Det är en tidig lördagsmorgon någonstans i en del av landet. Solen håller på att förstärkas i arla morgonstund och allt jag hör är ljudet av skidor som kanar och stavar som slår mot marken.   Jag är inne på mitt 6e varv på den 3 km långa slingan på skidspåret i en by norr om Luleå och de tunga backarna fullkomligt suger musten ur en skidamatör om jag.  I takt med hjärtslagen kämpar jag mig upp och jag gör det nonstop utan att stanna. Stoltheten är stor.  För varje skidpass blir jag nöjdare över att jag utmanar mig själv mer och visst kan det vara så att jag har fördel av min bakgrund som elitlöpare.  När jag sätter in skidorna i bilen känner jag hur mina ben är trötta och fått jobba och det är allt jag bryr mig om. Träningseffekten som kommer ta mig mot nya mål.

Jag är marathonlöpare och vet du vad?  Just i den stunden är jag inte den som ska prestera. Jag är bara en motionär som gör detta för att det är så himla roligt. Inga krav, inga måsten och inga tider och framförallt så gör jag inte  detta  för att någonsin bli så bra att jag inte kan skylla på att jag inte är skidåkare utan att jag är löpare!

Det är fantastiskt skönt att ha den insikten, för om än det går tungt, om än jag blir omåkt så bekommer det mig inte.  Jag slänger ett öga på min rosa Polarklocka och pulsen visar för tillfället 149. Högre än så kommer jag inte men det är bra för en lågpulsare som jag!   När jag lämnar skidanläggningen så gör jag det efter 32 km och med ett stort leende på mina läppar. Jag har åkt långt idag men för en skidåkare är det inte långt. För mig är det perfekt och jag riktigt känner hur jag får styrka inte bara i benen utan i hela kroppen.

Min gode vän Lars- Erik Persson som är professor på Universitet i Luleå och har åkt Vasaloppet så många gånger att det är fullkomligt makalöst,  har lärt mig en hel del tips och trick på vad jag ska tänka på och det ger mig motivation .

Det blir mycket skidor nu och inte fullt lika mycket löpning.  Det är svårt att inte älska att åka skidor även för en löpare. Det är så lätt att tycka om det att jag faktiskt stundom tänker att jag valt fel sport . Å andra sidan har jag inte valt, utan sporten valde mig i ett skede av livet då jag behövde den bäst. Jag valde löpning men det betyder inte att jag valde bort skidåkningen,

Nu är det vår och vitt och vackert och jag kan åka skidor med gott samvete.  Det är ljuvligt att träna utomhus  också och se hur mina kinder får tillbaka den solbränna jag hade för det som känns som en evighet sedan.

Hoppas även ni alla läsare njuter av våren.