De senaste veckorna har jag inte sprungit. Ja men herregud har du inte det tänker du kanske?

Är du galen människa, eller hur klarar du dig? Är du skadad måntro ?Jo nu ska jag berätta att det går fin fint och jag njuter av att uppleva längdskidåkning och dess orgasm . Mmmmm.
Precis så härligt och tungt på samma gång.

Var med i min utmaning på Facebook så kan du vinna en pt timme med mig. Det går ut på att gå in på vinden mot kinden http://https://m.facebook.com/Vindenmotkinden/
Gilla och dela inlägget som du hittar när du scrollar dig neråt , samt gissa hur länge jag kommer vara ifrån löpning och bara träna annat . Slutligen också gissa om jag kommer tappa fart eller utvecklas av detta i mitt nästa lopp . Jag vill experimentera för att se om jag återigen blir starkare av ett avbrott. Säkert hjälper det också någon som befinner sig i en sur skadeperiod att finna motivation och se att allting är möjligt. Dessutom bor jag bredvid skidspåret nu så det är lika tidseffektivt som att springa. Spåret är vitt och gnistrande och vägen bucklig och gråvit.

Att inte löpa då man är van är svårt men den här årstiden är vägen knölig men skidspåret perfekt så att det är inte alls så svårt numera.

Inför mina mål i vår och sommar kommer jag ändå vara förberedd och motiverad samt ännu mer stark och härdad. Det är vad jag tror. Det är vad jag hoppas och det är det vi skall ta reda på.

Bara under dessa veckor har min kropp blivit mer muskelfull. Min mage har blivit starkare och mina magmuskler mer synliga. Mina armar har dessutom fått tillbaka konturerna . Det är inte konstigt egentligen då man jobbar med bål och överkropp när man åker skidor. Det är inte som löpning helt igenom men det är roligt varje gång och just nu nyhetens behag.

Nu upplever vi den bästa tiden i Norrbotten så jag tränar skidor varje dag och det ger en bra träning som dessutom inte ger stötar och som är allsidig för jag använder både överkropp och bål. Efter att jag kom hem från Sevilla kände jag mig aningen omotiverad och tom gällande mål även om jag vet vart jag vill. Dessutom kände jag att jag fått lite överbelastat i min fot. Jag är ju direkt så här skraj då jag känner minsta lilla grej: OH NO vad är ni detta ? Bromsar och tar hjälp direkt och byter träning . Shit The same liksom. Bara jag får endorfiner .

Nöjdheten över mitt pers kan ingen ta ifrån mig . Klart det fött mer motivation och drömmar om sub 2.50. Att springa Marathon på 2.51 sliter givetvis mycket på kroppen och även om jag inte kände av något efter loppet så började jag göra det senare efter ca 1 vecka. Överbelastningen kommer av att jag haft slagg i min ena vad som lett till att snedbelastat den högra foten som till slut sade i från. Som tur är varnar min kropp och säger till så nu tog jag tag i detta på en gång och har fått göra både slätröntgen och magnetröntgen som inte visar på någon stressfraktur eller muskulär skada och i skrivande stund är foten botad och frisk. Tack vare min elitidrottsförsäkring får jag bästa hjälp och det fort. Annars vet vi ju hur sjukvården är. I bästa fall skickas du hem med Diklofenak och rådet om vila.
( behöver jag säga mer ?)

 

Efter någon dag av löpvila började det ge med sig och nu är min fot helt smärtfri. Dock fortsätter jag min löpvila och ägnar mig åt skidor ett tag till medan jag inte behöver springa.

Det är verkligen inte så att jag sitter på sofflocket för att jag inte spinger. Om ni bara visste hur fantastiskt fint det är i Norrbotten den här tiden om året? Jag blir inte det minsta avundsjuk på de bilder jag ser figurera från sydligare delar med asfalt och blommor som kommer fram, ty vi har ju de vita vidderna vi och de kan inte mycket mäta sig med.

 

Senaste veckorna har jag kört skejtskidor och spinning så jag får ihop bra distanser och även intervaller. Jag märker att min kropp är stark och benen är pigga .  Två morgnar denna vecka har jag dessutom kunnat åka på nypistade spår och det har varit så magiskt att det är svårt att beskriva med ord eller synonymer. Det måste upplevas.

