Det blir inget varv i år.

I morgon skulle jag ha åkt till Göteborg för att medverka vid SM i halvmarathon som går i samband med Göteborgsvarvet. Hade verkligen sett fram emot detta och framförallt att få medverka vid mässan som ambassadör för Polar och att träffa världens bästa Gabbsan med familj. Dessvärre har inte uppladdningen denna vår gått som jag önskat  vilket gjort att jag inte haft samma ork och återhämtning. Kroppen vill, knoppen vill och rent löpstegsmässigt och musklulärt har jag nog aldrig varit lika lätt i steget.  Däremot förföljs jag av ett dåligt blodvärde som går upp och ner och inte ger mig samma syresättning. Vad det beror på vem man ännu inte men troligen någon inflammation eller sår någonstans.

Ibland blir inte livet som man tänkt sig, det kommer motgångar och det sker saker vid inte kan inverka på när vi behöver finnas för nära och kära och fokusera på hemmaplan.  Stress blir ett faktum och med dessa kommer magproblem och sömnsvårigheter. Så har det varit och är fortfarande här. Livet snurrar på, vi vill finnas för oss själva, vill för mycket, vill finnas för anhöriga, oro och tankar av att inte räcka till blir ett faktum och så kan man inte sortera bort alla intryck och hitta lugn i sitt inre.  Då gäller det att bromsa och göra det som blir bäst för stunden även om man vet att människor i ens omgivning blir besvikna inklusive en själv.  Det blir det inget varv för mig i år, men jag har ju haft turen att springa loppet 3 år tidigare med goda resultat så jag har ändå fått uppleva världens största halvmarathon och förhoppningsvis kommer jag snart att få genomgå en gastroskopi så man hittar roten till mina mag och tarmproblem.  Jag kommer åka ner till Göteborg och hälsa på Gabbs senare i sommar och jag har en utlandsresa att se fram emot efter min målgång på Stockholm marathon då jag bara ska ha lugn och meditera och ta det piano. Träningen har varit en berg och dalbana då vissa pass känns så himla bra och jag är stark som den Johanna jag är, medan vissa pass är sega och jag har sämre ork på fartpassen.  Jag har under denna tid jobbat mycket med att ge mig själv egeh tid, lufsat runt i skogen och försökt stanna i numet och inte låta mig stressas av att jag inte är i den form jag vill vara för att kroppen vill inte riktigt just nu och då får man acceptera . Efter att under 4 veckor ha ätit både Blodpudding och järntabletter samt druckit Blutsaft är mitt hb fortfarande lika lågt och det leder till att jag inte syresätter mig normalt vilket märks när jag ökar farten. Jag får helt enkelt inte upp mitt hb,

Jag är ändå fast besluten om att Stockholm Marathon ska bli av så jag vill ändå trots pågående magutredning vara med på ett motionslopp. Istället får jag vara på hemmplan och springa så jag har anmält till Stadsmaran.  Förra året vann jag trots att jag med den bästa känslan ever joggade runt på en för mig i år drömtid, 1.24.50. I år siktar jag på att komma in under 1.30 och hålla mig till min plan och inte gå ut hårt och försöka ta rygg på länets bästa löpare vilket kan förstöra känslan jag vill få. Jag pratar mycket om känslor i mina inlägg men det är den jag lever för. Jag ska jag vill och jag kan hitta känslan igen och jag ska bli kvitt dessa magproblem som förföljt mig under flera års tid.

efter1Efter målgång på varvet 2014.  I år skulle jag varit på plats igen men stress och andra faktorer gör att jag stannar hemma.

Mamma och jag i samband med varvet 2014.

göteborg moralle

 

Önskar er alla en fin dag

Johanna

 

2 reaktioner på ”Det blir inget varv i år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s