I går kunde ni lyssna på mig i Sveriges radio P4 då jag bland annat berättade hur jag hittade kärleken till löpning. Det är faktiskt egentligen livet jag har att tacka för det och än idag när livet går emot mig så är jag så tacksam att jag har löpningen att ta till. Den kom ju till mig under en stressig period och sedan det året 2007 har kärlek växt sig starkare. Jag tror inte att någonsin kommer sluta springa. Kanske kommer jag inte alltid att tävla, men jag vet att jag hittat min själsfrände som finns där för mig.

När man inte kan springa är det jobbigt. Med den känslan vet man att man hittat passionen. Visst kan jag gruva mig för träningspassen om vintern när jag fokuserar på mängd och jag ska ut tidigt om morgonen i snöstorm och sedan ut igen då jag kommer hem och allt bara är mörkt mörkt mörkt. Men då har jag mål att bli bättre. Hade jag inte haft dessa mål hade jag inte tränat mer än kanske 3-4 gånger i veckan.

Det fantastiska med löpning är att du aldrig är för gammal för att springa. I mina kurser och Vinden mot kindens filosofi så kommer du som deltagare att hitta den där känslan som gör att du faktiskt kan klappa dig på kinden och säga att vad jag är bra.

Under gårdagens radiosändning antog Annelie Lindbäck utmaningen att låta sig coachas av mig och nog är hon aningen pirrig. Mig kan ni höra när det gått 2.05.40 av programmet som startar kl 09.32 .

Ja men visst vet du att jag är 50 år? Säger Annelie med ett skratt. Ja Annelie och vet du, det är absolut ingen nackdel med det. Du kan springa livet ut med vinden mot kinden.

Hur viktigt är egentligen löpteknik? I mina kurser får man lära sig grunderna och man får även lära sig vidareutveckla steget. Jag tittar alltid på hur du springer och kommer med konkreta tips till förbättring. Vi kan alltid bli bättre och lära livet ut. Varför tekniken är viktig är främst för att inte spinga fel så man får skador.

Hur du sätter foten i underlaget kommer spela roll för hur hela din rörelse framåt ser ut. Man pratar om att sätta i hälen först och rulla fram tyngdpunkten till tårna, eller sätta i foten med mellanfot/trampdyna/tår först. Jag kommer förespråka att du ska sträva efter att landa på mellanfot/framfot och glida på steget. Ofta blir deltagarna förvånade över att det ser ut som om jag glider fram då jag springer och hur korta mina steg är istället för att ta långa kliv med stela ben som sliter på knäna.

Sträck på kroppen och ha en stolt hållning . Armarna ska pendla mjukt bakåt och framåt, med ungefär 90 graders vinkel i armbågsleden nära överkroppen. . Slappna av i händerna och föreställ dig att du håller i ett papper mellan tumme och pekfinger eller om det är enklare att visualisera, ett ägg i var hand. Du kan också tänka tummarna upp.

Spänn magen och tänk att kroppen ska vara riktad framåt i den riktning du springer – ingen rotation och tryck fram höften.  Många frågar om man inte ska ha blicken neråt för att kunna se hur man sätter ner fötterna, men här blir mitt svar Nej eftersom att du slappnar av lättare när du inte spänner ansiktet  och har blicken framåt uppåt. Ta sikte på vackra saker i naturen och lägg upp rundan i delmål.

Kom ihåg att bestämma dig till att du vill springa och att löpning är något härligt och inte något jobbigt.

Nästa kurs startar den 27 april i Luleå så ta chansen att anmäla dig.

Nästa kurs i Piteå startar den 26 april.