 

Att aldrig ge upp handlar om att hitta nya verktyg att jobba med och att faktiskt våga ta en vila fast kroppen känner sig stark. Med vila menar jag att även jag lärt mig att efter ett lopp om 42 km i raketfart så måste jag tvinga mig själv att ställa löparskorna på hyllan . Nu har jag ju dessutom lyckan och turen att vara sjuk så sällan så jag kan inte ens skylla på förkylningar för att inte träna.  Varför är det så viktigt att lägga in minst 1 veckas löpvila efter ett lopp som man sprungit fort och långt på? Jo för att hur pigg man än känner sig så är muskler, senor och leder trötta och nerbrutna och vi har småblödningar där som vi inte vet om. Numera får jag sällan träningsvärk och jag kan springa en mara på 3 h utan att ens känns något i kroppen, men det betyder inte att jag INTE SKA TA DET LUGNT EFTER. Att träna annat är jätte bra och alternativa träningsformer kan vara vattenlöpning (tråkigt men skonsamt och effektivt)

Längdskidor och Skejtskidor. Mycket bra komplement och många skidåkare är ju grymt duktiga löpare för att de får konditionsträningen inom sin idrott och det ger naturliga intervaller.

Crosstrainer. Också bra komplement dock har jag svårt få upp pulsen här.

Spinning samt styrketräning. Spinning har växt mer och mer hos mig.

 

Om någon vecka kommer jag åka upp till Dundret och delta i motionsloppen Dundret runt 50 km klassiskt på lördagen och skejt på söndagen. Jag ser detta som en utmaning och en rolig grej och dessutom får man en bra genomkörare . Under påsken kommer jag att ta fram mina klassiska skidor och börja träna på dem, för jag känner att skejttekniken mer och mer börjar sitta. Den senaste veckan har jag iaf fått ihop ca 15 mil skejt och det känns både på bålen och i överkroppen. Idag körde jag 25 km i morse och 12 km i eftermiddag med Selma och då mest stakning. Två h effektiv träning utan att känna mig sliten.

Det händer en del på Vinden mot kinden nu dessutom så det är roligt. I kväll var det andra tillfället på min första kurs i Luleå för i vår och deltagarna fick träna sig att springa distanslöpning och hushålla med energin och farten . Många löpare tror att de gör rätt på sina träningar men i själva verket springer de på tok för fort . Jag brinner verkligen för att lära ut löpning och jag tror på min filosofi.  I min grupp finns olika individer där någon har hittat sin nya livsstil och gått ner hela min vikt i kg och hittat glädjen i löpningen. Det finns starka vältränade individer med mycket go och det finns envishet. Genomsyrande är glädjen som jag hoppas att jag lyckas ge.  Att aldrig ge upp och att spränga gränser, våga och att se sin utveckling med min hjälp. Och min fantastiska ledare Johan Nordqvist som också kommer vara med på Vinden mot kindens löparweekend i Björkliden den 1 till 3 juli.

Johan och jag redo för kurs. Kallt ikväll. Minus 8 då jag körde hem.

Delar av gänget från kursen.
Så duktiga och så tuffa.
Dessutom ingår ett träningsschema för deltagarna så att de skall få bästa kickstart efter avslutad kurs.

Den 27 april startar nästa kurs för dig som kanske inte kunde deltaga på den första. Även här kommer vi ses om 4 onsdagar och ha roligt samtidigt som vi lär och tränar.

 

Jag startar dessutom upp en kurs i Piteå och i Överkalix.

Det finns platser kvar ännu så passa på att anmäl dig eller någon annan som du tycker förtjänar att få verktygen för att bli en bättre löpare. Antalet platsee är begränsat då fokus ligger på individuell coachning. Nästan mer som en pt small group. Det är ett ypperligt tillfälle nu när det kommer att vara en del löptävlingar med jobbet eller kanske rent av privat. Oavsett vilket ditt mål är , så är du välkommen till mig och Vinden mot kinden.

Tack inpuls för att ni hjälper mig med träningskort .