost.

I bussen på väg till starten fick jag magknip  och fick gå på toa ytterligare två gånger.
Herregud hur skulle detta sluta.  Jag bestämde mig för att ta två Dimor  i förebyggande syfte tre h före starten.  Dimor lugnar en stressad mage och finns receptfritt  på apotek. Jag gillar egentligen inte läkemedel men ibland har nöden ingen lag.

Uppvärmning
När jag värmt upp ca tio minuter släppte det och detta lopp kunde jag löpa utan toastopp vilket jag är tacksam över. Många löpare lider av löparmage som i de flesta fall beror på kombinationen stress nervositet och att man som i mitt fall har en irriterad tarm som reagerar på vissa saker som tex fet mat , vinäger , för mycket fibrer och vete .

Det enda  man kan göra är att försöka hitta det som får besväret  att mildras och inte äta för fiberrik  kost före långa lopp även om der är svårt. 

Några tjejer som jag pratade med på hotellet. De var från Portugal och Brasilien och hade gjort riktigt snabba tider  .

Före starten.

Börjar känna mig redo. Hade egentligen tänkt springa i mitt salming linne men prognosen för dagen lovade ca 18 grader och sol så jag valde denna korta top som dessutom inte skaver någonstans som jag vet funkar bra på tävling under längre tid.

När starten gick klämdes jag in mellan en massa ivriga killar och män . Jag fokuserade mycket på att inte ramla i inledningen eftersom det går hett till och det är lätt att få en armbåge i ryggen och ramla. Det var mycket folk redan i början men jag tyckte ändå jag kunde springa på med flyt från start.

Jag kikade mycket på klockan min Polar m 400 i början, mest för att det.  inte skulle gå för fort och att jag skulle ryckas med i tätens fart  . Det kändes lätt från start och jag passerade 5 km på dryga 20.40. Musiken skötte sig och min nya marathon de sevilla lista gav mig energi.

Der fanns egentligen ingen  period då det kändes för jävligt.

Visst kom tankar på att det kändes mentalt tungt mer än en gång och det gör det ju också.  Att springa 4 min per km i 42 km är ingen lätt match kan jag lova och går inte alls att applicera på kortare lopp.  Du kan vara superxsnabb på 10 km men det är ingen garanti att du gör snabba tider på halv och helmaran just därflr om inte uthålligheten finns med dig när det väl gäller.

Min kompis Johan är ett exempel på det. Han är fantastiskt  på 10 km och kortare distanser och även på distansen halvmarathon.  Dock händer det något vid 27 km som gör att han tappat och inte når sin sluttid. Vi pratade mycket om detta efteråt och jag ska nu testa att hjälpa Johan att lägga upp en långsiktig träningsplan. Det är så många faktorer som ska stämma för att du ska orka mata på km efter km och dessutom klara att fokusera på att inte tappa farten steget och motivationen när det börjar gå tyngre för det gör det alltid.  Ett marathon  är ingen lek.
Du är grym Johan ändå även om det inte blev pers i helgen.

Min tyngsta del var nog mellan 30 och 37 km . Då hade dessutom min pulsklocka  tappat sina Satellit,  så jag fick springa på känslan . Kanske var det bra för min andra halva har gått egentligen jämn med den första. 

Jag passade halvmarathon  på 1.25.40 och de sista 12 km var på under 50 min.

Foto från loppet.  Så kul att Kent hann fånga oss på bild

Målgången
Ja men målgången var ju fantastisk. När jag visste att det var 3 km kvar provade jag orka hålla farten och det kändes fint  . Möjligheten fanns att jag skulle fixa under 2.52 om jag orkade. just här vid 39 och 40 km är ju kroppen rent muskulärt  slut av naturliga orsaker.  Att springa fort på asfalt sliter för alla. Det handlar bara om att kroppens tålighet ska vara stark och bemästra det. Jag känner framförallt  här att det hänt mycket i min löpning. Så stark jag var igår har jag sällan känt mig och det är ju dessutom mitt i vintern.

När jag kom in på Olympia stadion i Sevilla hörde jag publikens jubel.  Inte lika mycket publik som på Stockholm marathon  men mäktigt. Jag sträckte upp händerna mot skyn och när jag kom förbi målet så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Fy tusan vilken glädje när man lägger ner tid på sin passion och man når en förbättring.  Jag satte nytt pers med tre minuter.

Tid 2.51.56

Officiell sluttid.

Efter målgång hade eliten ett litet tält med möjlighet till ombyte och gratis buss tillbaka till hotellet men jag valde att möta upp Johan och Kenneth för nu var jag nyfiken på hur det gått för mina duktiga löparvänner. Hade de nått sina mål ?

Vi är alla vinnare oavsett tidsmål.
Marathon de sevilla finisher Kenneth och Johan.

Kent kom med Cava som han haft i ryggsäcken och kalla öl. Jag njöt av att bara få sitta där i gräset i solen med t shirt och smutta på cava . Vi satt nog där i minst två h och till Slut var vi aningen rusiga.  Fniss.

Att vara marathonlöpare  för mig handlar om vägen före och efter . Att våga leva fullt ut.

Detta får avsluta helgens mini weekend till staden Sevilla.  Jag lämnar staden med allt jag någonsin velat och det känns helt galet att jag lyckats förbättra min marathon tid med 9 minuter på 1 år och med 4 min sedan Stockholm marathon 2015. Nu ska jag stanna i denna känslan innan jag fortsätter med resa mot nya mål. Jag är stolt nöjd och det bästa att jag är hel och frisk.
Tack alla som följer mig och tror och alltid trott på mig.

Adios.