Åh vad det pirrar nu. Denna vecka har jag minskat på träningen och kört 1 kortare pass om dagen ca 11 km. Det känns att man mer börjar gå ner i varv åh mentalt ställa in sig på det som väntar. Marathon.  Jag tycker jag känt mig piggare . På lördag ska jag springa 5 km på bana som sista fartpass.
http://http://registration.marathon.se/StartList.aspx?LanguageCode=sv&RaceId=51&RaceVersionId=686

Ovan kan man se alla löpare i kvinnliga elitledet.  Det är många otroligt duktiga och inspirerande kvinnor som jag beundrar  . Det är alltid lika stort att få kliva in där framme och se raksträckan  och de första 100 metrarna där man skall tampas då starten går. Att veta att ens nära följer en i tanken.  I år blir vi ett roligt gäng som åker ihop dessutom.

  Det gäller att inte förivra sig eller snubbla.  Jag har många supersnabba män bakom mig som är ivriga och hetsiga. Lätt att få en knuff och trilla. Det vill jag undvika.

Jag kommer följa min plan och min kropp. Det vore galet att förvänta sig en rekordtid eller placering då jag inte kunnat springa med fart mer än senaste 3 veckorna och under dessa har jag begränsats av lågt hb  . Men å andra sidan är ett marathon ett marathon och allt kan hända.  Jag känner mig lätt i steget och hög i höften och klar i tanken och jag vill vill vill springa med känslan.

The soulmate of running.
Jag kommer
Är du redo?
Är jag redo ?

8 dagar kvar.

Adios.